Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar i Sverige

Dahlgren, Marie (2003)
Department of Law
Abstract
Geografiska ursprungsbeteckningar kan allmänt beskrivas som beteckningar som kännetecknar varors geografiska ursprung samt vissa egenskaper och kvaliteter hos dessa varor. Det generella syftet med geografiska ursprungsbeteckningar är att flera oberoende parter skall kunna nyttja dem, förutsatt att de uppfyller kraven på geografisk tillhörighet och kvalitet. Några exempel på internationellt kända geografiska ursprungsbeteckningar är ''Champagne'', ''Parmigiano Reggiano'', ''Gorgonzola'' och Münchener Bier''. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar uppmärksammas allt oftare i såväl i internationella som nationella sammanhang. Föreliggande uppsats syftar till att, ur ett svenskt perspektiv, belysa vad geografiska ursprungsbeteckningar... (More)
Geografiska ursprungsbeteckningar kan allmänt beskrivas som beteckningar som kännetecknar varors geografiska ursprung samt vissa egenskaper och kvaliteter hos dessa varor. Det generella syftet med geografiska ursprungsbeteckningar är att flera oberoende parter skall kunna nyttja dem, förutsatt att de uppfyller kraven på geografisk tillhörighet och kvalitet. Några exempel på internationellt kända geografiska ursprungsbeteckningar är ''Champagne'', ''Parmigiano Reggiano'', ''Gorgonzola'' och Münchener Bier''. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar uppmärksammas allt oftare i såväl i internationella som nationella sammanhang. Föreliggande uppsats syftar till att, ur ett svenskt perspektiv, belysa vad geografiska ursprungsbeteckningar innebär, hur regleringen för dessa är utformad samt hur de behandlats i rättspraxis. Då geografiska ursprungsbeteckningar är en förhållandevis oreglerad företeelse i svensk rätt behandlas, förutom den svenska rätten, såväl internationella konventioner som EG-rätt på området. Det internationella skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar återfinns i flera konventioner. De konventioner som Sverige har tillträtt är Pariskonventionen, Madridöverenskommelsen och TRIPs-avtalet. Det skydd som geografiska ursprungsbeteckningar åtnjuter genom PK är ganska blygsamt. Madridöverenskommelsen ger ett starkare skydd för geografiska ursprungsbeteckningar, men ett riktigt bra skydd ges bara för vin- och spritprodukter. TRIPs-avtalet som trädde i kraft 1996 är den konvention som har störst betydelse för skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar. Den största fördelen med avtalet är att det utgör en del av WTO-avtalet. Detta innebär att ett mycket stort antal länder är anslutna till avtalet samt att effektiva sanktionsåtgärder i form av handelssanktioner kan vidtas som yttersta åtgärd mot de medlemsländer som inte följer TRIPs-avtalet. Ytterligare en fördel med avtalet är att det innehåller definitioner för begreppen geografisk ursprungsbeteckning och generisk beteckning samt att det skydd som följer av avtalet anges tydligt. Vidare ges ett extra starkt skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin- och spritprodukter, vilka bl.a. skyddas mot degeneration. Konventionerna utgör inte omedelbart gällande rätt i Sverige. Svensk lagstiftning skall emellertid ha utformats så att den överensstämmer med deras innehåll, bl.a. genom särskild lagstiftning. I EG-rätten uppställs reglering sui generis för geografiska ursprungsbeteckningar genom några förordningar. Regleringen avser främst jordbruksprodukter och livsmedel samt vin- och spritprodukter. Eftersom EG-förordningarna till alla delar är direkt tillämpliga i Sverige, finns det, oavsett vad som följer av svensk lagstiftning, ett materiellt skydd för geografiska ursprungsbeteckningar i Sverige. Skyddet enligt förordningarna bygger på att de geografiska ursprungsbeteckningarna registreras i ett särskilt register, varigenom de erhåller ett särskilt starkt skydd. Av stor betydelse är förordningen om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar hos jordbruksprodukter och livsmedel (F 2081/92) samt