Advanced

Implementering av FNs Barnkonvention - För barnets bästa?

Carlberg, Peter (2004)
Department of Law
Abstract
FNs konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) är det internationella dokument som är undertecknat och ratificerat av flest stater i världen. Sverige var en av de första staterna som ratificerade den internationella konventionen. I propositionen till riksdagen, år 1989, om godkännande av konventionen konstaterades att tillträde till konventionen inte föranledde några ändringar i gällande lagstiftning. Alltsedan ratificeringen av konventionen har diskussioner förts om att införliva konventionen genom inkorporering till svensk lag. Sverige har dock valt att inte inkorporera Barnkonventionen utan att genom transformation införa bestämmelserna till svensk rätt. År 1999 antogs en nationell strategi för genomförandet av... (More)
FNs konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) är det internationella dokument som är undertecknat och ratificerat av flest stater i världen. Sverige var en av de första staterna som ratificerade den internationella konventionen. I propositionen till riksdagen, år 1989, om godkännande av konventionen konstaterades att tillträde till konventionen inte föranledde några ändringar i gällande lagstiftning. Alltsedan ratificeringen av konventionen har diskussioner förts om att införliva konventionen genom inkorporering till svensk lag. Sverige har dock valt att inte inkorporera Barnkonventionen utan att genom transformation införa bestämmelserna till svensk rätt. År 1999 antogs en nationell strategi för genomförandet av Barnkonventionen. Målet med strategin är att Barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn. Är ett transformationsförfarande det bästa sättet att införa Barnkonventionen i svensk rätt? Skulle det främja barnen mer om den istället inkorporerades? En jämförelse mellan Barnkonventionen, Europakonventionen och Europeiska stadgan visar att paralleller kan dras kring hur internationella konventioner rörande mänskliga rättigheter införlivas i svensk rätt. Då Sverige traditionellt har använt transformation som den prefererade metoden för införlivande finns det klara tecken på ett paradigmskifte i och med Europakonventionens införlivande. Lagstiftaren valde att inkorporera Europakonventionen samt att ge den ett visst grundlagsskydd. Detta skedde, trots konventionens till viss del universella rättighetskatalog samt att vissa fri och rättigheter på detta sätt skulle få dubbel täckning, dels i svensk lag och grundlagen och dels i Europakonventionens artiklar. EUs rättskultur har även starkt påverkat det svenska rättskulturstänkandet. Vi har idag inte längre ett strikt dualistisk system utan går mot ett monistiskt rättssystem där gemenskapens rättsakter får direkt effekt i Sverige. Europadomstolen och EG-domstolen utmanar också det traditionella svenska systemet där lagstiftaren och inte domstolarna primärt svarar för konventioners genomslag i svensk rätt. Ett starkt exempel på detta är att Förstainstansrätten har börjat hänvisa till Europeiska stadgan i sina domslut, därigenom förändas dess ställning som mellanstatlig. Genom praxisbildning förs således icke-politiskt antagna dokument in i det europeiska rättsområdet, vilket de nationella staterna blir bundna av. Även Europakonventionen har genom EG-domstolen förts in i EG-rätten och binder på detta sätt gemenskapsinstitutionerna, trots att unionen inte har signerat dokumentet. Efter en genomsyn av de nordiska ländernas införande av de tre konventionerna i respektive nationella rätt kan vi se hur våra grannländer, med liknande rättshistoria och juridiska system, har valt olika vägar att arbeta för barnens bästa. Finland har inkorporerat Barnkonventionen såsom lag. Norge har gett konventionen samma ställning som Europakonventionen, vilken i norsk rättshierarki är mellan lag och grundlag. Danmark har valt samma väg som Sverige men även där har röster väckts för inkorporering. Barnkonventionen är en bred konvention med både universella och direkt applicerbara rättigheter. Flera av de rättigheter som påtalas finns även inskrivna i Europakonventionen och Stadgan. Man ser framför sig ett lapptäcke av nationella lagar, grundlagar, europeiska rättsakter, internationella konventioner och domstolsutslag som alla försöker täcka skyddet för barn och barns rättigheter. Lagstiftaren har i dagsläget inte inkorporerat Barnkonventionen som en samlande lag, en lag som uttryckligen argumenterar för barnets bästa. Detta är något som Sverige även har fått kritik för av Barnrättskommittén i Genève. Sverige är dock, genom ratificeringen, förpliktad att handla i enlighet med konventionen, vare sig den är inkorporerad eller ej. Men dess faktiska betydelse, dels vid vidare framtida lagstiftning och dels vid enskilda personers kontakt med myndigheter och domstolar, kan genom en inkorporering komma att öka. En förändring av rättsläget kan dock komma att ställa krav på ytterligare förändringar i dagens rättsliga system. Detta är något som lagstiftaren måste vara villig att genomföra. Sammanfattningsvis pekar alla indikationer på att Barnkonventionen, trots sin uppbyggnad och sitt sanktionssystem skulle få en effektivare och ett för barnen bättre genomslag och tyngd om den inkorporeras i svensk rätt såsom lag. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Carlberg, Peter
