Om icke-statliga aktörers våld och staters självförsvarsrätt
(2008)Department of Law
- Abstract
- I denna uppsats studeras de lege lata hur graden av samröre mellan en så kallad icke-statlig aktör och den stat på vars territorium aktören befinner sig (värdstaten) påverkar självförsvarsrätten för en stat som blir utsatt för en attack av den icke-statliga aktören. Arbetet har två syften. Dels att analysera hur graden av samröre inverkar på den angripna statens rätt att i självförsvar tillgripa våld, dels, och det är uppsatsens främsta syfte, att belysa vilken effekt graden av samröre har på nödvändighets- och proportionalitetskraven samt på den internationella humanitära rätten (IHL). Utgångspunkten är att en icke-statlig aktörs agerande måste vara hänförbart till värdstaten för att den attackerade staten ska få tillgripa våld och att... (More)
- I denna uppsats studeras de lege lata hur graden av samröre mellan en så kallad icke-statlig aktör och den stat på vars territorium aktören befinner sig (värdstaten) påverkar självförsvarsrätten för en stat som blir utsatt för en attack av den icke-statliga aktören. Arbetet har två syften. Dels att analysera hur graden av samröre inverkar på den angripna statens rätt att i självförsvar tillgripa våld, dels, och det är uppsatsens främsta syfte, att belysa vilken effekt graden av samröre har på nödvändighets- och proportionalitetskraven samt på den internationella humanitära rätten (IHL). Utgångspunkten är att en icke-statlig aktörs agerande måste vara hänförbart till värdstaten för att den attackerade staten ska få tillgripa våld och att graden av samröre påverkar proportionalitetsbedömningen. I fem fallstudier analyseras hur den gällande rätten kan anses ha efterlevts då en stat angripit en icke-statlig aktör på en värdstats territorium. De fall som studeras är USA:s angrepp mot mål i Afghanistan och Sudan 1998, USA:s invasion av Afghanistan 2001, Rysslands upprepade angrepp mot mål på georgiskt territorium 2002 och Israels invasion av Libanon 2006. Slutsatsen är att den våldsutövande staten i samtliga fall har saknat rätt att tillgripa våld och att proportionalitetskravet i alla utom två har överträdits. En ytterligare slutsats är att den gällande rätten är otillfredsställande eftersom den våldsutövande statens legitima intresse av att avvärja en attack får träda tillbaka till förmån för värdstatens intresse av territoriell integritet. I arbetets avslutande del presenteras de lege ferenda en alternativ modell av hur graden av samröre borde påverka självförsvarsrätten, där både värdstatens och den attackerade statens intressen tillvaratas på ett lämpligare vis. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1557135
- author
- Ekström, Peter
- supervisor
- organization
- year
- 2008
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Folkrätt
- language
- Swedish
- id
- 1557135
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:20
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:20
@misc{1557135,
abstract = {{I denna uppsats studeras de lege lata hur graden av samröre mellan en så kallad icke-statlig aktör och den stat på vars territorium aktören befinner sig (värdstaten) påverkar självförsvarsrätten för en stat som blir utsatt för en attack av den icke-statliga aktören. Arbetet har två syften. Dels att analysera hur graden av samröre inverkar på den angripna statens rätt att i självförsvar tillgripa våld, dels, och det är uppsatsens främsta syfte, att belysa vilken effekt graden av samröre har på nödvändighets- och proportionalitetskraven samt på den internationella humanitära rätten (IHL). Utgångspunkten är att en icke-statlig aktörs agerande måste vara hänförbart till värdstaten för att den attackerade staten ska få tillgripa våld och att graden av samröre påverkar proportionalitetsbedömningen. I fem fallstudier analyseras hur den gällande rätten kan anses ha efterlevts då en stat angripit en icke-statlig aktör på en värdstats territorium. De fall som studeras är USA:s angrepp mot mål i Afghanistan och Sudan 1998, USA:s invasion av Afghanistan 2001, Rysslands upprepade angrepp mot mål på georgiskt territorium 2002 och Israels invasion av Libanon 2006. Slutsatsen är att den våldsutövande staten i samtliga fall har saknat rätt att tillgripa våld och att proportionalitetskravet i alla utom två har överträdits. En ytterligare slutsats är att den gällande rätten är otillfredsställande eftersom den våldsutövande statens legitima intresse av att avvärja en attack får träda tillbaka till förmån för värdstatens intresse av territoriell integritet. I arbetets avslutande del presenteras de lege ferenda en alternativ modell av hur graden av samröre borde påverka självförsvarsrätten, där både värdstatens och den attackerade statens intressen tillvaratas på ett lämpligare vis.}},
author = {{Ekström, Peter}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Om icke-statliga aktörers våld och staters självförsvarsrätt}},
year = {{2008}},
}