förordningen om skydd för särarten hos jordbruksprodukter och livsmedel (F 2082/92). Antalet geografiska ursprungsbeteckningar som finns registrerade för de olika EU-länderna, varierar i hög grad. Frankrike har cirka 135 registrerade beteckningar, medan Sverige endast har två, nämligen ''Svecia'' och ''Skånsk spettekaka''. Vidare finns i EG-rätten allmänna regler, vilka indirekt ger ett skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Sådana regler finns i Varumärkesdirektivet (VmD) och Varumärkesförordningen (VmF). VmD innehåller detaljerade varumärkesrättsliga bestämmelser. Bl.a. regleras vilka typer av tecken som kan registreras som varumärken samt förutsättningarna för att en registrering skall kunna beviljas. VmF innefattar en autonom EG-rättslig varumärkeslagstiftning. Genom förordningen kan skydd för varumärke som täcker hela EU sökas. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar enligt VmD och VmF består framför allt i det generella hindret mot registrering av ett varumärke som innefattar ett geografiskt namn. Detta innebär att beteckningar som anger geografiskt ursprung frihålls, så att de kan användas av alla. Detta leder i sin tur till hinder mot monopolisering av geografiska ursprungsbeteckningar. I svensk lagstiftning ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar främst genom allmän lagstiftning, nämligen marknadsföringslagen (MFL) och varumärkeslagen (VmL). Genom MFL ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom generalklausulen i 4 § MFL som förbjuder otillbörlig marknadsföring. Dessutom ges skydd för beteckningarna genom 6 § MFL som innehåller förbud mot vilseledande marknadsföring. De typer av vilseledanden som särskilt omnämns i bestämmelsen och som är av särskilt intresse i fråga om geografiska ursprungsbeteckningar är vilseledande om produktens geografiska och kommersiella ursprung samt vilseledande om produktens art och karaktär. Vidare ges visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom förbudet mot vilseledande efterbildningar i 8 § MFL och genom bestämmelserna om jämförande reklam i 8 a § MFL. Typiskt sett hindrar MFL att produkter ges beteckning eller utformning som ger oriktigt intryck om produktens härkomst (exempelvis att ett knäckebröd har sitt ursprung i Mora i Dalarna, när det i verkligheten tillverkats i Värmland) eller innehar viss karaktär eller egenskap (exempelvis att en yoghurt smaksats med Champagne, när så inte är fallet). Det är den näringsidkare som marknadsför produkten som skall kunna visa att marknadsföringen är riktig. I princip skyddas bara mot marknadsföring av produkter av samma slag och konkurrerande produkter. Detta innebär risk för degeneration av geografiska ursprungsbeteckningar samt utnyttjande av goodwill som ofta är knuten till dessa beteckningar. Mot sådant utnyttjande ges emellertid ett visst skydd genom förbudet mot renommésnyltning som faller under 4 § MFL. Enligt bestämmelsen skyddas väl kända produkter mot otillbörligt utnyttjande också då produktlikhet saknas. Detta innebär att geografiska ursprungsbeteckningar som kännetecknar väl kända produkter har ett extra starkt skydd och skydd mot degeneration. Den viktigaste sanktionen enligt MFL mot den näringsidkare som företar en otillåten marknadsföringsåtgärd är förbud vid vite. Den otillåtna marknadsföringsåtgärden bringas härigenom att upphöra. Vidare ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar i svensk lagstiftning genom VmL. Primärt består detta skydd i att en ensamrätt för geografiska ord i princip inte kan erhållas. För det första, beror detta på att den geografiska benämningen uppfattas som ursprungsangivande, vilket gör att den anses sakna särskiljningsförmåga. Kravet på särskiljningsförmåga framgår av 1 § 2 st. VmL samt är en förutsättning för registrerbarhet enligt 13 § 1 st. VmL. För det andra, om det saknas en koppling mellan den geografiska benämningen och varumärket, kan märket anses vilseledande enligt 14 § VmL. En geografisk ursprungsbeteckning som saknar särkskiljningsförmåga eller är vilseledande om varans