Samtyckets betydelse inom skadeståndsrätten - En studie i de klassiska ansvarsfrihetsgrundernas relevans för skadeståndsansvar
(2002)Department of Law
- Abstract
- Syftet med uppsatsen är att beskriva ansvarsfrihetsgrunderna inom skadeståndsrätten, främst med inriktning på en redogörelse för och analys av samtyckets betydelse. Jag skall besvara frågan om synen på samtycket har förändrats d.v.s. om uppfattningen angående dess giltighet eller ansvarsfrihetsgrundande verkan har ändrats under 1900-talet. Ytterligare frågor gäller bl.a. vilka former ett medgivande kan ta samt vilken betydelse ett samtycke har inom sporten. Historiskt sett har sambandet mellan straff- och skadeståndsrätten varit starkt. Detta framgår genom den medeltida tredelade boten och på den senare placeringen av skadeståndsreglerna i 6:e kapitlet SL. Idag har skadeståndsrätten en mer självständig roll men flera begrepp används... (More)
- Syftet med uppsatsen är att beskriva ansvarsfrihetsgrunderna inom skadeståndsrätten, främst med inriktning på en redogörelse för och analys av samtyckets betydelse. Jag skall besvara frågan om synen på samtycket har förändrats d.v.s. om uppfattningen angående dess giltighet eller ansvarsfrihetsgrundande verkan har ändrats under 1900-talet. Ytterligare frågor gäller bl.a. vilka former ett medgivande kan ta samt vilken betydelse ett samtycke har inom sporten. Historiskt sett har sambandet mellan straff- och skadeståndsrätten varit starkt. Detta framgår genom den medeltida tredelade boten och på den senare placeringen av skadeståndsreglerna i 6:e kapitlet SL. Idag har skadeståndsrätten en mer självständig roll men flera begrepp används fortfarande på liknande sätt inom båda områdena. Dessutom finns reglerna om de klassiska ansvarsfrihetsgrunderna nödvärn, nöd, tjänsteplikt och samtycke i BrB:s 24 kap. Dessa definierades genom historien, i straff- och skadeståndsrätten, som undantag eller reservationer. Frånvaron av ett sådant undantag gav rättsstridighet. Sammanlänkningen mellan straff och skadestånd syns även bl.a. vid genomgången av nöd- och nödvärnspraxis samt i doktrin angående samtycke. Trots att förutsättningarna för skadestånd är uppfyllda enligt SkL kan skadeståndsansvar uteslutas genom någon ansvarsfrihetsgrund. Detta kan ske på objektiv grund eller vara en del av culpabedömningen. Synen på samtyckets betydelse har till viss del förändrats eftersom betänkandena från åren 1923, 1953, 1988 och prop. 1993/94 visar på både likheter och skillnader i uppfattningen om ett medgivande. Efter många turer kom samtycket som ansvarsfrihetsgrund slutligen år 1994 att införas i BrB 24 kap 7 §. Ett samtycke är giltigt om det är frivilligt, allvarligt menat och lämnat med insikt. Därutöver skall personen vara behörig att råda över intresset och kapabel att inse betydelsen av sitt medgivande. Ett godkännande i efterhand accepteras inte till skillnad från återkallelse. Formerna för samtycket är i huvudsak två. Det uttryckliga samtycket som kan vara ett medgivande till risken för skada och det underförstådda där en kategori är det medvetna risktagandet. Det hypotetiska samtycket finns i svensk rätt men det är osäkert i vilken utsträckning det kan tillämpas. Ytterligare benämningar på medgivandeformer i doktrin är putativt och ömsesidigt samtycke. Vid organiserad sportutövning anses en deltagare ha tagit en medveten risk, vilket inte är långt ifrån ett samtycke. I de åskådarfallen jag behandlar har åskådarna inte rätt till ersättning för skador dessa fått i samband med olika hockeymatcher. Jag anser att domstolen borde gått mer på samtycket och inte bara konstaterat uteblivet skadeståndsansvar p.g.a. att föreningen inte varit vårdslös eller haft skyddsanordningar av gängse beskaffenhet. I situationer när sportutövaren blir ansvarig gentemot en utomstående är det fastställt att en vanlig culpanorm i regel skall tillämpas. I rättsfallsgenomgången behandlar jag olika sportförhållanden där samtycket har haft betydelse för avgörandet. Domstolarna nämner exempelvis i de olika rättsfallen att en deltagare får räkna med vissa risker att skadas, att det endast är i undantagssituationer som skadestånd kan bli aktuellt och att deltagaren samtyckt till normala skador för sporten. Det går bl.a. inte att samtycka till en avsiktlig skridskospark eller ett uppsåtligt knytnävsslag efter avblåsning eller då det inte varit kamp om bollen. I två brottmålsfall sägs att en deltagares samtycke omfattar skadevållarens uppsåtliga handlande och att det därför inte föreligger ansvar. Jag drar två huvudsakliga slutsatser vid analysen av sport och samtycke. För det första anser jag att domstolarna i flera fall tydligare bör förklara samtyckets inverkan på avgörandet. För det andra att bestämmandet av samtycket bör ligga vid gränsen för när allmänna domstolar skall ingripa vid idrottstvist, t.ex. vid markant våldsutövning eller om handlingen är emot spelets idé. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1555772
