Advanced

Psykiskt störda lagöverträdare- en studie av problematiken kring NJA 1995 s. 48

Björk, Lisa (1999)
Department of Law
Abstract
Denna uppsats är en studie av den straffrättsliga problematiken kring psykiskt störda lagöverträdare som uppmärksammades i samband med Flink-fallet. Flink var en man i 20-års åldern som natten till den 11 juni 1994 sköt ihjäl sju helt okända människor, och skadade ytterligare en. Flink var berusad vid tiden för dådet, och led av en tillfällig psykos. De läkare som undersökte honom i samband med rättegången var inte eniga i sina diagnoser. En läkare var övertygad att Flink led av en allvarlig psykisk störning både vid gärningstillfället och efteråt, en annan ansåg att det nog var fråga om en sådan störning, medan den tredje ansåg att han inte alls led av någon störning. Högsta domstolen bedömde Flinks tillstånd som en allvarlig psykisk... (More)
Denna uppsats är en studie av den straffrättsliga problematiken kring psykiskt störda lagöverträdare som uppmärksammades i samband med Flink-fallet. Flink var en man i 20-års åldern som natten till den 11 juni 1994 sköt ihjäl sju helt okända människor, och skadade ytterligare en. Flink var berusad vid tiden för dådet, och led av en tillfällig psykos. De läkare som undersökte honom i samband med rättegången var inte eniga i sina diagnoser. En läkare var övertygad att Flink led av en allvarlig psykisk störning både vid gärningstillfället och efteråt, en annan ansåg att det nog var fråga om en sådan störning, medan den tredje ansåg att han inte alls led av någon störning. Högsta domstolen bedömde Flinks tillstånd som en allvarlig psykisk störning, men eftersom denna var utlöst av alkohol, omfattades den inte av särregleringen. Denna lösning är omtvistad eftersom det varken i lagtexten eller i förarbetena finns ett undantag för de självutlösta tillstånden. Den svenska rätten innebär att om en gärningsman är under påverkan av en allvarlig psykisk störning när han begår ett brott, får han inte sättas i fängelse, enligt BrB 30:6. Är han sjuk vid domstillfället skall han dömas till rättspsykiatrisk vård enligt BrB 31:3. Med ''allvarlig psykisk störning'' menas ett medicinskt begrepp som kombinerar biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Lagstiftaren införde begreppet i samband med en lagändring 1991, eftersom man ville ha ett enhetligt begrepp i all lagstiftning som rörde psykiskt störda lagöverträdare, och för att straffrätten skulle stämma överens med den medicinska begreppsbildningen. De flesta rättssystem bygger sin särreglering av psykiskt störda lagöverträdare på tillräknelighetsläran, som innebär att om en individ inte är tillräknelig dvs. förstår sitt handlande eller innebörden av handlandet, skall han inte vara juridiskt ansvarig för sitt brott. Gärningsmannen skall vara utan skuld. Svensk rätt är ett av de få rättssystem i världen som inte baserar sin lagstiftning på denna lära. Denna ordning kan leda till en del problem, eftersom även om gärningsmannen är straffrättsligt ansvarig för sina gärningar motiverar lagstiftaren särregleringen med hjälp av tillräknelighet. När länderna inom EU skall ha en gemensam straffrätt kommer Sverige att behöva ändra straffrätten eftersom den gemensamma rätten skall bygga på ett tillräknelighetsrekvisit. Den danska, norska och engelska rätten bygger alla på tillräknelighet, men det finns ändå skillnader mellan rättssystemen, främst vad gäller vilka störningar som inordnas under straffriheten, bevisbördan för störningen, särregleringen för rusutlösta tillstånd och särreaktioner för de som bedöms straffria. Även den svenska rätten har tidigare haft sin grund i en tillräknelighetslära, vilket lagstiftaren förkastade i samband med brottsbalkens införande, eftersom man ansåg att tillräknelighetsläran hade ett alltför metafysiskt innehåll. Den svenska lagstiftaren har till följd av Flink-fallet uppfattat att svensk straffrätt inte är bra i alla lägen, och har kommit med en utredning, SOU 1996:185. Utredningen innehåller förslag på lösningar av problemen som uppstod i Flink-fallet, men även ändringar som är ett led i att harmonisera den svenska straffrätten till en gemensam europeisk straffrätt. Tillräknelighetsrekvisitet skall införas på nytt i svensk rätt, med undantag för det självutlösta ruset som inte skall kunna leda till straffrihet. Utredningen vill även att en del sanktioner till skydd för samhället skall införas i den svenska rätten. Min uppfattning av den särreglering som finns i Sverige är att den inte är särskilt bra. Den situation som uppstod i Flink-fallet, där HD tolkade om gällande rätt för att kunna fälla honom för dödsskjutningarna bör undvikas på alla sätt. Man måste införa en lagstiftning som redan innan har gjort klart hur den kortvariga rusutlösta tillstånden skall bedömas, eftersom annars hotas rättssäkerheten. Jag anser att som lämplig ansvarsfrihetsgrund är en brist på moralisk ansvarsförmåga, dvs. saknar lagöverträdaren moralisk ansvarsförmåga, skall han inte heller hållas ansvarig för brottet. Mitt förslag kan också motivera att de självutlösta tillstånden inte omfattas av straffriheten. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Björk, Lisa