geografiska ursprung skall vägras registrering som varumärke. Har sådan beteckning redan registrerats och föreligger skälet mot registrering alltjämt, får registreringen hävas enligt 25 § 1 st. Båda förhållandena innebär att benämningen inte kan registreras som varumärke. Genom bestämmelserna förhindras således monopolisering av geografiska ursprungsbeteckningar och beteckningarna är fria att användas av alla. Vidare ges visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom bestämmelserna i VmL som ger ett ensamrättsligt skydd för varumärken. Detta förutsätter att en geografisk ursprungsbeteckning genom användning kommit att uppfattas som ett varukännetecken. För det första, skyddas den geografiska ursprungsbeteckningen/varukännetecknet genom reglerna om förväxlingsbarhet i 6 § 1 st. VmL. För det andra, om den geografiska ursprungsbeteckningen/varukännetecknet är välkänd/-t och kvalitetsladdad/-t skyddas den även utöver varuslagsgränserna genom bestämmelserna i 6 § 2 st. VmL. Vid intrång i varumärkesrätt, kan en rad sanktioner utlösas, nämligen straff, förbud, skadestånd och säkerhetsåtgärder. Slutligen ges ett visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom Kollektivmärkeslagen. Detta skydd förutsätter emellertid att den geografiska ursprungsbeteckningen uppfyller kraven för kollektivmärke. För att uppfylla sina internationella och EG-rättsliga åtaganden har Sverige antagit viss lagstiftning som speciellt reglerar geografiska ursprungsbeteckningar. Bl.a. uppställs regler i lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i alkohollagen. Trots att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar har utökats under de senaste åren, såväl på det internationell planet som det nationella planet, kvarstår flera problem med skyddet för dessa beteckningar. Ett problem med det svenska skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar är att regleringen för dessa beteckningar är utspridd på flera lagar. Således blir regleringen för dessa beteckningar fragmentarisk och en helhetsbild saknas. Detta medför att reglerna blir svårare att förstå, vilket i sin tur leder till att reglerna inte tillräckligt efterlevs. Ytterligare ett problem som den fragmentariska regleringen bidrar till är att geografiska ursprungsbeteckningar ges ett effektivt skydd. Beteckningarna innebär en stor investering i tid och kapital. Investeringar av detta slag kommer endast till stånd om investeraren kan förvänta sig någon form av utdelning i ett längre perspektiv. Erbjuds inte geografiska ursprungsbeteckningar ett tillräckligt starkt skydd, finns det således risk för att de inte utnyttjas på ett samhällsekonomiskt fördelaktigt sätt. För att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar skall vara internationellt verksamt krävs en internationell konsensus av relativt stor omfattning. Genom TRIPs-avtalet har ett stort steg på vägen mot ett sådant skydd tagits. I Sverige har det tidigare inte funnits något större intresse av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Det svaga svenska intresset kommer till uttryck i den svenska lagstiftningen, där skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar har varit svagt. I takt med att betydelsen för kännetecken har ökat stiger även intresset för skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Det finns därför anledning att räkna med att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar blir större i framtiden. Inom en snar framtid finns det troligen svensk lagstiftning sui generis som ger skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Varumärkeskommittén har nämligen i sitt förslag till ny VmL förslagit att geografiska ursprungsbeteckningar skall kunna registreras som kollektivmärken och garanti- och kontrollmärken. Eftersom geografiska ursprungsbeteckningar ofta innebär stora investeringar i kapital och tid är det önskvärt att dessa beteckningar ges ett ytterligare stärkt skydd i svensk lagstiftning. Ett stärkt skydd skulle kunna uppnås genom införandet av ytterligare regler i nuvarande lagstiftning, i en egen lag eller genom upprättande av en lag som omfattar hela känneteckensrätten. Även om det är troligt att geografiska ursprungsbeteckningar kommer att ges ett längre gående skydd, ligger sådan reglering längre fram i tiden. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Dahlgren, Marie
