Att betala eller inte betala? - en studie av 34 § KKrL
(2007)Department of Law
- Abstract
- Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att mot bakgrund av 34 § i konsumentkreditlagen SFS 1992:830, Konsumentkreditlag, se bilaga 1 för 34 § KKrL:s lydelse. utreda, i vilka situationer en konsument kan drabbas av betalningsansvar när dennes kontokort obehörigen nyttjas. I uppsatsens avslutande del analyseras gällande rätt och där diskuteras vidare huruvida det finns behov av en ny reglering på området. Lagparagrafen anger tre omständigheter som innebär att konsumenten blir betalningsansvarig för köp och uttag som vidtagits av obehörig: om kontohavaren lämnat ifrån sig kortet till någon annan, genom grov oaktsamhet förlorat kortet eller på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och inte snarast efter upptäckten anmält... (More)
- Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att mot bakgrund av 34 § i konsumentkreditlagen SFS 1992:830, Konsumentkreditlag, se bilaga 1 för 34 § KKrL:s lydelse. utreda, i vilka situationer en konsument kan drabbas av betalningsansvar när dennes kontokort obehörigen nyttjas. I uppsatsens avslutande del analyseras gällande rätt och där diskuteras vidare huruvida det finns behov av en ny reglering på området. Lagparagrafen anger tre omständigheter som innebär att konsumenten blir betalningsansvarig för köp och uttag som vidtagits av obehörig: om kontohavaren lämnat ifrån sig kortet till någon annan, genom grov oaktsamhet förlorat kortet eller på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten hos kreditgivaren. Enligt lagrummet är kontohavaren obegränsat betalningsansvarig för obehöriga transaktioner i dessa situationer. Även om rekvisiten i någon av de tre punkterna är uppfyllda, undgår dock kontohavaren ansvar för sådana inköp som har påförts kontot sedan kontokortsföretaget mottagit anmälan om att kortet inte längre finns i kontohavarens besittning. Undantag görs för det fall att kontohavaren förfarit svikligt. Då kan han få svara för uttag som gjorts även efter tidpunkten för anmälan. En grundläggande förutsättning för att kontohavaren ska kunna drabbas av betalningsansvar vid obehörigt användande enligt 34 § KKrL, är att kontokortsavtalet innehåller en klausul som föreskriver ett sådant ansvar. Vanligtvis är denna klausul utformad med 34 § KKrL som förebild och rekvisiten för kontohavarens betalningsansvar är i regel exakt likalydande med denna paragraf. Paragrafen, som i sak inte ändrats sedan införandet år 1977, ålägger kontohavaren obegränsat betalningsansvar i de situationer som beskrivits ovan. En konsument som förlorar sitt kontokort löper därför stor risk att drabbas av en avsevärd ekonomisk förlust. Sedan år 1977 har användandet av kontokort ökat och så har även betalningssätten med dessa, exempelvis över Internet, telefon etc. Mot bakgrund av detta beslutade regeringen den 19 februari 2004 att tillsätta en utredning för att göra en översyn av bestämmelserna i 34 § KKrL. Utredningens arbete resulterade i ett förslag till en ny lag Se bilaga 2 för utredningens förslag till en ny lag. i slutbetänkandet, SOU 2005:108, Betalningsansvar vid obehörig användning av kontokort m.m. Utredningens författningsförslag innebär, i jämförelse med gällande rätt, förbättringar för konsumenten vid kontokortsanvändning. Bland annat har utredningen infört en paragraf som begränsar kontohavarens betalningsansvar i vissa situationer och en bestämmelse som ålägger kortutfärdaren, att innan en konsument ingår avtal om kontokort, tydligt och begripligt informera kontohavaren om dennes åligganden, inklusive eventuellt betalningsansvar för obehöriga transaktioner. Slutbetänkandet har skickats ut på remissyttrande men har ännu inte i skrivande stund gått vidare i lagstiftningsprocessen. Troligtvis beror detta på att det inom EU pågår ett arbete med ett nytt betaltjänstdirektiv som har direkt betydelse för utredningens förslag. Vad detta direktiv slutligen kommer att föreskriva är oklart. Så mycket kan ändå konstateras att en ny svensk reglering på området bör ligga i linje med vad direktivet kommer att ange. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1555482
