Oriktig uppgift och frivillig rättelse - samt förhållandet till Europakonventionen
(2007)Department of Law
- Abstract
- Ekonomisk brottslighet har kommit att bli ett stort och allvarligt samhällsproblem. Staten försöker att komma åt denna brottslighet genom diverse restriktioner i lagstiftningen. Vid avlämnande av oriktiga uppgifter i deklarationen kan den skattskyldige både påföras skattetillägg enligt taxeringslagen och dömas för brott enligt skattebrottslagen. Denna uppsats behandlar de situationer där det trots de avlämnade oriktiga uppgifterna finns grunder som gör att den skattskyldige skall undgå påföljder. Uppsatsen behandlar främst när den skattskyldige varken skall påföras skattetillägg eller dömas för brott i skattebrottslagen eftersom frivillig rättelse har vidtagits. Detta begrepp finns i såväl taxeringslagen avseende skattetillägg som i... (More)
- Ekonomisk brottslighet har kommit att bli ett stort och allvarligt samhällsproblem. Staten försöker att komma åt denna brottslighet genom diverse restriktioner i lagstiftningen. Vid avlämnande av oriktiga uppgifter i deklarationen kan den skattskyldige både påföras skattetillägg enligt taxeringslagen och dömas för brott enligt skattebrottslagen. Denna uppsats behandlar de situationer där det trots de avlämnade oriktiga uppgifterna finns grunder som gör att den skattskyldige skall undgå påföljder. Uppsatsen behandlar främst när den skattskyldige varken skall påföras skattetillägg eller dömas för brott i skattebrottslagen eftersom frivillig rättelse har vidtagits. Detta begrepp finns i såväl taxeringslagen avseende skattetillägg som i skattebrottslagen då den skattskyldige kan dömas för brott på grund av att han eller hon haft uppsåt eller varit oaktsam när denne avlämnat de oriktiga uppgifterna. Då oriktig uppgift är en förutsättning för att överhuvudtaget diskutera frivillig rättelse sker i uppsatsen en redogörelse för när något skall anses vara en oriktig uppgift eller enbart ett oriktigt yrkande som inte medför några följder för den skattskyldige. Gränsdragningen mellan en oriktig uppgift och ett oriktigt yrkande bestäms efter en avvägning mellan den skattskyldiges upplysningsplikt och skatteverkets utredningsplikt. Dessutom är det av betydelse hur uppenbart det är för skatteverket att felaktiga uppgifter lämnats av den skattskyldige. Vid jämförelse av frivillig rättelse i taxeringslagen och i skattebrottslagen har jag funnit att det som anses vara frivillig rättelse i det ena regelsystemet i de flesta fall borde anses utgöra frivillig rättelse även enligt det andra regelsystemet. Ett avgörande kriterium för frivillig rättelse är att skatteverket inte har agerat särskilt med anledning av den oriktiga uppgiften och att den skattskyldige därmed vet att han eller hon blivit upptäckt eller löper risk att bli upptäckt. Frivillig rättelse kan ske såväl muntligen som skriftligen men den måste vara tydlig och medföra att rätt skattebelopp kan påföras den skatteskyldige för aktuell beskattningsperiod. I de fall frivillig rättelse inte skett kan den skattskyldige om samtliga rekvisit är uppfyllda alltså både påföras skattetillägg och dömas för brott enligt skattebrottslagen. Det enda som skiljer sig åt mellan dessa två regelverk är att i skattebrottslagen måste den skattskyldige ha haft uppsåt eller i vart fall varit oaktsam när den oriktiga uppgiften avlämnats för att han eller hon skall dömas medan det i skattetilläggssammanhang är tillräckligt att det objektivt sett föreligger en oriktig uppgift. Det kan ifrågasättas om inte detta strider mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Närmare bestämt är det förbudet mot dubbelbestraffning i sjunde tilläggsprotokollet som blir aktuellt att diskutera och studera. Jag anser att det är fråga om dubbelbestraffning även om varken högsta domstolen eller regeringsrätten har ansett det i sina avgöranden. I vart fall anser jag att det är fråga om dubbelbestraffning i de fall den skattskyldige både påförs skattetillägg och döms för ett oaktsamhetsbrott i skattebrottslagen. Det blir emellertid upp till Europadomstolen att avgöra om det är i strid mot Europakonventionen, om/när ett sådant fall kommer upp till domstolen. Man bör dock vara medveten om 5 kap. 14 § taxeringslagen som säger att det skall särskilt beaktas vid påförande av skattetillägg om felaktigheten eller underlåtenheten även medfört att den skattskyldige fällts för brott enligt skattebrottslagen. Detta beror på att påföljden för den enskilde inte skall bli alltför hård i förhållande till vad han eller hon gjort sig skyldig till. I den motsatta situationen får den allmänna domstolen beakta det redan påförda skattetillägget i sin prövning och ta hänsyn till detta vid valet av påföljd när brott skett enligt skattebrottslagen. Viss befrielse kommer alltså troligen även om det svenska regelsystemet inte anses strida mot Europakonventionen. Dessutom är jag tveksam till att någon påförs skattetillägg även när denne inte ens varit oaktsam det vill säga att det räcker att det objektivt föreligger en oriktig uppgift. Det kan ju i vissa fall vara frågan om ett ärligt misstag från den skattskyldige. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1557593