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Immaterialrätt
language
Swedish
id
1556840
date added to LUP
2010-03-08 15:55:20
date last changed
2010-03-08 15:55:20
@misc{1556840,
  abstract     = {Geografiska ursprungsbeteckningar kan allmänt beskrivas som beteckningar som kännetecknar varors geografiska ursprung samt vissa egenskaper och kvaliteter hos dessa varor. Det generella syftet med geografiska ursprungsbeteckningar är att flera oberoende parter skall kunna nyttja dem, förutsatt att de uppfyller kraven på geografisk tillhörighet och kvalitet. Några exempel på internationellt kända geografiska ursprungsbeteckningar är ''Champagne'', ''Parmigiano Reggiano'', ''Gorgonzola'' och Münchener Bier''. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar uppmärksammas allt oftare i såväl i internationella som nationella sammanhang. Föreliggande uppsats syftar till att, ur ett svenskt perspektiv, belysa vad geografiska ursprungsbeteckningar innebär, hur regleringen för dessa är utformad samt hur de behandlats i rättspraxis. Då geografiska ursprungsbeteckningar är en förhållandevis oreglerad företeelse i svensk rätt behandlas, förutom den svenska rätten, såväl internationella konventioner som EG-rätt på området. Det internationella skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar återfinns i flera konventioner. De konventioner som Sverige har tillträtt är Pariskonventionen, Madridöverenskommelsen och TRIPs-avtalet. Det skydd som geografiska ursprungsbeteckningar åtnjuter genom PK är ganska blygsamt. Madridöverenskommelsen ger ett starkare skydd för geografiska ursprungsbeteckningar, men ett riktigt bra skydd ges bara för vin- och spritprodukter. TRIPs-avtalet som trädde i kraft 1996 är den konvention som har störst betydelse för skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar. Den största fördelen med avtalet är att det utgör en del av WTO-avtalet. Detta innebär att ett mycket stort antal länder är anslutna till avtalet samt att effektiva sanktionsåtgärder i form av handelssanktioner kan vidtas som yttersta åtgärd mot de medlemsländer som inte följer TRIPs-avtalet. Ytterligare en fördel med avtalet är att det innehåller definitioner för begreppen geografisk ursprungsbeteckning och generisk beteckning samt att det skydd som följer av avtalet anges tydligt. Vidare ges ett extra starkt skydd för geografiska ursprungsbeteckningar för vin- och spritprodukter, vilka bl.a. skyddas mot degeneration. Konventionerna utgör inte omedelbart gällande rätt i Sverige. Svensk lagstiftning skall emellertid ha utformats så att den överensstämmer med deras innehåll, bl.a. genom särskild lagstiftning. I EG-rätten uppställs reglering sui generis för geografiska ursprungsbeteckningar genom några förordningar. Regleringen avser främst jordbruksprodukter och livsmedel samt vin- och spritprodukter. Eftersom EG-förordningarna till alla delar är direkt tillämpliga i Sverige, finns det, oavsett vad som följer av svensk lagstiftning, ett materiellt skydd för geografiska ursprungsbeteckningar i Sverige. Skyddet enligt förordningarna bygger på att de geografiska ursprungsbeteckningarna registreras i ett särskilt register, varigenom de erhåller ett särskilt starkt skydd. Av stor betydelse är förordningen om skydd för geografiska ursprungsbeteckningar hos jordbruksprodukter och livsmedel (F 2081/92) samt förordningen om skydd för särarten hos jordbruksprodukter och livsmedel (F 2082/92). Antalet geografiska ursprungsbeteckningar som finns registrerade för de olika EU-länderna, varierar i hög grad. Frankrike har cirka 135 registrerade beteckningar, medan Sverige endast har två, nämligen ''Svecia'' och ''Skånsk spettekaka''. Vidare finns i EG-rätten allmänna regler, vilka indirekt ger ett skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Sådana regler finns i Varumärkesdirektivet (VmD) och Varumärkesförordningen (VmF). VmD innehåller detaljerade varumärkesrättsliga bestämmelser. Bl.a. regleras vilka typer av tecken som kan registreras som varumärken samt förutsättningarna för att en registrering skall kunna beviljas. VmF innefattar en autonom EG-rättslig varumärkeslagstiftning. Genom förordningen kan skydd för varumärke som täcker hela EU sökas. Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar enligt VmD och VmF består framför allt i det generella hindret mot registrering av ett varumärke som innefattar ett geografiskt namn. Detta innebär att beteckningar som anger geografiskt ursprung frihålls, så att de kan användas av alla. Detta leder i sin tur till hinder mot monopolisering av geografiska ursprungsbeteckningar. I svensk lagstiftning ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar främst genom allmän lagstiftning, nämligen marknadsföringslagen (MFL) och varumärkeslagen (VmL). Genom MFL ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom generalklausulen i 4 § MFL som förbjuder otillbörlig marknadsföring. Dessutom ges skydd för beteckningarna genom 6 § MFL som innehåller förbud mot vilseledande marknadsföring. De typer av vilseledanden som särskilt omnämns i bestämmelsen och som är av särskilt intresse i fråga om geografiska ursprungsbeteckningar är vilseledande om produktens geografiska och kommersiella ursprung samt vilseledande om produktens art och karaktär. Vidare ges visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom förbudet mot vilseledande efterbildningar i 8 § MFL och genom bestämmelserna om jämförande reklam i 8 a § MFL. Typiskt sett hindrar MFL att produkter ges beteckning eller utformning som ger oriktigt intryck om produktens härkomst (exempelvis att ett knäckebröd har sitt ursprung i Mora i Dalarna, när det i verkligheten tillverkats i Värmland) eller innehar viss karaktär eller egenskap (exempelvis att en yoghurt smaksats med Champagne, när så inte är fallet). Det är den näringsidkare som marknadsför produkten som skall kunna visa att marknadsföringen är riktig. I princip skyddas bara mot marknadsföring av produkter av samma slag och konkurrerande produkter. Detta innebär risk för degeneration av geografiska ursprungsbeteckningar samt utnyttjande av goodwill som ofta är knuten till dessa beteckningar. Mot sådant utnyttjande ges emellertid ett visst skydd genom förbudet mot renommésnyltning som faller under 4 § MFL. Enligt bestämmelsen skyddas väl kända produkter mot otillbörligt utnyttjande också då produktlikhet saknas. Detta innebär att geografiska ursprungsbeteckningar som kännetecknar väl kända produkter har ett extra starkt skydd och skydd mot degeneration. Den viktigaste sanktionen enligt MFL mot den näringsidkare som företar en otillåten marknadsföringsåtgärd är förbud vid vite. Den otillåtna marknadsföringsåtgärden bringas härigenom att upphöra. Vidare ges skydd för geografiska ursprungsbeteckningar i svensk lagstiftning genom VmL. Primärt består detta skydd i att en ensamrätt för geografiska ord i princip inte kan erhållas. För det första, beror detta på att den geografiska benämningen uppfattas som ursprungsangivande, vilket gör att den anses sakna särskiljningsförmåga. Kravet på särskiljningsförmåga framgår av 1 § 2 st. VmL samt är en förutsättning för registrerbarhet enligt 13 § 1 st. VmL. För det andra, om det saknas en koppling mellan den geografiska benämningen och varumärket, kan märket anses vilseledande enligt 14 § VmL. En geografisk ursprungsbeteckning som saknar särkskiljningsförmåga eller är vilseledande om varans geografiska ursprung skall vägras registrering som varumärke. Har sådan beteckning redan registrerats och föreligger skälet mot registrering alltjämt, får registreringen hävas enligt 25 § 1 st. Båda förhållandena innebär att benämningen inte kan registreras som varumärke. Genom bestämmelserna förhindras således monopolisering av geografiska ursprungsbeteckningar och beteckningarna är fria att