Om hur en banks value at risk bäst skattas med expected shortfall
(2007)Department of Economics
- Abstract (Swedish)
- Bakgrund: Om VaR kan estimeras väl med hjälp av ES-metodik, kan man få bukt med VaR-måttets brist på sudadditivitet (vilken innebär dels praktiska problem vid utformning av finansiella organisationers limitstrukturer, dels teoretiska problem i enlighet med Artzner et al (1997, 1999)) samtidigt som man uppfyller det formella kravet på att rapportera sitt VaR på 99 %:snivån. Syfte: Att undersöka hur väl ES – estimerat på olika konfidensnivåer och med olika metoder – duger till att skatta en banks 99 %:s-VaR. Metod: Två ES-metoders och sex VaR-metoders förmåga – både avseende frekvens (Kupiec-test) och oberoende (eget längsta-följd-test) – att skatta 99 %:s-VaR utvärderas och jämförs. ES-metoderna testas på flera olika nivåer. Studien är... (More)
- Bakgrund: Om VaR kan estimeras väl med hjälp av ES-metodik, kan man få bukt med VaR-måttets brist på sudadditivitet (vilken innebär dels praktiska problem vid utformning av finansiella organisationers limitstrukturer, dels teoretiska problem i enlighet med Artzner et al (1997, 1999)) samtidigt som man uppfyller det formella kravet på att rapportera sitt VaR på 99 %:snivån. Syfte: Att undersöka hur väl ES – estimerat på olika konfidensnivåer och med olika metoder – duger till att skatta en banks 99 %:s-VaR. Metod: Två ES-metoders och sex VaR-metoders förmåga – både avseende frekvens (Kupiec-test) och oberoende (eget längsta-följd-test) – att skatta 99 %:s-VaR utvärderas och jämförs. ES-metoderna testas på flera olika nivåer. Studien är avgränsad till lineära aktie- och valutaportföljer där varje portfölj antingen innehåller en enda tillgång eller flera (mellan fyra och åtta) tillgångar. Tidsserierna som används är sju olika Morgan Stanleyaktieindex (1972-2006), DAX (1972-2006) och valutakurser (1984-2006). Slutsatser: Det verkar generellt gå lika bra att skatta VaR med hjälp av ES-metoder som med hjälp av motsvarande VaR-metoder. Om man anpassar ES-nivån till att inte vara den som kommer närmast motsvarande VaR-metods resultat utan den som kommer närmast 1 % VaR-överskridelser, kan man t.o.m. uppnå bättre resultat än med VaR-metoderna. Detta pga. att man skalerar upp VaR-talet vilket motverkar VaR-metodernas (speciellt likaviktad historisk simulations) riskunderskattning. En lagom ES-nivå vid volatilitetsviktad historisk simulation verkar vara cirka 97,3 %, medan en konfidensnivå runt 97,6 % tycks vara optimal vid likaviktad historisk simulation. Den förstnämnda metoden uppfyller till skillnad från den sistnämnda oberoendekriteriet och dess optimala nivå är betydligt mer robust för ändringar i volatilitetens utveckling. Vidare ger den ett lägre genomsnittligt VaR-tal och är bättre på att förvarna om storförluster. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1334670
- author
- Tenland, Thomas
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- M2 - Bachelor Degree
- subject
- keywords
- risk, value at risk, VaR, ES, expected shortfall, Hull, EWMA, Economics, econometrics, economic theory, economic systems, economic policy, Nationalekonomi, ekonometri, ekonomisk teori, ekonomiska system, ekonomisk politik
- language
- Swedish
- id
- 1334670
- date added to LUP
- 2007-06-05 00:00:00
- date last changed
- 2010-08-03 10:50:23
@misc{1334670,
abstract = {{Bakgrund: Om VaR kan estimeras väl med hjälp av ES-metodik, kan man få bukt med VaR-måttets brist på sudadditivitet (vilken innebär dels praktiska problem vid utformning av finansiella organisationers limitstrukturer, dels teoretiska problem i enlighet med Artzner et al (1997, 1999)) samtidigt som man uppfyller det formella kravet på att rapportera sitt VaR på 99 %:snivån. Syfte: Att undersöka hur väl ES – estimerat på olika konfidensnivåer och med olika metoder – duger till att skatta en banks 99 %:s-VaR. Metod: Två ES-metoders och sex VaR-metoders förmåga – både avseende frekvens (Kupiec-test) och oberoende (eget längsta-följd-test) – att skatta 99 %:s-VaR utvärderas och jämförs. ES-metoderna testas på flera olika nivåer. Studien är avgränsad till lineära aktie- och valutaportföljer där varje portfölj antingen innehåller en enda tillgång eller flera (mellan fyra och åtta) tillgångar. Tidsserierna som används är sju olika Morgan Stanleyaktieindex (1972-2006), DAX (1972-2006) och valutakurser (1984-2006). Slutsatser: Det verkar generellt gå lika bra att skatta VaR med hjälp av ES-metoder som med hjälp av motsvarande VaR-metoder. Om man anpassar ES-nivån till att inte vara den som kommer närmast motsvarande VaR-metods resultat utan den som kommer närmast 1 % VaR-överskridelser, kan man t.o.m. uppnå bättre resultat än med VaR-metoderna. Detta pga. att man skalerar upp VaR-talet vilket motverkar VaR-metodernas (speciellt likaviktad historisk simulations) riskunderskattning. En lagom ES-nivå vid volatilitetsviktad historisk simulation verkar vara cirka 97,3 %, medan en konfidensnivå runt 97,6 % tycks vara optimal vid likaviktad historisk simulation. Den förstnämnda metoden uppfyller till skillnad från den sistnämnda oberoendekriteriet och dess optimala nivå är betydligt mer robust för ändringar i volatilitetens utveckling. Vidare ger den ett lägre genomsnittligt VaR-tal och är bättre på att förvarna om storförluster.}},
author = {{Tenland, Thomas}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Om hur en banks value at risk bäst skattas med expected shortfall}},
year = {{2007}},
}