Edition i skiljeförfarande - Om kompetensfördelningen mellan skiljenämnd och domstol i 26 § LSF
(2025) LAGF03 20251Department of Law
Faculty of Law
- Abstract
- In both adversarial litigation and arbitration, a key principle is that each party is responsible for presenting their own evidence. Since the availability of relevant evidence is often crucial to the outcome of a dispute, the ability to invoke the duty of disclosure from an opposing or third party is of particular importance for a party with limited access to information.
Section 26 of the Swedish Arbitration Act is the applicable provision when a request for disclosure is made in arbitration proceedings. According to this section, the arbitral tribunal must grant permission for the measure, after which the court assesses whether the legal prerequisites are met. The purpose of this paper is to examine the division of competence... (More) - In both adversarial litigation and arbitration, a key principle is that each party is responsible for presenting their own evidence. Since the availability of relevant evidence is often crucial to the outcome of a dispute, the ability to invoke the duty of disclosure from an opposing or third party is of particular importance for a party with limited access to information.
Section 26 of the Swedish Arbitration Act is the applicable provision when a request for disclosure is made in arbitration proceedings. According to this section, the arbitral tribunal must grant permission for the measure, after which the court assesses whether the legal prerequisites are met. The purpose of this paper is to examine the division of competence between the arbitral tribunal and the court, as set out in the provision. This paper clarifies that the court should not review the arbitral tribunal’s assessment of the evidentiary value of the documents in the dispute. Additionally, this paper highlights that the exact scope of the court’s assessment of legality remains uncertain.
This paper further explores the potential implications of the division of competence considering the core purposes of arbitration. Particular attention is given to its impact on the parties involved in arbitration. The analysis demonstrates that, based on NJA 2012 p. 289, the current division of competence allows for a separation in the decision-making process in matters of disclosure. Inter alia, separation may undermine the arbitration law’s core aims of efficiency and confidentiality. Over time, the division of competence may also weaken arbitration’s position as an equal alternative to court proceedings. (Less) - Abstract (Swedish)
- En grundläggande utgångspunkt i både den kontradiktoriska rättegången inför allmän domstol och i skiljeförfarande är att parterna svarar för bevisningen. Eftersom tillgången till relevant bevisning ofta är avgörande för utgången i en tvist, är möjligheten att göra gällande en motparts eller tredje mans processuella editionsplikt av central betydelse för en informationsfattig part.
Vid framställan av en begäran om edition i skiljeförfarande gäller 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF). I nämnda paragraf föreskrivs att skiljenämnden ska lämna tillstånd till åtgärden som domstolen senare ska pröva om det finns lagliga förutsättningar för. Syftet med uppsatsen är att utreda den kompetensfördelning mellan skiljenämnd och domstol... (More) - En grundläggande utgångspunkt i både den kontradiktoriska rättegången inför allmän domstol och i skiljeförfarande är att parterna svarar för bevisningen. Eftersom tillgången till relevant bevisning ofta är avgörande för utgången i en tvist, är möjligheten att göra gällande en motparts eller tredje mans processuella editionsplikt av central betydelse för en informationsfattig part.
Vid framställan av en begäran om edition i skiljeförfarande gäller 26 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF). I nämnda paragraf föreskrivs att skiljenämnden ska lämna tillstånd till åtgärden som domstolen senare ska pröva om det finns lagliga förutsättningar för. Syftet med uppsatsen är att utreda den kompetensfördelning mellan skiljenämnd och domstol som paragrafen ger uttryck för. I klarläggandet av hur prövningskompetensen är fördelad beslutsorganen emellan, fastställs att domstolen inte ska överpröva skiljenämndens bedömning av handlingarnas betydelse som bevis i tvisten. Uppsatsen visar att den yttersta gränsen för domstolens laglighetsprövning dock förefaller fortsatt oviss.
Uppsatsen redogör för möjliga konsekvenser av kompetensfördelningen i ljuset av skiljedomsrättsliga ändamål. Därvid ägnas särskild uppmärksamhet åt vad kompetensfördelningen innebär för parterna i skiljetvisten. Analysen visar att kompetensfördelningen, såsom den gäller efter NJA 2012 s. 289, möjliggör en åtskillnad i bedömningen av förutsättningarna för edition beroende på processform. Åtskillnaden riskerar däribland att motverka skiljedomsrättsliga ändamål om en effektiv och hemlig process. På sikt kan kompetensfördelningen även försvaga skiljeförfarandets ställning som jämbördigt med domstolsförfarandet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/9190123
- author
- Komic, Elma LU
- supervisor
- organization
- course
- LAGF03 20251
- year
- 2025
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- processrätt, skiljeförfarande, skiljedomsrätt, edition
- language
- Swedish
- id
- 9190123
- date added to LUP
- 2025-06-23 13:06:30
- date last changed
- 2025-06-23 13:06:30
@misc{9190123,
abstract = {{In both adversarial litigation and arbitration, a key principle is that each party is responsible for presenting their own evidence. Since the availability of relevant evidence is often crucial to the outcome of a dispute, the ability to invoke the duty of disclosure from an opposing or third party is of particular importance for a party with limited access to information.
Section 26 of the Swedish Arbitration Act is the applicable provision when a request for disclosure is made in arbitration proceedings. According to this section, the arbitral tribunal must grant permission for the measure, after which the court assesses whether the legal prerequisites are met. The purpose of this paper is to examine the division of competence between the arbitral tribunal and the court, as set out in the provision. This paper clarifies that the court should not review the arbitral tribunal’s assessment of the evidentiary value of the documents in the dispute. Additionally, this paper highlights that the exact scope of the court’s assessment of legality remains uncertain.
This paper further explores the potential implications of the division of competence considering the core purposes of arbitration. Particular attention is given to its impact on the parties involved in arbitration. The analysis demonstrates that, based on NJA 2012 p. 289, the current division of competence allows for a separation in the decision-making process in matters of disclosure. Inter alia, separation may undermine the arbitration law’s core aims of efficiency and confidentiality. Over time, the division of competence may also weaken arbitration’s position as an equal alternative to court proceedings.}},
author = {{Komic, Elma}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Edition i skiljeförfarande - Om kompetensfördelningen mellan skiljenämnd och domstol i 26 § LSF}},
year = {{2025}},
}