användas av alla. Vidare ges visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom bestämmelserna i VmL som ger ett ensamrättsligt skydd för varumärken. Detta förutsätter att en geografisk ursprungsbeteckning genom användning kommit att uppfattas som ett varukännetecken. För det första, skyddas den geografiska ursprungsbeteckningen/varukännetecknet genom reglerna om förväxlingsbarhet i 6 § 1 st. VmL. För det andra, om den geografiska ursprungsbeteckningen/varukännetecknet är välkänd/-t och kvalitetsladdad/-t skyddas den även utöver varuslagsgränserna genom bestämmelserna i 6 § 2 st. VmL. Vid intrång i varumärkesrätt, kan en rad sanktioner utlösas, nämligen straff, förbud, skadestånd och säkerhetsåtgärder. Slutligen ges ett visst skydd för geografiska ursprungsbeteckningar genom Kollektivmärkeslagen. Detta skydd förutsätter emellertid att den geografiska ursprungsbeteckningen uppfyller kraven för kollektivmärke. För att uppfylla sina internationella och EG-rättsliga åtaganden har Sverige antagit viss lagstiftning som speciellt reglerar geografiska ursprungsbeteckningar. Bl.a. uppställs regler i lagen om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel och i alkohollagen. Trots att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar har utökats under de senaste åren, såväl på det internationell planet som det nationella planet, kvarstår flera problem med skyddet för dessa beteckningar. Ett problem med det svenska skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar är att regleringen för dessa beteckningar är utspridd på flera lagar. Således blir regleringen för dessa beteckningar fragmentarisk och en helhetsbild saknas. Detta medför att reglerna blir svårare att förstå, vilket i sin tur leder till att reglerna inte tillräckligt efterlevs. Ytterligare ett problem som den fragmentariska regleringen bidrar till är att geografiska ursprungsbeteckningar ges ett effektivt skydd. Beteckningarna innebär en stor investering i tid och kapital. Investeringar av detta slag kommer endast till stånd om investeraren kan förvänta sig någon form av utdelning i ett längre perspektiv. Erbjuds inte geografiska ursprungsbeteckningar ett tillräckligt starkt skydd, finns det således risk för att de inte utnyttjas på ett samhällsekonomiskt fördelaktigt sätt. För att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar skall vara internationellt verksamt krävs en internationell konsensus av relativt stor omfattning. Genom TRIPs-avtalet har ett stort steg på vägen mot ett sådant skydd tagits. I Sverige har det tidigare inte funnits något större intresse av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Det svaga svenska intresset kommer till uttryck i den svenska lagstiftningen, där skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar har varit svagt. I takt med att betydelsen för kännetecken har ökat stiger även intresset för skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Det finns därför anledning att räkna med att skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar blir större i framtiden. Inom en snar framtid finns det troligen svensk lagstiftning sui generis som ger skydd för geografiska ursprungsbeteckningar. Varumärkeskommittén har nämligen i sitt förslag till ny VmL förslagit att geografiska ursprungsbeteckningar skall kunna registreras som kollektivmärken och garanti- och kontrollmärken. Eftersom geografiska ursprungsbeteckningar ofta innebär stora investeringar i kapital och tid är det önskvärt att dessa beteckningar ges ett ytterligare stärkt skydd i svensk lagstiftning. Ett stärkt skydd skulle kunna uppnås genom införandet av ytterligare regler i nuvarande lagstiftning, i en egen lag eller genom upprättande av en lag som omfattar hela känneteckensrätten. Även om det är troligt att geografiska ursprungsbeteckningar kommer att ges ett längre gående skydd, ligger sådan reglering längre fram i tiden.},
  author       = {Dahlgren, Marie},
  keyword      = {Immaterialrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar i Sverige},
  year         = {2003},
}