- author
- Abrahamsson, Carin
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt, Kredit- och säkerhetsrätt, Bankrätt
- language
- Swedish
- id
- 1555482
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:15
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:15
@misc{1555482,
abstract = {{Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att mot bakgrund av 34 § i konsumentkreditlagen SFS 1992:830, Konsumentkreditlag, se bilaga 1 för 34 § KKrL:s lydelse. utreda, i vilka situationer en konsument kan drabbas av betalningsansvar när dennes kontokort obehörigen nyttjas. I uppsatsens avslutande del analyseras gällande rätt och där diskuteras vidare huruvida det finns behov av en ny reglering på området. Lagparagrafen anger tre omständigheter som innebär att konsumenten blir betalningsansvarig för köp och uttag som vidtagits av obehörig: om kontohavaren lämnat ifrån sig kortet till någon annan, genom grov oaktsamhet förlorat kortet eller på något annat sätt förlorat besittningen av kortet och inte snarast efter upptäckten anmält förlusten hos kreditgivaren. Enligt lagrummet är kontohavaren obegränsat betalningsansvarig för obehöriga transaktioner i dessa situationer. Även om rekvisiten i någon av de tre punkterna är uppfyllda, undgår dock kontohavaren ansvar för sådana inköp som har påförts kontot sedan kontokortsföretaget mottagit anmälan om att kortet inte längre finns i kontohavarens besittning. Undantag görs för det fall att kontohavaren förfarit svikligt. Då kan han få svara för uttag som gjorts även efter tidpunkten för anmälan. En grundläggande förutsättning för att kontohavaren ska kunna drabbas av betalningsansvar vid obehörigt användande enligt 34 § KKrL, är att kontokortsavtalet innehåller en klausul som föreskriver ett sådant ansvar. Vanligtvis är denna klausul utformad med 34 § KKrL som förebild och rekvisiten för kontohavarens betalningsansvar är i regel exakt likalydande med denna paragraf. Paragrafen, som i sak inte ändrats sedan införandet år 1977, ålägger kontohavaren obegränsat betalningsansvar i de situationer som beskrivits ovan. En konsument som förlorar sitt kontokort löper därför stor risk att drabbas av en avsevärd ekonomisk förlust. Sedan år 1977 har användandet av kontokort ökat och så har även betalningssätten med dessa, exempelvis över Internet, telefon etc. Mot bakgrund av detta beslutade regeringen den 19 februari 2004 att tillsätta en utredning för att göra en översyn av bestämmelserna i 34 § KKrL. Utredningens arbete resulterade i ett förslag till en ny lag Se bilaga 2 för utredningens förslag till en ny lag. i slutbetänkandet, SOU 2005:108, Betalningsansvar vid obehörig användning av kontokort m.m. Utredningens författningsförslag innebär, i jämförelse med gällande rätt, förbättringar för konsumenten vid kontokortsanvändning. Bland annat har utredningen infört en paragraf som begränsar kontohavarens betalningsansvar i vissa situationer och en bestämmelse som ålägger kortutfärdaren, att innan en konsument ingår avtal om kontokort, tydligt och begripligt informera kontohavaren om dennes åligganden, inklusive eventuellt betalningsansvar för obehöriga transaktioner. Slutbetänkandet har skickats ut på remissyttrande men har ännu inte i skrivande stund gått vidare i lagstiftningsprocessen. Troligtvis beror detta på att det inom EU pågår ett arbete med ett nytt betaltjänstdirektiv som har direkt betydelse för utredningens förslag. Vad detta direktiv slutligen kommer att föreskriva är oklart. Så mycket kan ändå konstateras att en ny svensk reglering på området bör ligga i linje med vad direktivet kommer att ange.}},
author = {{Abrahamsson, Carin}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Att betala eller inte betala? - en studie av 34 § KKrL}},
year = {{2007}},
}