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1556314
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556314,
  abstract     = {Denna uppsats är en studie av den straffrättsliga problematiken kring psykiskt störda lagöverträdare som uppmärksammades i samband med Flink-fallet. Flink var en man i 20-års åldern som natten till den 11 juni 1994 sköt ihjäl sju helt okända människor, och skadade ytterligare en. Flink var berusad vid tiden för dådet, och led av en tillfällig psykos. De läkare som undersökte honom i samband med rättegången var inte eniga i sina diagnoser. En läkare var övertygad att Flink led av en allvarlig psykisk störning både vid gärningstillfället och efteråt, en annan ansåg att det nog var fråga om en sådan störning, medan den tredje ansåg att han inte alls led av någon störning. Högsta domstolen bedömde Flinks tillstånd som en allvarlig psykisk störning, men eftersom denna var utlöst av alkohol, omfattades den inte av särregleringen. Denna lösning är omtvistad eftersom det varken i lagtexten eller i förarbetena finns ett undantag för de självutlösta tillstånden. Den svenska rätten innebär att om en gärningsman är under påverkan av en allvarlig psykisk störning när han begår ett brott, får han inte sättas i fängelse, enligt BrB 30:6. Är han sjuk vid domstillfället skall han dömas till rättspsykiatrisk vård enligt BrB 31:3. Med ''allvarlig psykisk störning'' menas ett medicinskt begrepp som kombinerar biologiska, sociala och psykologiska faktorer. Lagstiftaren införde begreppet i samband med en lagändring 1991, eftersom man ville ha ett enhetligt begrepp i all lagstiftning som rörde psykiskt störda lagöverträdare, och för att straffrätten skulle stämma överens med den medicinska begreppsbildningen. De flesta rättssystem bygger sin särreglering av psykiskt störda lagöverträdare på tillräknelighetsläran, som innebär att om en individ inte är tillräknelig dvs. förstår sitt handlande eller innebörden av handlandet, skall han inte vara juridiskt ansvarig för sitt brott. Gärningsmannen skall vara utan skuld. Svensk rätt är ett av de få rättssystem i världen som inte baserar sin lagstiftning på denna lära. Denna ordning kan leda till en del problem, eftersom även om gärningsmannen är straffrättsligt ansvarig för sina gärningar motiverar lagstiftaren särregleringen med hjälp av tillräknelighet. När länderna inom EU skall ha en gemensam straffrätt kommer Sverige att behöva ändra straffrätten eftersom den gemensamma rätten skall bygga på ett tillräknelighetsrekvisit. Den danska, norska och engelska rätten bygger alla på tillräknelighet, men det finns ändå skillnader mellan rättssystemen, främst vad gäller vilka störningar som inordnas under straffriheten, bevisbördan för störningen, särregleringen för rusutlösta tillstånd och särreaktioner för de som bedöms straffria. Även den svenska rätten har tidigare haft sin grund i en tillräknelighetslära, vilket lagstiftaren förkastade i samband med brottsbalkens införande, eftersom man ansåg att tillräknelighetsläran hade ett alltför metafysiskt innehåll. Den svenska lagstiftaren har till följd av Flink-fallet uppfattat att svensk straffrätt inte är bra i alla lägen, och har kommit med en utredning, SOU 1996:185. Utredningen innehåller förslag på lösningar av problemen som uppstod i Flink-fallet, men även ändringar som är ett led i att harmonisera den svenska straffrätten till en gemensam europeisk straffrätt. Tillräknelighetsrekvisitet skall införas på nytt i svensk rätt, med undantag för det självutlösta ruset som inte skall kunna leda till straffrihet. Utredningen vill även att en del sanktioner till skydd för samhället skall införas i den svenska rätten. Min uppfattning av den särreglering som finns i Sverige är att den inte är särskilt bra. Den situation som uppstod i Flink-fallet, där HD tolkade om gällande rätt för att kunna fälla honom för dödsskjutningarna bör undvikas på alla sätt. Man måste införa en lagstiftning som redan innan har gjort klart hur den kortvariga rusutlösta tillstånden skall bedömas, eftersom annars hotas rättssäkerheten. Jag anser att som lämplig ansvarsfrihetsgrund är en brist på moralisk ansvarsförmåga, dvs. saknar lagöverträdaren moralisk ansvarsförmåga, skall han inte heller hållas ansvarig för brottet. Mitt förslag kan också motivera att de självutlösta tillstånden inte omfattas av straffriheten.},
  author       = {Björk, Lisa},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Psykiskt störda lagöverträdare- en studie av problematiken kring NJA 1995 s. 48},
  year         = {1999},
}