Advanced

Erkännandets betydelse i brottsmålsprocessen, särskilt relaterat till det så kallade styckmordet i Halmstad

Brandel, Malin (2005)
Department of Law
Abstract
Före antagandet av den nya rättegångsbalken var det den så kallade legala bevisteorin den bevisvärderingsprincip som var gällande i Sverige. I enlighet med denna teori delade man in bevisen så som fulla bevis eller som halva bevis och domaren var strikt bunden till de rättsnormer som fanns stadgade om bevisvärdering. Erkännandet räknades under denna tidsperiod som ett fullt bevis och övergick alla andra. I grova brottmål räckte det sålunda med ett erkännande från den misstänkte för att en fällande dom skulle avkunnas. Det fanns emellertid redan under 1600 - talet företrädare inom doktrin som påpekade vikten av att värdera erkännandet med en viss försiktighet, speciellt i grova brottmål, då falska erkännanden kunde förekomma av olika skäl.... (More)
Före antagandet av den nya rättegångsbalken var det den så kallade legala bevisteorin den bevisvärderingsprincip som var gällande i Sverige. I enlighet med denna teori delade man in bevisen så som fulla bevis eller som halva bevis och domaren var strikt bunden till de rättsnormer som fanns stadgade om bevisvärdering. Erkännandet räknades under denna tidsperiod som ett fullt bevis och övergick alla andra. I grova brottmål räckte det sålunda med ett erkännande från den misstänkte för att en fällande dom skulle avkunnas. Det fanns emellertid redan under 1600 - talet företrädare inom doktrin som påpekade vikten av att värdera erkännandet med en viss försiktighet, speciellt i grova brottmål, då falska erkännanden kunde förekomma av olika skäl. Allt sedan antagandet av den nya rättegångsbalken kom den så kallade fria bevisprövningen att vara den bevisvärderingsprincip som råder i Sverige, även om den tillämpades i praxis redan tidigare. I enlighet med den fria bevisvärderingsprincipen råder en värderingsfrihet av bevisen för domaren. Erkännandet skall enligt den fria bevisprövningen prövas, som vilket annat bevis, efter övriga omständigheter i målet. Emedan det förekommer att personer avlägger falska erkännanden är det av största vikt att sanningshalten av ett erkännande prövas särskilt noga i grova brottmål då påföljden av en fällande dom kan leda till långvarigt fängelsestraff för den misstänkte. Det kan finnas åtskilliga förklaringar till att en person kan tänkas avge ett falskt erkännande. I rättsfallet jag har analyserat i denna uppsats, det så kallade styckmordet i Halmstad, finner jag det troligt att det kan röra sig om ett så kallat&semic internaliserat falskt erkännande. Denna typ av falska erkännanden avges ofta av en person som ofta har vagt minne eller inget minne alls av den aktuella händelsen. Personen hyser tvivel på sin egen minnesbild och förutsätter att det är han/hon som måste vara den skyldiga. Existensen av falska erkännande föranleder domstolen att vara särskilt noga i grova brottmål att pröva sanningshalten av erkännandet i förhållande till de övriga omständigheter i målet. I Sverige har beviskravet uppställts till: bortom rimligt tvivel. I doktrin råder delade åsikter ehuru vida beviskravet är konstant eller ej. Skillnaden får nog sägas ligga i att det ställs högre krav på utredningen vid grova brottmål än vid ringa brottmål medan beviskravet är det samma oavsett brottstyp. Ett skäl till varför utredningskraven är högre i grova brottmål är de långa frihetsberövande straffen som kan komma att utdömas. Om den misstänkte riskerar ett långvarigt fängelse straff och det föreligger ett erkännande som icke stöds av några övriga omständigheter i fallet torde den juridiska principen ''hellre fria än fälla'' vara gällande. I det så kallade styckmordet i Halmstad lider gärningsmannen av allvarliga minnesförluster vid tillfället runt den aktuella gärningen och han har aldrig kunnat precisera sitt handlande vid gärningstillfället. Det finns uppgifter i målet som gör att gärningsmannens erkännande kan sättas i tvivelsmål. Vid en hypotetisk prövning i det aktuella målet förefaller det icke orimligt att offret bragts om livet av en annan gärningsman än den person som dömdes för brottet. I hovrättens domskäl sägs det att erkännandet vinner stöd av övriga omständigheter i fallet, men har icke på något sätt vidareutvecklat detta. Tvärtemot emot hovrätten anser jag att det ej föreligger tillräckliga omständigheter i fallet som stödjer den dömda mannens erkännande vilket i sig innebär att det inte kan anses vara ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen berövat offret livet. Jag anser att det föreligger ett flertal omständigheter som talar för en alternativ gärningsman. I efterhand har den dömdes försvarsadvokat, Kaj Lindström, fått reda på existensen av ett vittnesmål som kunde ha haft en avgörande betydelse för utgången i målet. Jag undrar om åklagaren medvetet undangömt detta vittnesmål trots den rådande objektivitetsprincipen för att gagna sin egen uppfattning om vem som var den egentliga gärningsmannen. Detta ''undangömda'' vittnesmål anser jag ha så pass tungt bevisvärde att det tillsammans med övriga omständigheter i målet skulle kunna giva anledning till att bevilja målet resning. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Brandel, Malin
