Advanced

Fel - särskilt om aktieöverlåtelser

Gyllensten, Alexander (2009)
Department of Law
Abstract
Denna framställning har författats i syfte att utreda köparens möjligheter att med framgång göra gällande fel, när det formella köpobjektet utgörs av en eller flera aktier. En vaken läsare inser omedelbart att preciseringen ''formellt'' köpobjekt indikerar förekomsten av ett ''reellt'' sådant, vilket också är en viktig utgångspunkt i mitt resonemang.När frågan om säljarens felansvar vid köp av aktie diskuterats tidigare, har nämligen aktien som sådan ofta tillmätts en särställning och - har det hävdats - felansvaret inskränkts till vad som följer av grundsatserna bakom 9§ SkbrvL. Istället för att utgå från parternas avsikt med överlåtelsen, har sedan mer eller mindre välmotiverade tankemodeller - med t ex storleken (såväl avseende röster... (More)
Denna framställning har författats i syfte att utreda köparens möjligheter att med framgång göra gällande fel, när det formella köpobjektet utgörs av en eller flera aktier. En vaken läsare inser omedelbart att preciseringen ''formellt'' köpobjekt indikerar förekomsten av ett ''reellt'' sådant, vilket också är en viktig utgångspunkt i mitt resonemang.När frågan om säljarens felansvar vid köp av aktie diskuterats tidigare, har nämligen aktien som sådan ofta tillmätts en särställning och - har det hävdats - felansvaret inskränkts till vad som följer av grundsatserna bakom 9§ SkbrvL. Istället för att utgå från parternas avsikt med överlåtelsen, har sedan mer eller mindre välmotiverade tankemodeller - med t ex storleken (såväl avseende röster som kapital) på den överlåtna aktieposten och parternas eventuella sammanstrålande som bestämmande faktorer - syftande till att avgöra om aktieöverlåtelsen egentligen utgjort en företagsöverlåtelse, förts fram. Även i den doktrin där KöpL förespråkas vara generellt tillämplig vid aktieköp - alltså inte endast om överlåtelsen konstituerar en företagsöverlåtelse - har felansvaret ansetts böra inskränkas, när fråga är om köp av marknadsnoterad aktie över börs. Jag har emellertid i min uppsats kommit till slutsatsen, att avgörande för säljarens felansvar måste vara vad som enligt parternas uppfattning har överlåtits, snarare än hur överlåtelsen har skett respektive i vilken omfattning det reella köpobjektet har överlåtits. Härvid gör jag skillnad på köp där aktien såsom finansiellt instrument är det reella köpobjektet, på överlåtelser av rörelser medelst aktier samt på köp av annan egendom, där ägandet bolagiserats av andra skäl än ekonomisk effektivitet och aktieöverlåtelsen utgör ett smidigt sätt att överlåta förfogandet av egendomen. Då det står klart vad som har överlåtits, kan felbedömningen koncentreras till vad köparen med fog kunnat förvänta sig om köpobjektet. Vid köp av en aktie - oavsett om denna är marknadsnoterad eller ej - är det undertecknads uppfattning, att köparen in dubio inte med fog kan förvänta sig annat än att aktien representerar en andelsrätt i det bolag den avser, dvs att aktieköparen inte såsom fel kan göra gällande omständigheter avseende den i bolaget bedrivna verksamheten. I de fall det reella köpobjektet utgörs av en rörelse (eller del därav) - överlåten medelst aktier - kan köparen dock, förutom att aktierna naturligtvis måste vara ''giltiga'', med fog förvänta sig att rörelsens tillgångar är av normal beskaffenhet och att verksamhetens räkenskaper upprättats i enlighet med god redovisningssed. Rörelseköparens eventuella förväntning om att bolagets förmögenhetsställning vid köpet fortfarande är sådan den redovisats i årsredovisningen, torde in dubio dock icke vara befogad. När förfogandet över annan egendom (än en rörelse) - t ex en fastighet - överlåts genom att aktier byter hand, bör felbedömningen göras som om egendomen hade överlåtits direkt, men inom ramen för KöpL. De skillnader som föreligger i JB och KöpL avseende regleringen av köparens undersökning torde inte skapa problem härvidlag, enär en fastighetsköpare in dubio inte med fog kan förvänta sig att fastigheten är fri från sådana avvikelser som han bort upptäcka vid en undersökning. Oaktat att KöpL inte stipulerar någon generell s k ''undersökningsplikt'', bär köparen av ett fastighetsaktiebolag således risken för att fastigheten avviker i upptäckbara hänseenden. Riskfördelningen enligt huvudregeln - säljaren ansvarar för att köpobjektet inte avviker från köparens befogade förväntningar och köparen står risken för att detsamma avviker från förväntningar, för vilka köparen inte har fog - kan under vissa omständigheter komma att ändras, med ett utvidgat säljaransvar som följd. Om säljaren har haft vetskap om en avvikelse från köparens förväntningar, kan han sålunda ha ådragit sig ett felansvar, trots att köparens förväntning saknade fog. Det är dock inte rimligt att all säljarens vetskap tillmäts sådan betydelse, enär en sådan ordning skulle skapa incitament för presumtiva säljare att vårda sin goda tro. En lämplig skiljelinje mellan riskförändrande vetskap (ond tro) och icke riskförändrande sådan, anses kunna dras med beaktande av vilken kostnad säljaren (i denna sin egenskap) har åsamkats för att erhålla informationen. Av det sagda följer att en säljare som nått vetskap om en viss omständighet i egenskap av ägare - och således såsom säljare inte haft någon kostnad för att erhålla informationen - står risken för att köparens förväntningar inte uppfylls i det avseendet. Det faktum att säljaren kan förskjuta risken till köparens sfär genom att uppmärksamma honom på den aktuella omständigheten är en helt annan sak, men torde ligga till grund för det i sammanhanget vedertagna begreppet ''upplysningsplikt''. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Gyllensten, Alexander
