Advanced

Om utredningsansvar i förvaltningsprocessen

Andersson, Ingrid (2001)
Department of Law
Abstract
Enligt 8 § FPL skall förvaltningsdomstolarna se till att förvaltningsmål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Detta utredningsansvar har sin grund i officialprincipen och det kontradiktoriska domstolsförfarandet. I dag innebär dock principen att det visserligen är domstolens uppgift i processen att se till att de faktiska förhållanden blir tillräckligt utredda, men att det främst är parternas uppgift att förse domstolen med detta material. De flesta mål i förvaltningsdomstol mellan enskilda och det allmänna är överklagandemål. Dessa mål har sin början i ett förfarande hos en myndighet. Det är myndigheten som har specialkunskaper i ämnet i fråga och därför är mest lämpad att utreda ärendet. Myndighetens handläggning blir därmed ofta... (More)
Enligt 8 § FPL skall förvaltningsdomstolarna se till att förvaltningsmål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Detta utredningsansvar har sin grund i officialprincipen och det kontradiktoriska domstolsförfarandet. I dag innebär dock principen att det visserligen är domstolens uppgift i processen att se till att de faktiska förhållanden blir tillräckligt utredda, men att det främst är parternas uppgift att förse domstolen med detta material. De flesta mål i förvaltningsdomstol mellan enskilda och det allmänna är överklagandemål. Dessa mål har sin början i ett förfarande hos en myndighet. Det är myndigheten som har specialkunskaper i ämnet i fråga och därför är mest lämpad att utreda ärendet. Myndighetens handläggning blir därmed ofta avgörande för kvaliteten på ärendets utredning även i de högre instanserna. Beslutsförfarandet i myndighet omfattas av reglerna i FL såvida det inte finns särskild tillämplig speciallag på området. I FL finns inte samma tydliga utredningsansvar för myndigheter som det för förvaltningsdomstolar i FPL. Därmed uppstår det i processen en diskrepans i reglerna om utredningsansvarets omfattning. Det är först i domstolen som det finns ett i lagtext uttalat ansvar. Detta förhållande medför minskad effektivitet och ökade processkostnader, både för det allmänna och för den enskilde, i de fall där myndigheternas utredning inte motsvarar de materiella kvalitetskrav som krävs enligt FPL. Alltsedan FPL infördes på sjuttiotalet har förvaltningsprocessen successivt rört sig mot den allmänna processen. De senaste årens förändringar och tendenser, i form av bl.a. införande av generell tvåpartsprocess och ökad muntlighet, har inneburit ett stort steg i den riktningen. Även artikel 6 i Europakonventionen har bidragit till förändring. Under inflytande av denna artikel har lagstiftaren och Regeringsrätten under senare år visat en tendens att vilja dela upp förvaltningsprocessen i civilprocessuella respektive straffprocessuella inslag. I de mål, där det finns vissa med straffprocessen likartade drag, har Regeringsrätten med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet ställt höga beviskrav och ansett sig förhindrad att döma utöver de av det allmänna åberopade grunderna. Ett exempel på sådana mål är återkallelse av legitimation inom hälso- och sjukvården. Frågan om förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar är dock på många punkter alltjämt ett eftersatt område inom förvaltningsprocessrätten. Varken lagstiftaren eller Regeringsrätten har behandlat frågan i den utsträckning, som är nödvändig för att tillgodose rättssäkerhetskraven på likformighet och förutsebarhet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Andersson, Ingrid
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förvaltningsrätt
language
Swedish
id
1555708
date added to LUP
2010-03-08 15:55:18
date last changed
2010-03-08 15:55:18
@misc{1555708,
  abstract     = {Enligt 8 § FPL skall förvaltningsdomstolarna se till att förvaltningsmål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Detta utredningsansvar har sin grund i officialprincipen och det kontradiktoriska domstolsförfarandet. I dag innebär dock principen att det visserligen är domstolens uppgift i processen att se till att de faktiska förhållanden blir tillräckligt utredda, men att det främst är parternas uppgift att förse domstolen med detta material. De flesta mål i förvaltningsdomstol mellan enskilda och det allmänna är överklagandemål. Dessa mål har sin början i ett förfarande hos en myndighet. Det är myndigheten som har specialkunskaper i ämnet i fråga och därför är mest lämpad att utreda ärendet. Myndighetens handläggning blir därmed ofta avgörande för kvaliteten på ärendets utredning även i de högre instanserna. Beslutsförfarandet i myndighet omfattas av reglerna i FL såvida det inte finns särskild tillämplig speciallag på området. I FL finns inte samma tydliga utredningsansvar för myndigheter som det för förvaltningsdomstolar i FPL. Därmed uppstår det i processen en diskrepans i reglerna om utredningsansvarets omfattning. Det är först i domstolen som det finns ett i lagtext uttalat ansvar. Detta förhållande medför minskad effektivitet och ökade processkostnader, både för det allmänna och för den enskilde, i de fall där myndigheternas utredning inte motsvarar de materiella kvalitetskrav som krävs enligt FPL. Alltsedan FPL infördes på sjuttiotalet har förvaltningsprocessen successivt rört sig mot den allmänna processen. De senaste årens förändringar och tendenser, i form av bl.a. införande av generell tvåpartsprocess och ökad muntlighet, har inneburit ett stort steg i den riktningen. Även artikel 6 i Europakonventionen har bidragit till förändring. Under inflytande av denna artikel har lagstiftaren och Regeringsrätten under senare år visat en tendens att vilja dela upp förvaltningsprocessen i civilprocessuella respektive straffprocessuella inslag. I de mål, där det finns vissa med straffprocessen likartade drag, har Regeringsrätten med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet ställt höga beviskrav och ansett sig förhindrad att döma utöver de av det allmänna åberopade grunderna. Ett exempel på sådana mål är återkallelse av legitimation inom hälso- och sjukvården. Frågan om förvaltningsdomstolarnas utredningsansvar är dock på många punkter alltjämt ett eftersatt område inom förvaltningsprocessrätten. Varken lagstiftaren eller Regeringsrätten har behandlat frågan i den utsträckning, som är nödvändig för att tillgodose rättssäkerhetskraven på likformighet och förutsebarhet.},
  author       = {Andersson, Ingrid},
  keyword      = {Förvaltningsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Om utredningsansvar i förvaltningsprocessen},
  year         = {2001},
}