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1556469
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556469,
  abstract     = {Före antagandet av den nya rättegångsbalken var det den så kallade legala bevisteorin den bevisvärderingsprincip som var gällande i Sverige. I enlighet med denna teori delade man in bevisen så som fulla bevis eller som halva bevis och domaren var strikt bunden till de rättsnormer som fanns stadgade om bevisvärdering. Erkännandet räknades under denna tidsperiod som ett fullt bevis och övergick alla andra. I grova brottmål räckte det sålunda med ett erkännande från den misstänkte för att en fällande dom skulle avkunnas. Det fanns emellertid redan under 1600 - talet företrädare inom doktrin som påpekade vikten av att värdera erkännandet med en viss försiktighet, speciellt i grova brottmål, då falska erkännanden kunde förekomma av olika skäl. Allt sedan antagandet av den nya rättegångsbalken kom den så kallade fria bevisprövningen att vara den bevisvärderingsprincip som råder i Sverige, även om den tillämpades i praxis redan tidigare. I enlighet med den fria bevisvärderingsprincipen råder en värderingsfrihet av bevisen för domaren. Erkännandet skall enligt den fria bevisprövningen prövas, som vilket annat bevis, efter övriga omständigheter i målet. Emedan det förekommer att personer avlägger falska erkännanden är det av största vikt att sanningshalten av ett erkännande prövas särskilt noga i grova brottmål då påföljden av en fällande dom kan leda till långvarigt fängelsestraff för den misstänkte. Det kan finnas åtskilliga förklaringar till att en person kan tänkas avge ett falskt erkännande. I rättsfallet jag har analyserat i denna uppsats, det så kallade styckmordet i Halmstad, finner jag det troligt att det kan röra sig om ett så kallat&semic internaliserat falskt erkännande. Denna typ av falska erkännanden avges ofta av en person som ofta har vagt minne eller inget minne alls av den aktuella händelsen. Personen hyser tvivel på sin egen minnesbild och förutsätter att det är han/hon som måste vara den skyldiga. Existensen av falska erkännande föranleder domstolen att vara särskilt noga i grova brottmål att pröva sanningshalten av erkännandet i förhållande till de övriga omständigheter i målet. I Sverige har beviskravet uppställts till: bortom rimligt tvivel. I doktrin råder delade åsikter ehuru vida beviskravet är konstant eller ej. Skillnaden får nog sägas ligga i att det ställs högre krav på utredningen vid grova brottmål än vid ringa brottmål medan beviskravet är det samma oavsett brottstyp. Ett skäl till varför utredningskraven är högre i grova brottmål är de långa frihetsberövande straffen som kan komma att utdömas. Om den misstänkte riskerar ett långvarigt fängelse straff och det föreligger ett erkännande som icke stöds av några övriga omständigheter i fallet torde den juridiska principen ''hellre fria än fälla'' vara gällande. I det så kallade styckmordet i Halmstad lider gärningsmannen av allvarliga minnesförluster vid tillfället runt den aktuella gärningen och han har aldrig kunnat precisera sitt handlande vid gärningstillfället. Det finns uppgifter i målet som gör att gärningsmannens erkännande kan sättas i tvivelsmål. Vid en hypotetisk prövning i det aktuella målet förefaller det icke orimligt att offret bragts om livet av en annan gärningsman än den person som dömdes för brottet. I hovrättens domskäl sägs det att erkännandet vinner stöd av övriga omständigheter i fallet, men har icke på något sätt vidareutvecklat detta. Tvärtemot emot hovrätten anser jag att det ej föreligger tillräckliga omständigheter i fallet som stödjer den dömda mannens erkännande vilket i sig innebär att det inte kan anses vara ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen berövat offret livet. Jag anser att det föreligger ett flertal omständigheter som talar för en alternativ gärningsman. I efterhand har den dömdes försvarsadvokat, Kaj Lindström, fått reda på existensen av ett vittnesmål som kunde ha haft en avgörande betydelse för utgången i målet. Jag undrar om åklagaren medvetet undangömt detta vittnesmål trots den rådande objektivitetsprincipen för att gagna sin egen uppfattning om vem som var den egentliga gärningsmannen. Detta ''undangömda'' vittnesmål anser jag ha så pass tungt bevisvärde att det tillsammans med övriga omständigheter i målet skulle kunna giva anledning till att bevilja målet resning.},
  author       = {Brandel, Malin},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Erkännandets betydelse i brottsmålsprocessen, särskilt relaterat till det så kallade styckmordet i Halmstad},
  year         = {2005},
}