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt, Associationsrätt, Avtalsrätt, Köprätt
language
Swedish
id
1557982
date added to LUP
2010-03-08 15:55:21
date last changed
2010-03-08 15:55:21
@misc{1557982,
  abstract     = {Denna framställning har författats i syfte att utreda köparens möjligheter att med framgång göra gällande fel, när det formella köpobjektet utgörs av en eller flera aktier. En vaken läsare inser omedelbart att preciseringen ''formellt'' köpobjekt indikerar förekomsten av ett ''reellt'' sådant, vilket också är en viktig utgångspunkt i mitt resonemang.När frågan om säljarens felansvar vid köp av aktie diskuterats tidigare, har nämligen aktien som sådan ofta tillmätts en särställning och - har det hävdats - felansvaret inskränkts till vad som följer av grundsatserna bakom 9§ SkbrvL. Istället för att utgå från parternas avsikt med överlåtelsen, har sedan mer eller mindre välmotiverade tankemodeller - med t ex storleken (såväl avseende röster som kapital) på den överlåtna aktieposten och parternas eventuella sammanstrålande som bestämmande faktorer - syftande till att avgöra om aktieöverlåtelsen egentligen utgjort en företagsöverlåtelse, förts fram. Även i den doktrin där KöpL förespråkas vara generellt tillämplig vid aktieköp - alltså inte endast om överlåtelsen konstituerar en företagsöverlåtelse - har felansvaret ansetts böra inskränkas, när fråga är om köp av marknadsnoterad aktie över börs. Jag har emellertid i min uppsats kommit till slutsatsen, att avgörande för säljarens felansvar måste vara vad som enligt parternas uppfattning har överlåtits, snarare än hur överlåtelsen har skett respektive i vilken omfattning det reella köpobjektet har överlåtits. Härvid gör jag skillnad på köp där aktien såsom finansiellt instrument är det reella köpobjektet, på överlåtelser av rörelser medelst aktier samt på köp av annan egendom, där ägandet bolagiserats av andra skäl än ekonomisk effektivitet och aktieöverlåtelsen utgör ett smidigt sätt att överlåta förfogandet av egendomen. Då det står klart vad som har överlåtits, kan felbedömningen koncentreras till vad köparen med fog kunnat förvänta sig om köpobjektet. Vid köp av en aktie - oavsett om denna är marknadsnoterad eller ej - är det undertecknads uppfattning, att köparen in dubio inte med fog kan förvänta sig annat än att aktien representerar en andelsrätt i det bolag den avser, dvs att aktieköparen inte såsom fel kan göra gällande omständigheter avseende den i bolaget bedrivna verksamheten. I de fall det reella köpobjektet utgörs av en rörelse (eller del därav) - överlåten medelst aktier - kan köparen dock, förutom att aktierna naturligtvis måste vara ''giltiga'', med fog förvänta sig att rörelsens tillgångar är av normal beskaffenhet och att verksamhetens räkenskaper upprättats i enlighet med god redovisningssed. Rörelseköparens eventuella förväntning om att bolagets förmögenhetsställning vid köpet fortfarande är sådan den redovisats i årsredovisningen, torde in dubio dock icke vara befogad. När förfogandet över annan egendom (än en rörelse) - t ex en fastighet - överlåts genom att aktier byter hand, bör felbedömningen göras som om egendomen hade överlåtits direkt, men inom ramen för KöpL. De skillnader som föreligger i JB och KöpL avseende regleringen av köparens undersökning torde inte skapa problem härvidlag, enär en fastighetsköpare in dubio inte med fog kan förvänta sig att fastigheten är fri från sådana avvikelser som han bort upptäcka vid en undersökning. Oaktat att KöpL inte stipulerar någon generell s k ''undersökningsplikt'', bär köparen av ett fastighetsaktiebolag således risken för att fastigheten avviker i upptäckbara hänseenden. Riskfördelningen enligt huvudregeln - säljaren ansvarar för att köpobjektet inte avviker från köparens befogade förväntningar och köparen står risken för att detsamma avviker från förväntningar, för vilka köparen inte har fog - kan under vissa omständigheter komma att ändras, med ett utvidgat säljaransvar som följd. Om säljaren har haft vetskap om en avvikelse från köparens förväntningar, kan han sålunda ha ådragit sig ett felansvar, trots att köparens förväntning saknade fog. Det är dock inte rimligt att all säljarens vetskap tillmäts sådan betydelse, enär en sådan ordning skulle skapa incitament för presumtiva säljare att vårda sin goda tro. En lämplig skiljelinje mellan riskförändrande vetskap (ond tro) och icke riskförändrande sådan, anses kunna dras med beaktande av vilken kostnad säljaren (i denna sin egenskap) har åsamkats för att erhålla informationen. Av det sagda följer att en säljare som nått vetskap om en viss omständighet i egenskap av ägare - och således såsom säljare inte haft någon kostnad för att erhålla informationen - står risken för att köparens förväntningar inte uppfylls i det avseendet. Det faktum att säljaren kan förskjuta risken till köparens sfär genom att uppmärksamma honom på den aktuella omständigheten är en helt annan sak, men torde ligga till grund för det i sammanhanget vedertagna begreppet ''upplysningsplikt''.},
  author       = {Gyllensten, Alexander},
  keyword      = {Förmögenhetsrätt,Associationsrätt,Avtalsrätt,Köprätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Fel - särskilt om aktieöverlåtelser},
  year         = {2009},
}