Oskäliga avtalsvillkor i svensk rätt - Krävs det ytterligare harmonisering med avtalsvillkorsdirektivet?

Abstract (Swedish)

EU-direktivet om oskäliga avtalsvillkor (Avtalsvillkorsdirektivet 93/13/EEG) infördes 1993 med syftet att skapa ett minimiskydd för konsumenter i avtalsförhållanden med näringsidkare och harmonisera lagstiftningen bland medlemsstaterna.
Uppsatsen syftar till att analysera behovet av en ökad harmonisering mellan svensk rätt och EU-rätt avseende oskäliga avtalsvillkor i standardavtal mellan konsument och näringsidkare.
Syftet innefattar en jämförande analys av gällande rätt enligt de båda rättsordningarna, med särskilt fokus på möjligheten till jämkning av oskäliga avtalsvillkor.
Då utgångspunkten för min analys är avtalsvillkorsdirektivet, tillämpas en EU-rättslig metod. Detta för att tillerkänna synen på EU-rätten som en autonom rättsordning med dess egna rättskällehierarki. Den EU-rättsliga tolkningsmetoden beskrivs som teleologisk med en starkt ändamålsorienterad orientering.
Vidare tillämpas en rättsdogmatisk metod avseende den nationella rätten. Metoden syftar till att fastställa gällande rätt genom att analysera de relevanta beståndsdelarna enligt rättskälleläran.
Eftersom uppsatsens syfte och fokus innefattar såväl svensk rätt som EU-rätt, utgör båda grunden för materialet. Ur EU-rättslig synpunkt är avtalsvillkorsdirektivet den huvudsakliga utgångspunkten, medan uppsatsen grundar sig på 36§ AvtL och AVLK avseende svensk rätt.
Slutsatserna av teorin utvisar i första hand skillnader i rättstillämpningen gällande framför allt rättsföljden jämkning.
Det går att konstatera att Sverige har ett relativt högt skydd för svagare parter i avtalsförhållanden och på flera punkter ger den svenska rätten ett högre skydd än vad minimidirektivet kräver. Att tillämpa en direktivkonform tolkning av bestämmelserna kring jämkning är därför en nödvändighet för att fortsatt upprätthålla denna grad av skydd och uppfylla kravet på en harmoniserad rättstillämpning.
Uppsatsen diskuterar bland annat även införlivandet av oklarhetsregeln. Beträffande direktivets krav på tydlighet och transparens, anser jag att våra avtalsrättsliga principer i hög grad reglerar detta krav, även om implementeringen av bestämmelsen inte har skett i enlighet med direktivets ordalydelse.
Sammanfattningsvis konstateras att det svenska avtalsrättsliga skyddet för den svagare parten ur flera aspekter är starkare än direktivets minimikrav och kan rentav vara ett föredöme för EU-skyddet ur vissa aspekter.

Abstract

The Unfair Contract Terms Directive was adopted by the EU in 1993 with the aim of creating a consumer protection within contractual relations with suppliers but also to harmonize the legislation within the member states.
This thesis aims to analyze the need of further harmonization within Swedish contractual law and the directive, regarding unfair contract terms.
The fulfilling of the aim includes a comparative analysis of both legal systems, particularly considering the aspect of the possibility of adjusting unfair contract terms.
The basis for the analysis is the Unfair Contract Terms Directive. The method for analysis is therefore an EU-legal method, that acknowledges EU law as an autonomous legal order. This method is described as teleological and purpose oriented.
Regarding Swedish law, a legal dogmatic method has been used, which aims to determine and define the law, using sources as doctrine, case law and legal regulations.
The Unfair Contract Terms Directive constitutes the main focus of analysis considering EU law. Regarding Swedish law, Section 36 of the Contracts Act is the primary source of analysis.
The conclusion of the analysis shows that the main differences in application of the law is the possibility of adjusting unfair contract terms as legal consequence.
Swedish law constitutes a high level of consumer protection in particular, and of the weaker party in general, which ensures a protection stronger than the directive.
The application of the Swedish contract law in accordance with the Directive is therefore a necessity to maintain this level of consumer protection.
The thesis also discusses the incorporation of the ambiguity rule. Regarding the requirements of clarity and transparence established in the Directive, it can be stated that Swedish contract law already withholds high demands in this matter, even though the translation isn’t literal.
In summary, the thesis states that the consumer protection within Swedish contractual law is stronger than the requirements of the Directive in several aspects.

• author: Vitos, Monika
• supervisor: Sacharias Votinius
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• alternative title: Unfair Contract terms in swedish law - is there a need for further harmonization with the Unfair Contract Terms Directive?
• course: JURM02 20221
• year: 2022
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: EU-rätt, Avtalsrätt
• language: Swedish
• id: 9080422
• date added to LUP: 2022-06-12 15:35:31
• date last changed: 2022-06-12 15:35:31