- author
- Andersson, Mikael
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skadeståndsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1555772
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:18
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:18
@misc{1555772,
abstract = {{Syftet med uppsatsen är att beskriva ansvarsfrihetsgrunderna inom skadeståndsrätten, främst med inriktning på en redogörelse för och analys av samtyckets betydelse. Jag skall besvara frågan om synen på samtycket har förändrats d.v.s. om uppfattningen angående dess giltighet eller ansvarsfrihetsgrundande verkan har ändrats under 1900-talet. Ytterligare frågor gäller bl.a. vilka former ett medgivande kan ta samt vilken betydelse ett samtycke har inom sporten. Historiskt sett har sambandet mellan straff- och skadeståndsrätten varit starkt. Detta framgår genom den medeltida tredelade boten och på den senare placeringen av skadeståndsreglerna i 6:e kapitlet SL. Idag har skadeståndsrätten en mer självständig roll men flera begrepp används fortfarande på liknande sätt inom båda områdena. Dessutom finns reglerna om de klassiska ansvarsfrihetsgrunderna nödvärn, nöd, tjänsteplikt och samtycke i BrB:s 24 kap. Dessa definierades genom historien, i straff- och skadeståndsrätten, som undantag eller reservationer. Frånvaron av ett sådant undantag gav rättsstridighet. Sammanlänkningen mellan straff och skadestånd syns även bl.a. vid genomgången av nöd- och nödvärnspraxis samt i doktrin angående samtycke. Trots att förutsättningarna för skadestånd är uppfyllda enligt SkL kan skadeståndsansvar uteslutas genom någon ansvarsfrihetsgrund. Detta kan ske på objektiv grund eller vara en del av culpabedömningen. Synen på samtyckets betydelse har till viss del förändrats eftersom betänkandena från åren 1923, 1953, 1988 och prop. 1993/94 visar på både likheter och skillnader i uppfattningen om ett medgivande. Efter många turer kom samtycket som ansvarsfrihetsgrund slutligen år 1994 att införas i BrB 24 kap 7 §. Ett samtycke är giltigt om det är frivilligt, allvarligt menat och lämnat med insikt. Därutöver skall personen vara behörig att råda över intresset och kapabel att inse betydelsen av sitt medgivande. Ett godkännande i efterhand accepteras inte till skillnad från återkallelse. Formerna för samtycket är i huvudsak två. Det uttryckliga samtycket som kan vara ett medgivande till risken för skada och det underförstådda där en kategori är det medvetna risktagandet. Det hypotetiska samtycket finns i svensk rätt men det är osäkert i vilken utsträckning det kan tillämpas. Ytterligare benämningar på medgivandeformer i doktrin är putativt och ömsesidigt samtycke. Vid organiserad sportutövning anses en deltagare ha tagit en medveten risk, vilket inte är långt ifrån ett samtycke. I de åskådarfallen jag behandlar har åskådarna inte rätt till ersättning för skador dessa fått i samband med olika hockeymatcher. Jag anser att domstolen borde gått mer på samtycket och inte bara konstaterat uteblivet skadeståndsansvar p.g.a. att föreningen inte varit vårdslös eller haft skyddsanordningar av gängse beskaffenhet. I situationer när sportutövaren blir ansvarig gentemot en utomstående är det fastställt att en vanlig culpanorm i regel skall tillämpas. I rättsfallsgenomgången behandlar jag olika sportförhållanden där samtycket har haft betydelse för avgörandet. Domstolarna nämner exempelvis i de olika rättsfallen att en deltagare får räkna med vissa risker att skadas, att det endast är i undantagssituationer som skadestånd kan bli aktuellt och att deltagaren samtyckt till normala skador för sporten. Det går bl.a. inte att samtycka till en avsiktlig skridskospark eller ett uppsåtligt knytnävsslag efter avblåsning eller då det inte varit kamp om bollen. I två brottmålsfall sägs att en deltagares samtycke omfattar skadevållarens uppsåtliga handlande och att det därför inte föreligger ansvar. Jag drar två huvudsakliga slutsatser vid analysen av sport och samtycke. För det första anser jag att domstolarna i flera fall tydligare bör förklara samtyckets inverkan på avgörandet. För det andra att bestämmandet av samtycket bör ligga vid gränsen för när allmänna domstolar skall ingripa vid idrottstvist, t.ex. vid markant våldsutövning eller om handlingen är emot spelets idé.}},
author = {{Andersson, Mikael}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Samtyckets betydelse inom skadeståndsrätten - En studie i de klassiska ansvarsfrihetsgrundernas relevans för skadeståndsansvar}},
year = {{2002}},
}