Att tala eller inte tala - förklaringsbördan i brottmål ur ett rättssäkerhetsperspektiv

Abstract (Swedish)

Rätten till tystnad är en av de viktigaste rättigheterna som syftar till att skydda en tilltalad från tvång och påtryckningar från de brottsbekämpande myndigheterna. Rättigheten är däremot inte absolut, utan en tilltalad kan ibland åläggas en så kallad förklaringsbörda. Syftet med uppsatsen är att undersöka om förklaringsbördan i brottmål uppfyller rättssäkerhetskravet som ställs i en rättsstat. Metoden som används för att utreda det gällande rättsläget är den så kallade rättsdogmatiska metoden. Rättssäkerhetsperspek-tivet är den teoretiska utgångspunkten. Rättssäkerhetsbegreppet delas upp i ett formellt respektive materiellt rättssäkerhetsbegrepp. Formell rättssäkerhet innebär att alla rättsliga beslut ska kunna förutses genom rättsliga regler. Materiell rättssäkerhet innebär att förutsägbarheten ibland måste inskränkas med hänsyn till det som är etiskt godtagbart.
Regler om bevisföring och bevisbörda i Sverige har undersökts i uppsatsen. Inom svensk processrätt är fri bevisföring och fri bevisvärdering två viktiga principer. I brottmål ligger bevisbördan enbart på åklagaren. I civila tviste-mål finns inte en enstaka övergripande regel för placering av bevisbördan. Bland annat kan man använda sig av principer för att avgöra frågan, exem-pelvis bevissäkringsteorin. Den innebär att bevisbördan ska placeras på den part som haft bäst möjlighet att säkra tillförlitlig bevisning.
Vidare har innebörden och bakgrunden till rätten till tystnad undersökts i uppsatsen. Rätten till tystnad innebär att den tilltalade inte behöver bidra till utredningen av det brott som hen står åtalad för. Rättigheten kan härledas från oskyldighetspresumtionen, som innebär att en tilltalad eller misstänkt ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Oskyldighetspresumt-ionen kommer till uttryck i artikel 6 EKMR. Enligt Europadomstolen är rät-ten till tystnad en del av kärnan i en rättvis rättegång i artikel 6 EKMR.
Förklaringsbördan innebär att den tilltalade förväntas ge en rimlig förklaring, och misslyckas hen med det får rätten beakta detta vid värderingen av åkla-garens bevis och kan då dra för den tilltalade ogynnsamma slutsatser. Enligt rättegångsbalkens regler om bevis finns det en begränsad möjlighet för dom-stolar att tillmäta den tilltalades tystnad bevisvärde, och enligt förarbetena ska detta ske med stor försiktighet. Förklaringsbördan som begrepp före-kommer först i svensk rättspraxis från Högsta domstolen. Europadomstolens rättspraxis på området är också ytterst relevant, där domstolen slår fast att rätten till tystnad inte är en absolut rättighet. Sammantaget verkar det som att i situationer där åklagaren har lagt fram tillräckligt stark bevisning för att en fällande som är möjlig får rätten ålägga den tilltalade en förklaringsbörda.
Min slutsats är att förklaringsbördan inte uppfyller rättssäkerhetskravet. Ef-tersom den tilltalade inte vet om hen åläggs en förklaringsbörda förrän det är för sent kan den tilltalade inte planera sitt agerande utifrån sina rättigheter. I stället kan förklaringsbördan likställas med en omkastning av bevisbördan, vilket den tilltalade inte kan förutse i början av en rättsprocess.

Abstract

The right to silence is one of the most important rights which serves to pro-tect the accused from coercion from law enforcement. However, the right to silence is not an absolute right. The accused can sometimes be obligated to satisfy a so-called “burden of explanation”. The purpose of this essay is to examine if the burden of explanation lives up to the criteria of legal certain-ty, as demanded in a rule of law. In order to examine applicable law, the legal dogmatic method has been used. Legal certainty is the theoretical start-ing point, and it is divided into a formal and a material notion. The formal notion of legal certainty is the aspect of predictability through legal rules. The material notion is the aspect of allowing ethics to limit predictability in some cases.
The Swedish rules of production of evidence and the burden of proof have been studied. Two important principles within the Swedish judicial system are the principle of free production of evidence and the principle of free evaluation of evidence. In a criminal case, the burden of proof is on the prosecution. In a civil case, there is no single clear rule regulating the place-ment of the burden of proof. Among others, there is the principle of the best opportunity to secure evidence that can be used to determine the burden of proof. The burden of proof is on the party with the best opportunity to se-cure evidence.
Furthermore, the meaning and history of the right to silence have been stud-ied. The right to silence means that the accused is not obliged to assist in the investigation of the alleged crime. The right to silence can be derived from the principle of presumption of innocence, meaning the accused is innocent until proven guilty. The presumption of innocence stems from the right to a fair procedure under Article 6 of the European Convention of Human Rights. According to the European Court of Human Rights, the right to si-lence is a general recognized international standard which lie at heart of the notion of a fair procedure under Article 6.
The burden of explanation means that the accused is expected to leave an explanation, and any failure to procure such an explanation allows the court to draw adverse inferences from the accused's silence. According to the Swedish Code of Judicial Procedure, there is limited opportunity for the court to draw adverse inference from the accused’s silence. However, such a decision has to be carefully made, according to the legislative history of the Code of Judicial Procedure. The burden of explanation as a concept was first used in precedence from the Swedish Supreme Court. Case law from the European Court of Human Rights, which states that the right to silence is not absolute, is also relevant to the essay. Altogether, it would seem that only in a situation in which the prosecution has presented with enough evi-dence to make a guilty verdict possible, the court is allowed to take the ac-cused’s silence into account and draw adverse inferences from it.
In conclusion, I have found that the burden of explanation does not fulfill the predictability of legal certainty. Since the accused cannot know if he or she should have left an explanation until to late, it is not possible for the accused to plan his or her actions. Instead, the burden of explanation beast resemblance to a reversal of the burden of proof, which the accused cannot predict at the beginning of a procedure.

• author: Lindell, Agnes
• supervisor: Karol Nowak
• organization: Department of Law; Faculty of Law
• course: LAGF03 20251
• year: 2025
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Law and Political Science
• keywords: Processrätt, allmän rättslära, förklaringsbörda, rättssäkerhet, rätten till tystnad
• language: Swedish
• id: 9190923
• date added to LUP: 2025-06-23 13:09:36
• date last changed: 2025-06-23 13:09:36