Redovisning och beskattning av finansiella instrument
(2002)Department of Business Administration
- Abstract (Swedish)
- Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera gällande god redovisngssed avseende finansiella instrument. Uppsatsen syftar även till att övergripande beskriva och analysera gällande skatteregler/-praxis avseende finansiella instrument. Avslutningsvis kommer även uppsatsen att kortfatttat beskriva och analysera kommande regler i IAS 39.
Metod: Framställningen utgår från en bred litteraturstudie av ämnesrelevanta källor. Analysen baseras främst på denna litteratur.
Slutsatser: Gällande svenska redovisnings- och skatteregler för finansiella instrument är komplicerade då det saknas klara och enhetliga linjer i lagar, rekommendationer och doktrin. Svenska normgivare verkar för att utvecklingen inom redovisningen i Sverige skall ske... (More) - Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera gällande god redovisngssed avseende finansiella instrument. Uppsatsen syftar även till att övergripande beskriva och analysera gällande skatteregler/-praxis avseende finansiella instrument. Avslutningsvis kommer även uppsatsen att kortfatttat beskriva och analysera kommande regler i IAS 39.
Metod: Framställningen utgår från en bred litteraturstudie av ämnesrelevanta källor. Analysen baseras främst på denna litteratur.
Slutsatser: Gällande svenska redovisnings- och skatteregler för finansiella instrument är komplicerade då det saknas klara och enhetliga linjer i lagar, rekommendationer och doktrin. Svenska normgivare verkar för att utvecklingen inom redovisningen i Sverige skall ske i harmoni med IASB:s rekommendationer. Även EU-kommissionen verkar för detta, vilket lett till att det fjärde bolagsdirektivet ändrats – i syfte att kunna införa IAS 39 bland medlemsstaterna – genom att option införts för medlemsländerna att tillåta eller föreskriva värdering till verkligt värde.
Försiktighetsprincipen har hittills varit grundläggande vid värderingen av finansiella instrument som klassificerats såsom omsättningstillgångar. Då emellertid värdering till verkligt värde kommer att införas i svensk redovisningsrätt kommer den att förlora i betydelse. Skillnader i redovisningen av finansiella instrument beror bl a på syftet som företagen har med innehavet. Uppfattningen om att derivatinstrument skall värderas som omsättningstillgångar är sannolikt förenlig med god redovisningssed. Att acceptera kollektiv värdering av finansiella instrument bör vara förenligt med god redovisningssed.
Den skattemässiga värderingen följer redovisningslagstiftningens regler i stort. Beträffande derivatinstrument klassificeras ej dessa såsom lagertillgångar skatterättsligt. Rättspraxis anger att yrkesmässig handel med värdepapper anses föreligga vid omfattande och regelbunden aktiehandel. Exakta gränser saknas dock. Att aktuell rättspraxis dessutom är gammal förstärker osäkerheten. Vidare kan konstateras att redovisning som tillåter värdering till verkligt värde av finansiella instrument ger en mer rättvisande bild av bolags räkenskaper. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1349731
- author
- Neret, Lars ; Pihl, Marcus and Oster, Carolina
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H1 - Master's Degree (One Year)
- subject
- keywords
- Finansiella intrument, försiktighetsprincipen, redovisning, skatt, verkligt värde, värdering, Management of enterprises, Företagsledning, management
- language
- Swedish
- id
- 1349731
- date added to LUP
- 2002-06-17 00:00:00
- date last changed
- 2012-04-02 14:20:20
@misc{1349731,
abstract = {{Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera gällande god redovisngssed avseende finansiella instrument. Uppsatsen syftar även till att övergripande beskriva och analysera gällande skatteregler/-praxis avseende finansiella instrument. Avslutningsvis kommer även uppsatsen att kortfatttat beskriva och analysera kommande regler i IAS 39.
Metod: Framställningen utgår från en bred litteraturstudie av ämnesrelevanta källor. Analysen baseras främst på denna litteratur.
Slutsatser: Gällande svenska redovisnings- och skatteregler för finansiella instrument är komplicerade då det saknas klara och enhetliga linjer i lagar, rekommendationer och doktrin. Svenska normgivare verkar för att utvecklingen inom redovisningen i Sverige skall ske i harmoni med IASB:s rekommendationer. Även EU-kommissionen verkar för detta, vilket lett till att det fjärde bolagsdirektivet ändrats – i syfte att kunna införa IAS 39 bland medlemsstaterna – genom att option införts för medlemsländerna att tillåta eller föreskriva värdering till verkligt värde.
Försiktighetsprincipen har hittills varit grundläggande vid värderingen av finansiella instrument som klassificerats såsom omsättningstillgångar. Då emellertid värdering till verkligt värde kommer att införas i svensk redovisningsrätt kommer den att förlora i betydelse. Skillnader i redovisningen av finansiella instrument beror bl a på syftet som företagen har med innehavet. Uppfattningen om att derivatinstrument skall värderas som omsättningstillgångar är sannolikt förenlig med god redovisningssed. Att acceptera kollektiv värdering av finansiella instrument bör vara förenligt med god redovisningssed.
Den skattemässiga värderingen följer redovisningslagstiftningens regler i stort. Beträffande derivatinstrument klassificeras ej dessa såsom lagertillgångar skatterättsligt. Rättspraxis anger att yrkesmässig handel med värdepapper anses föreligga vid omfattande och regelbunden aktiehandel. Exakta gränser saknas dock. Att aktuell rättspraxis dessutom är gammal förstärker osäkerheten. Vidare kan konstateras att redovisning som tillåter värdering till verkligt värde av finansiella instrument ger en mer rättvisande bild av bolags räkenskaper.}},
author = {{Neret, Lars and Pihl, Marcus and Oster, Carolina}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Redovisning och beskattning av finansiella instrument}},
year = {{2002}},
}