Lagreglerade eller skönsmässiga straffvärdebedömningar? En rättsvetenskaplig undersökning om en mer lagreglerad straffvärdebedömning vid flerfaldig brottslighet

Abstract

It is increasingly common today for individuals to be convicted of multiple offences within the same trial. When such instances of multiple criminality are brought before the court, a joint sentence for the aggregate criminal conduct must be imposed. To determine the scope of this sentence, the court must establish the overall punitive value of the combined offences. This is done by incorporating a portion of the punitive value of the subsequent offences into the final sentence. However, this assessment gives rise to several uncertainties. Notably, it appears unclear precisely how large portions of the subsequent offences that should be taken into account.

The purpose of this thesis is to present and clarify the current legal position regarding the assessment of punitive value in cases involving multiple offences. The focus lies on explaining the application of the Swedish principle of asperation as interpreted in the light of Chapter 29, Section 1 and Chapter 26, Section 2 of the Swedish Penal Code. The thesis also aims to examine whether it would be appropriate to introduce more explicit statutory regula-tion concerning the assessment of punitive value in cases of multiple crimi-nality. The inquiry is conducted from a rule of law perspective, with particular emphasis on legal certainty, predictability and equal treatment from case to case.

The thesis concludes that the current method of assessing punitive value in cases of multiple offences remains relatively unclear. The primary uncertainty lies in the lack of guidance provided to courts regarding how much weight the subsequent offences should carry in the final sentence. Nevertheless, it has been established that the leading principle in this area is the principle of asperation, whereby the punitive value of subsequent offences is considered with diminishing significance. Aside from this, the thesis also observes an emerging consistency in judicial practice.

Abstract (Swedish)

I dag är det allt vanligare att en person döms för ett flertal brott vid samma åtalstillfälle. När denna typ av flerfaldig brottslighet inträder i domstolen ska ett gemensamt straff för den samlade brottsligheten utdömas. För att avgöra hur omfattande detta straff ska vara, måste domstolen fastställa den flerfaldiga brottslighetens gemensamma straffvärde. Detta sker genom att en andel av den efterföljande brottsligheten tas med i det slutliga straffet. Vid denna bedömning uppkommer ett antal frågetecken. Det förefaller nämligen oklart exakt hur stora andelar av denna efterföljande brottslighet som ska beaktas.

Syftet med uppsatsen är att redovisa och klargöra dagens rättsläge vad gäller straffvärdebedömningen vid flerfaldig brottslighet. Fokus här ligger på att förklara hur den svenska asperationsprincipen ser ut i ljuset av 29 kap. 1 § BrB och 26 kap. 2 § BrB. Uppsatsen har även till syfte att undersöka om det vore lämpligt att ännu tydligare lagreglera denna straffvärdebedömning vid flerfaldig brottslighet. Undersökningen här sker ur ett rättssäkerhetsperspektiv med förutsebarhet och likabehandling som utgångspunkt.

Uppsatsen kan dra slutsatserna att dagens straffvärdebedömningar vid flerfaldig brottslighet är relativt oklara. Den oklarhet vi ser här idag, är att domstolarna inte vet hur stor del av den efterföljande brottsligheten som ska påverkar det slutliga straffet. Det har dock konstaterats att den ledande princip på detta område är asperationsprincipen, och att straffvärdebedömningen för den efterföljande brottsligheten sker i en avtagande betydelse. Bortsett från detta, uppmärksammade uppsatsen även att en allt större enhetlighet har börjat framträda i praxis.

Vidare kom uppsatsen fram till att det ur ett rättssäkerhetsperspektiv, med särskilt fokus på förutsebarhet och likabehandling, inte vore bäst att lagreglera detta område ytterligare. Bedömningen kring hur stor del av den efterföljande brottsligheten som ska tas med i det slutliga straffet, bör således fortsättningsvis ske i praxis. Anledningen till detta är risken för en alltför stelbent och oflexibel straffvärdebedömning i det enskilda fallet.

• author: Björk, Hampus
• supervisor: Sigrid Nikka
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt, criminal law, straffvärdebedömning, flerfaldig brottslighet, asperationsprincipen, rättssäkerhet
• language: Swedish
• id: 9190882
• date added to LUP: 2025-06-23 12:14:31
• date last changed: 2025-06-23 12:14:31