- author
- Friberg, Angelica
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skatterätt
- language
- Swedish
- id
- 1557593
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:21
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:21
@misc{1557593,
abstract = {{Ekonomisk brottslighet har kommit att bli ett stort och allvarligt samhällsproblem. Staten försöker att komma åt denna brottslighet genom diverse restriktioner i lagstiftningen. Vid avlämnande av oriktiga uppgifter i deklarationen kan den skattskyldige både påföras skattetillägg enligt taxeringslagen och dömas för brott enligt skattebrottslagen. Denna uppsats behandlar de situationer där det trots de avlämnade oriktiga uppgifterna finns grunder som gör att den skattskyldige skall undgå påföljder. Uppsatsen behandlar främst när den skattskyldige varken skall påföras skattetillägg eller dömas för brott i skattebrottslagen eftersom frivillig rättelse har vidtagits. Detta begrepp finns i såväl taxeringslagen avseende skattetillägg som i skattebrottslagen då den skattskyldige kan dömas för brott på grund av att han eller hon haft uppsåt eller varit oaktsam när denne avlämnat de oriktiga uppgifterna. Då oriktig uppgift är en förutsättning för att överhuvudtaget diskutera frivillig rättelse sker i uppsatsen en redogörelse för när något skall anses vara en oriktig uppgift eller enbart ett oriktigt yrkande som inte medför några följder för den skattskyldige. Gränsdragningen mellan en oriktig uppgift och ett oriktigt yrkande bestäms efter en avvägning mellan den skattskyldiges upplysningsplikt och skatteverkets utredningsplikt. Dessutom är det av betydelse hur uppenbart det är för skatteverket att felaktiga uppgifter lämnats av den skattskyldige. Vid jämförelse av frivillig rättelse i taxeringslagen och i skattebrottslagen har jag funnit att det som anses vara frivillig rättelse i det ena regelsystemet i de flesta fall borde anses utgöra frivillig rättelse även enligt det andra regelsystemet. Ett avgörande kriterium för frivillig rättelse är att skatteverket inte har agerat särskilt med anledning av den oriktiga uppgiften och att den skattskyldige därmed vet att han eller hon blivit upptäckt eller löper risk att bli upptäckt. Frivillig rättelse kan ske såväl muntligen som skriftligen men den måste vara tydlig och medföra att rätt skattebelopp kan påföras den skatteskyldige för aktuell beskattningsperiod. I de fall frivillig rättelse inte skett kan den skattskyldige om samtliga rekvisit är uppfyllda alltså både påföras skattetillägg och dömas för brott enligt skattebrottslagen. Det enda som skiljer sig åt mellan dessa två regelverk är att i skattebrottslagen måste den skattskyldige ha haft uppsåt eller i vart fall varit oaktsam när den oriktiga uppgiften avlämnats för att han eller hon skall dömas medan det i skattetilläggssammanhang är tillräckligt att det objektivt sett föreligger en oriktig uppgift. Det kan ifrågasättas om inte detta strider mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Närmare bestämt är det förbudet mot dubbelbestraffning i sjunde tilläggsprotokollet som blir aktuellt att diskutera och studera. Jag anser att det är fråga om dubbelbestraffning även om varken högsta domstolen eller regeringsrätten har ansett det i sina avgöranden. I vart fall anser jag att det är fråga om dubbelbestraffning i de fall den skattskyldige både påförs skattetillägg och döms för ett oaktsamhetsbrott i skattebrottslagen. Det blir emellertid upp till Europadomstolen att avgöra om det är i strid mot Europakonventionen, om/när ett sådant fall kommer upp till domstolen. Man bör dock vara medveten om 5 kap. 14 § taxeringslagen som säger att det skall särskilt beaktas vid påförande av skattetillägg om felaktigheten eller underlåtenheten även medfört att den skattskyldige fällts för brott enligt skattebrottslagen. Detta beror på att påföljden för den enskilde inte skall bli alltför hård i förhållande till vad han eller hon gjort sig skyldig till. I den motsatta situationen får den allmänna domstolen beakta det redan påförda skattetillägget i sin prövning och ta hänsyn till detta vid valet av påföljd när brott skett enligt skattebrottslagen. Viss befrielse kommer alltså troligen även om det svenska regelsystemet inte anses strida mot Europakonventionen. Dessutom är jag tveksam till att någon påförs skattetillägg även när denne inte ens varit oaktsam det vill säga att det räcker att det objektivt föreligger en oriktig uppgift. Det kan ju i vissa fall vara frågan om ett ärligt misstag från den skattskyldige.}},
author = {{Friberg, Angelica}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Oriktig uppgift och frivillig rättelse - samt förhållandet till Europakonventionen}},
year = {{2007}},
}