Inte två gånger om samma sak - en studie av förslaget om förbud mot dubbel lagföring inom EU
(2004)Department of Law
- Abstract
- Uppsatsen behandlar förbudet mot dubbel lagföring (ne bis in idem-principen) som innebär att man inte får åtalas eller prövas mer än en gång för samma sak. EU: s medlemsstater är bundna av principen genom Schengenkonventionen som numera ingår i unionens regelverk. I takt med att det rättsliga och polisiära samarbetet intensifieras inom EU: s tredje pelare har behovet av att förbättra regleringen av principen uppkommit. Under sitt ordförandeskap våren 2003 tog Grekland initiativ till ett rambeslut för att reglera dels ne bis in idem-principen dels andra åtgärder med nära samband till den. Uppsatsen undersöker vilka svårigheter regleringen ger upphov till samt om individens skydd stärks genom rambeslutet. Nyheten i förbudet mot dubbel... (More)
- Uppsatsen behandlar förbudet mot dubbel lagföring (ne bis in idem-principen) som innebär att man inte får åtalas eller prövas mer än en gång för samma sak. EU: s medlemsstater är bundna av principen genom Schengenkonventionen som numera ingår i unionens regelverk. I takt med att det rättsliga och polisiära samarbetet intensifieras inom EU: s tredje pelare har behovet av att förbättra regleringen av principen uppkommit. Under sitt ordförandeskap våren 2003 tog Grekland initiativ till ett rambeslut för att reglera dels ne bis in idem-principen dels andra åtgärder med nära samband till den. Uppsatsen undersöker vilka svårigheter regleringen ger upphov till samt om individens skydd stärks genom rambeslutet. Nyheten i förbudet mot dubbel lagföring är att man har definierat vad som ska omfattas av saken, idem. Idem definieras som samma eller väsentligen samma omständigheter vilket gör att frågan uppkommer hur gränsen för vad som är väsentligen samma omständigheter ska dras. En annan ändring innebär att de tillåtna undantagen från principen inskränkts och medlemsstaterna måste meddela om och i så fall för vilka brott undantagen ska tillämpas. Röster har höjts för att helt avskaffa undantagen från regeln. Rambeslutet innehåller även en regel om resning. Uppsatsen ifrågasätter huruvida en sådan regel kan och bör regleras i ett rambeslut. Frågan är om unionen har kompetens att reglera frågan eftersom endast domstolar i samma medlemsstat som den första domen avkunnades bör pröva frågan om resning och om en regel om resning är nödvändig för att definiera idem. Det nya förslaget om behörighet och litispendens är det stora framsteget med det föreslagna rambeslutet. Regeln om litispendens innebär att frågan om dubbel lagföring inte alls behöver uppkomma eller i vart fall att ett andra åtal kan förhindras på ett tidigare stadium. Om reglerna om behörighet dessutom görs obligatoriska så att behöriga medlemsstater redan på utredningsstadiet måste komma överens om vem som i första hand ska väcka åtal blir skyddet än starkare. Sammanfattningsvis kan det konstateras att skyddet för nytt åtal om samma sak genom den nya regleringen stärks främst genom reglerna om litispendens. Vem som ska avgöra om en tidigare dom rör samma sak regleras inte i rambeslutet. Ett fristående organ som kan avgöra tveksamma fall vore önskvärt så att inte praxis utvecklas i olika riktningar beroende på vilken medlemsstats myndighet som avgör frågan. Ett annat problem utgör det faktum att rambeslut inte har direkt effekt vilket innebär att en individ måste lita till statens goda vilja att implementera rambeslutet korrekt. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1555757
- author
- Andersson, Maria
- supervisor
- organization
- year
- 2004
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Europarätt, Processrätt
- language
- Swedish
- id
- 1555757
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:18
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:18
@misc{1555757,
abstract = {{Uppsatsen behandlar förbudet mot dubbel lagföring (ne bis in idem-principen) som innebär att man inte får åtalas eller prövas mer än en gång för samma sak. EU: s medlemsstater är bundna av principen genom Schengenkonventionen som numera ingår i unionens regelverk. I takt med att det rättsliga och polisiära samarbetet intensifieras inom EU: s tredje pelare har behovet av att förbättra regleringen av principen uppkommit. Under sitt ordförandeskap våren 2003 tog Grekland initiativ till ett rambeslut för att reglera dels ne bis in idem-principen dels andra åtgärder med nära samband till den. Uppsatsen undersöker vilka svårigheter regleringen ger upphov till samt om individens skydd stärks genom rambeslutet. Nyheten i förbudet mot dubbel lagföring är att man har definierat vad som ska omfattas av saken, idem. Idem definieras som samma eller väsentligen samma omständigheter vilket gör att frågan uppkommer hur gränsen för vad som är väsentligen samma omständigheter ska dras. En annan ändring innebär att de tillåtna undantagen från principen inskränkts och medlemsstaterna måste meddela om och i så fall för vilka brott undantagen ska tillämpas. Röster har höjts för att helt avskaffa undantagen från regeln. Rambeslutet innehåller även en regel om resning. Uppsatsen ifrågasätter huruvida en sådan regel kan och bör regleras i ett rambeslut. Frågan är om unionen har kompetens att reglera frågan eftersom endast domstolar i samma medlemsstat som den första domen avkunnades bör pröva frågan om resning och om en regel om resning är nödvändig för att definiera idem. Det nya förslaget om behörighet och litispendens är det stora framsteget med det föreslagna rambeslutet. Regeln om litispendens innebär att frågan om dubbel lagföring inte alls behöver uppkomma eller i vart fall att ett andra åtal kan förhindras på ett tidigare stadium. Om reglerna om behörighet dessutom görs obligatoriska så att behöriga medlemsstater redan på utredningsstadiet måste komma överens om vem som i första hand ska väcka åtal blir skyddet än starkare. Sammanfattningsvis kan det konstateras att skyddet för nytt åtal om samma sak genom den nya regleringen stärks främst genom reglerna om litispendens. Vem som ska avgöra om en tidigare dom rör samma sak regleras inte i rambeslutet. Ett fristående organ som kan avgöra tveksamma fall vore önskvärt så att inte praxis utvecklas i olika riktningar beroende på vilken medlemsstats myndighet som avgör frågan. Ett annat problem utgör det faktum att rambeslut inte har direkt effekt vilket innebär att en individ måste lita till statens goda vilja att implementera rambeslutet korrekt.}},
author = {{Andersson, Maria}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Inte två gånger om samma sak - en studie av förslaget om förbud mot dubbel lagföring inom EU}},
year = {{2004}},
}