Advanced

Svensk kriminalvård i reform. Mot ett humant, effektivt och säkert verkställande av kriminalvårdspåföljder?

Bengtsson, Fredrik (2009)
Department of Law
Abstract
Vid kriminalvårdslagens införande 1974 rådde en liberal stämning i svensk kriminalpolitik. Intagnas intressen fick stort genomslag genom så lite användning av fängelse som möjligt och öppna förhållanden i anstalterna. Liberaliseringen var dock inte politiskt oomstridd och redan i slutet av 1970-talet påbörjades en restriktivisering av anstaltsmiljöerna. Denna tendens har fortsatt därefter. Restriktiviseringen innebär framförallt att säkerhet får det största utrymmet i genomförda reformer samtidigt som behandling, vilket tidigare var den dominerande faktorn, får allt mindre betydelse. Denna utveckling har haft olika konsekvenser för olika intagna. Kriminalpolitikens förändrade människosyn har inneburit att brottslingen, vilken länge sågs... (More)
Vid kriminalvårdslagens införande 1974 rådde en liberal stämning i svensk kriminalpolitik. Intagnas intressen fick stort genomslag genom så lite användning av fängelse som möjligt och öppna förhållanden i anstalterna. Liberaliseringen var dock inte politiskt oomstridd och redan i slutet av 1970-talet påbörjades en restriktivisering av anstaltsmiljöerna. Denna tendens har fortsatt därefter. Restriktiviseringen innebär framförallt att säkerhet får det största utrymmet i genomförda reformer samtidigt som behandling, vilket tidigare var den dominerande faktorn, får allt mindre betydelse. Denna utveckling har haft olika konsekvenser för olika intagna. Kriminalpolitikens förändrade människosyn har inneburit att brottslingen, vilken länge sågs som en förlorare som välfärdssamhället skulle skydda, betraktas som en aktör på marknaden som själv väljer att begå brott. Denna individualisering, där individen själv anses ha valt sin situation, har också skapat ett behov hos kriminalvården att skilja på dem som gjort misstag och de som är farliga. Detta har inneburit en differentiering där vissa, framförallt långtidsdömda och narkotikamissbrukare, utsätts för allt hårdare åtgärder samtidigt som andra, med korta straff eller låg riskfaktor, ges allt bättre förutsättningar för återanpassning i samhället genom förstärkta frigivningsförberedelser. Den kriminologiska forskning som utförts har dock inte visat på några positiva resultat av den politik som förts. SOU 2005:54 presenterades vid en tid då ett par händelser, Malexandermorden 1999 och rymningarna från kriminalvårdsanstalter under sommaren 2004 satt säkerhetsbrister i fokus. Förslagen som läggs fram i SOU 2005:54 innebär till stor del en fortsättning på tidigare trender med säkerhetstänkande i centrum, individen i fokus för det återfallsförebyggande arbetet och en differentiering av intagna. Framförallt föreslogs ett förmånssystem som innebar att skötsamma och motiverade intagna ges belöningar och misskötsamma och omotiverade intagna blir utan och därmed inte får tillgång till många av de saker som tidigare har setts som självklarheter. Delar av de förslag som fördes fram i SOU 2005:54 har sedermera blivit föremål för lagstiftning. Förmånssystemet är dock ännu inte genomfört. I den situation svensk kriminalvård nu står är det av stor betydelse att fråga sig om utvecklingen verkligen går åt rätt håll. På den kriminalpolitiska arenan har utvecklingen sedan kriminalvårdslagens införande inneburit ett ökat politiskt intresse men också att andra aktörer, som intresseorganisationer och massmedia fått stort inflytande. Detta har skapat ett tryck på politikerna att agera efter opinionens vilja. Samtidigt har experternas forskning utelämnats alltmer, förutom i de fall den kan användas av politiker för att legitimera en redan utarbetad reform. Denna utveckling är inte ändamålsenlig. De åtgärder den resulterat i, framförallt med ett ökat säkerhetstänkande, innebär stora kostnader, både monetära för skattebetalarna och humana för de intagna som utsätts för det. För att bryta denna negativa utveckling krävs en förstärkning av den kriminologiska forskningen på området. Dessutom måste politikerna börja att beakta forskningen i framtida reformer för att skapa en grund för en ändamålsenlig kriminalpolitik som både kan minska brottsligheten och återfallen och skapa ett säkert samhälle till en rimlig kostnad. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Bengtsson, Fredrik
