Det svenska bodelningsinstitutet; särskilt om jämkning i ett nordiskt perspektiv
(2007)Department of Law
- Abstract
- I normalfallet medför bodelning vid äktenskapsskillnad att parterna skall tilldelas hälften var ur boet. Är skillnaden mellan makarnas förmögenheter stor blir därmed resultatet av en bodelning att den ena maken ''förlorar'' mycket medan den andra maken ''vinner'' en ansenlig del. Har äktenskapet varit långvarigt och har makarnas ekonomier till följd därav sammanblandats kan detta ses som naturligt, men i vissa fall kan en ordinär hälftendelning te sig stötande ur ett objektivt perspektiv och konsekvenserna för den mest förmögna maken kan framstå som oskäliga. För att komma till rätta med detta problem finns i ÄktB 12 kap. 1 § en jämkningsbestämmelse, även kallad skevdelningsregeln, som stadgar att den mest förmögne maken, i de fall en... (More)
- I normalfallet medför bodelning vid äktenskapsskillnad att parterna skall tilldelas hälften var ur boet. Är skillnaden mellan makarnas förmögenheter stor blir därmed resultatet av en bodelning att den ena maken ''förlorar'' mycket medan den andra maken ''vinner'' en ansenlig del. Har äktenskapet varit långvarigt och har makarnas ekonomier till följd därav sammanblandats kan detta ses som naturligt, men i vissa fall kan en ordinär hälftendelning te sig stötande ur ett objektivt perspektiv och konsekvenserna för den mest förmögna maken kan framstå som oskäliga. För att komma till rätta med detta problem finns i ÄktB 12 kap. 1 § en jämkningsbestämmelse, även kallad skevdelningsregeln, som stadgar att den mest förmögne maken, i de fall en ordinär bodelning skulle förefalla oskälig, får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som annars skulle ha varit fallet. Regeln skall främst tillämpas i de fall äktenskapet varit kortvarigt men även makarnas ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter kan bidra till att en likadelning förefaller orimlig. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter skall ske i varje enskilt fall. Det kan exempelvis röra sig om att ena maken har infört egendom av stort värde i boet eller att ena maken har ärvt en betydande förmögenhet efter sina föräldrar. Vad gäller de korta äktenskapen brukar man tala om en femårsregel där giftorätten successivt ökar för varje år för att efter fem år utgöras av det totala giftorättsgodset. I denna tid skall även samlevnad före äktenskapet inräknas. Bostad och bohag som införskaffats för gemensamt bruk skall som huvudregel inte omfattas av femårsregeln och delas därmed lika mellan makarna även efter kortvariga äktenskap. Tillämpningen av ''giftorättstrappan'' skall dock mer ses som en riktlinje för hur bedömningen kan ske än som en regel. Jämkning kan aktualiseras även efter långvariga äktenskap, men skälen skall då vara starkare än för kortvariga äktenskap. Att ena maken erhållit ett arv eller fått en gåva av betydande värde precis i slutet av äktenskapet kan nämnas som exempel på när jämkning trots allt kan ske i dessa situationer. Det är viktigt att poängtera att skevdelningsregeln endast skall förekomma i undantagsfall. Tillämpningen är alltså avsedd att vara restriktiv, vilket gör att huvudregeln om likadelning fortfarande står stark. Samma grundregler för bodelning gäller, med vissa modifieringar, i de övriga nordiska länderna, med undantag av Norge som 1991 gjorde att reellt avsteg från likadelningsprincipen. Formellt sett tillämpas regeln fortfarande men enligt norsk lag får varje make undanta från bodelningen sådan egendom som ägts före äktenskapet och egendom som sedan tillkommit genom arv eller gåva. På så vis undviker man situationer där ena maken ''skiljer till sig'' en stor förmögenhet och resultatet blir även en större ekonomisk självständighet för båda makarna, något som är väsentligt i vårt samhälle, där nära hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558124
- author
- Hansson, Linda
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Familjerätt
- language
- Swedish
- id
- 1558124
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558124,
abstract = {{I normalfallet medför bodelning vid äktenskapsskillnad att parterna skall tilldelas hälften var ur boet. Är skillnaden mellan makarnas förmögenheter stor blir därmed resultatet av en bodelning att den ena maken ''förlorar'' mycket medan den andra maken ''vinner'' en ansenlig del. Har äktenskapet varit långvarigt och har makarnas ekonomier till följd därav sammanblandats kan detta ses som naturligt, men i vissa fall kan en ordinär hälftendelning te sig stötande ur ett objektivt perspektiv och konsekvenserna för den mest förmögna maken kan framstå som oskäliga. För att komma till rätta med detta problem finns i ÄktB 12 kap. 1 § en jämkningsbestämmelse, även kallad skevdelningsregeln, som stadgar att den mest förmögne maken, i de fall en ordinär bodelning skulle förefalla oskälig, får behålla mer av sitt giftorättsgods än vad som annars skulle ha varit fallet. Regeln skall främst tillämpas i de fall äktenskapet varit kortvarigt men även makarnas ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter kan bidra till att en likadelning förefaller orimlig. En helhetsbedömning av samtliga omständigheter skall ske i varje enskilt fall. Det kan exempelvis röra sig om att ena maken har infört egendom av stort värde i boet eller att ena maken har ärvt en betydande förmögenhet efter sina föräldrar. Vad gäller de korta äktenskapen brukar man tala om en femårsregel där giftorätten successivt ökar för varje år för att efter fem år utgöras av det totala giftorättsgodset. I denna tid skall även samlevnad före äktenskapet inräknas. Bostad och bohag som införskaffats för gemensamt bruk skall som huvudregel inte omfattas av femårsregeln och delas därmed lika mellan makarna även efter kortvariga äktenskap. Tillämpningen av ''giftorättstrappan'' skall dock mer ses som en riktlinje för hur bedömningen kan ske än som en regel. Jämkning kan aktualiseras även efter långvariga äktenskap, men skälen skall då vara starkare än för kortvariga äktenskap. Att ena maken erhållit ett arv eller fått en gåva av betydande värde precis i slutet av äktenskapet kan nämnas som exempel på när jämkning trots allt kan ske i dessa situationer. Det är viktigt att poängtera att skevdelningsregeln endast skall förekomma i undantagsfall. Tillämpningen är alltså avsedd att vara restriktiv, vilket gör att huvudregeln om likadelning fortfarande står stark. Samma grundregler för bodelning gäller, med vissa modifieringar, i de övriga nordiska länderna, med undantag av Norge som 1991 gjorde att reellt avsteg från likadelningsprincipen. Formellt sett tillämpas regeln fortfarande men enligt norsk lag får varje make undanta från bodelningen sådan egendom som ägts före äktenskapet och egendom som sedan tillkommit genom arv eller gåva. På så vis undviker man situationer där ena maken ''skiljer till sig'' en stor förmögenhet och resultatet blir även en större ekonomisk självständighet för båda makarna, något som är väsentligt i vårt samhälle, där nära hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa.}},
author = {{Hansson, Linda}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Det svenska bodelningsinstitutet; särskilt om jämkning i ett nordiskt perspektiv}},
year = {{2007}},
}