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Familjerätt
language
Swedish
id
1556632
date added to LUP
2010-03-08 15:55:19
date last changed
2010-03-08 15:55:19
@misc{1556632,
  abstract     = {FNs konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) är det internationella dokument som är undertecknat och ratificerat av flest stater i världen. Sverige var en av de första staterna som ratificerade den internationella konventionen. I propositionen till riksdagen, år 1989, om godkännande av konventionen konstaterades att tillträde till konventionen inte föranledde några ändringar i gällande lagstiftning. Alltsedan ratificeringen av konventionen har diskussioner förts om att införliva konventionen genom inkorporering till svensk lag. Sverige har dock valt att inte inkorporera Barnkonventionen utan att genom transformation införa bestämmelserna till svensk rätt. År 1999 antogs en nationell strategi för genomförandet av Barnkonventionen. Målet med strategin är att Barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som rör barn. Är ett transformationsförfarande det bästa sättet att införa Barnkonventionen i svensk rätt? Skulle det främja barnen mer om den istället inkorporerades? En jämförelse mellan Barnkonventionen, Europakonventionen och Europeiska stadgan visar att paralleller kan dras kring hur internationella konventioner rörande mänskliga rättigheter införlivas i svensk rätt. Då Sverige traditionellt har använt transformation som den prefererade metoden för införlivande finns det klara tecken på ett paradigmskifte i och med Europakonventionens införlivande. Lagstiftaren valde att inkorporera Europakonventionen samt att ge den ett visst grundlagsskydd. Detta skedde, trots konventionens till viss del universella rättighetskatalog samt att vissa fri och rättigheter på detta sätt skulle få dubbel täckning, dels i svensk lag och grundlagen och dels i Europakonventionens artiklar. EUs rättskultur har även starkt påverkat det svenska rättskulturstänkandet. Vi har idag inte längre ett strikt dualistisk system utan går mot ett monistiskt rättssystem där gemenskapens rättsakter får direkt effekt i Sverige. Europadomstolen och EG-domstolen utmanar också det traditionella svenska systemet där lagstiftaren och inte domstolarna primärt svarar för konventioners genomslag i svensk rätt. Ett starkt exempel på detta är att Förstainstansrätten har börjat hänvisa till Europeiska stadgan i sina domslut, därigenom förändas dess ställning som mellanstatlig. Genom praxisbildning förs således icke-politiskt antagna dokument in i det europeiska rättsområdet, vilket de nationella staterna blir bundna av. Även Europakonventionen har genom EG-domstolen förts in i EG-rätten och binder på detta sätt gemenskapsinstitutionerna, trots att unionen inte har signerat dokumentet. Efter en genomsyn av de nordiska ländernas införande av de tre konventionerna i respektive nationella rätt kan vi se hur våra grannländer, med liknande rättshistoria och juridiska system, har valt olika vägar att arbeta för barnens bästa. Finland har inkorporerat Barnkonventionen såsom lag. Norge har gett konventionen samma ställning som Europakonventionen, vilken i norsk rättshierarki är mellan lag och grundlag. Danmark har valt samma väg som Sverige men även där har röster väckts för inkorporering. Barnkonventionen är en bred konvention med både universella och direkt applicerbara rättigheter. Flera av de rättigheter som påtalas finns även inskrivna i Europakonventionen och Stadgan. Man ser framför sig ett lapptäcke av nationella lagar, grundlagar, europeiska rättsakter, internationella konventioner och domstolsutslag som alla försöker täcka skyddet för barn och barns rättigheter. Lagstiftaren har i dagsläget inte inkorporerat Barnkonventionen som en samlande lag, en lag som uttryckligen argumenterar för barnets bästa. Detta är något som Sverige även har fått kritik för av Barnrättskommittén i Genève. Sverige är dock, genom ratificeringen, förpliktad att handla i enlighet med konventionen, vare sig den är inkorporerad eller ej. Men dess faktiska betydelse, dels vid vidare framtida lagstiftning och dels vid enskilda personers kontakt med myndigheter och domstolar, kan genom en inkorporering komma att öka. En förändring av rättsläget kan dock komma att ställa krav på ytterligare förändringar i dagens rättsliga system. Detta är något som lagstiftaren måste vara villig att genomföra. Sammanfattningsvis pekar alla indikationer på att Barnkonventionen, trots sin uppbyggnad och sitt sanktionssystem skulle få en effektivare och ett för barnen bättre genomslag och tyngd om den inkorporeras i svensk rätt såsom lag.},
  author       = {Carlberg, Peter},
  keyword      = {Familjerätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Implementering av FNs Barnkonvention - För barnets bästa?},
  year         = {2004},
}