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1556078
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556078,
  abstract     = {Vid kriminalvårdslagens införande 1974 rådde en liberal stämning i svensk kriminalpolitik. Intagnas intressen fick stort genomslag genom så lite användning av fängelse som möjligt och öppna förhållanden i anstalterna. Liberaliseringen var dock inte politiskt oomstridd och redan i slutet av 1970-talet påbörjades en restriktivisering av anstaltsmiljöerna. Denna tendens har fortsatt därefter. Restriktiviseringen innebär framförallt att säkerhet får det största utrymmet i genomförda reformer samtidigt som behandling, vilket tidigare var den dominerande faktorn, får allt mindre betydelse. Denna utveckling har haft olika konsekvenser för olika intagna. Kriminalpolitikens förändrade människosyn har inneburit att brottslingen, vilken länge sågs som en förlorare som välfärdssamhället skulle skydda, betraktas som en aktör på marknaden som själv väljer att begå brott. Denna individualisering, där individen själv anses ha valt sin situation, har också skapat ett behov hos kriminalvården att skilja på dem som gjort misstag och de som är farliga. Detta har inneburit en differentiering där vissa, framförallt långtidsdömda och narkotikamissbrukare, utsätts för allt hårdare åtgärder samtidigt som andra, med korta straff eller låg riskfaktor, ges allt bättre förutsättningar för återanpassning i samhället genom förstärkta frigivningsförberedelser. Den kriminologiska forskning som utförts har dock inte visat på några positiva resultat av den politik som förts. SOU 2005:54 presenterades vid en tid då ett par händelser, Malexandermorden 1999 och rymningarna från kriminalvårdsanstalter under sommaren 2004 satt säkerhetsbrister i fokus. Förslagen som läggs fram i SOU 2005:54 innebär till stor del en fortsättning på tidigare trender med säkerhetstänkande i centrum, individen i fokus för det återfallsförebyggande arbetet och en differentiering av intagna. Framförallt föreslogs ett förmånssystem som innebar att skötsamma och motiverade intagna ges belöningar och misskötsamma och omotiverade intagna blir utan och därmed inte får tillgång till många av de saker som tidigare har setts som självklarheter. Delar av de förslag som fördes fram i SOU 2005:54 har sedermera blivit föremål för lagstiftning. Förmånssystemet är dock ännu inte genomfört. I den situation svensk kriminalvård nu står är det av stor betydelse att fråga sig om utvecklingen verkligen går åt rätt håll. På den kriminalpolitiska arenan har utvecklingen sedan kriminalvårdslagens införande inneburit ett ökat politiskt intresse men också att andra aktörer, som intresseorganisationer och massmedia fått stort inflytande. Detta har skapat ett tryck på politikerna att agera efter opinionens vilja. Samtidigt har experternas forskning utelämnats alltmer, förutom i de fall den kan användas av politiker för att legitimera en redan utarbetad reform. Denna utveckling är inte ändamålsenlig. De åtgärder den resulterat i, framförallt med ett ökat säkerhetstänkande, innebär stora kostnader, både monetära för skattebetalarna och humana för de intagna som utsätts för det. För att bryta denna negativa utveckling krävs en förstärkning av den kriminologiska forskningen på området. Dessutom måste politikerna börja att beakta forskningen i framtida reformer för att skapa en grund för en ändamålsenlig kriminalpolitik som både kan minska brottsligheten och återfallen och skapa ett säkert samhälle till en rimlig kostnad.},
  author       = {Bengtsson, Fredrik},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Svensk kriminalvård i reform. Mot ett humant, effektivt och säkert verkställande av kriminalvårdspåföljder?},
  year         = {2009},
}