7 kap. 16 § sekretesslagen - en studie av bestämmelsens inverkan på offentlighetsprincipen
(2002)Department of Law
- Abstract
- Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen påverkar den svenska offentlighetsprincipen. Bestämmelsen aktualiseras när en myndighet får in en begäran om utlämnande av allmän handling innehållande personuppgifter. 7 kap. 16 § stadgar nämligen att ett sådant utlämnande är förbjudet om det kan antas att uppgiften kommer att behandlas i strid med personuppgiftslagen. Hänvisningen till personuppgiftslagen i stället för som tidigare till datalagen är betydelsefull. Den är det eftersom personuppgiftslagen har ett vidare tillämpningsområde än sin föregångare datalagen och omfattar all behandling som är helt eller delvis automatiserad samt i vissa fall även manuell behandling, medan... (More)
- Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen påverkar den svenska offentlighetsprincipen. Bestämmelsen aktualiseras när en myndighet får in en begäran om utlämnande av allmän handling innehållande personuppgifter. 7 kap. 16 § stadgar nämligen att ett sådant utlämnande är förbjudet om det kan antas att uppgiften kommer att behandlas i strid med personuppgiftslagen. Hänvisningen till personuppgiftslagen i stället för som tidigare till datalagen är betydelsefull. Den är det eftersom personuppgiftslagen har ett vidare tillämpningsområde än sin föregångare datalagen och omfattar all behandling som är helt eller delvis automatiserad samt i vissa fall även manuell behandling, medan datalagen endast omfattade personregister. Bestämmelsen tillkom i samband med införandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet) i svensk rätt genom personuppgiftslagen som trädde i kraft hösten 1998. Det har diskuterats huruvida hänvisningen i 7 kap. 16 § sekretesslagen till personuppgiftslagen hotar offentlighetsprincipen. Farhågorna har framför allt gällt det faktum att den grundläggande principen i personuppgiftslagen är att uppgifter bara får behandlas för vissa uttryckligt angivna ändamål, vilket förutsätter att den som begär sådana uppgifter redovisar syftet bakom sin begäran. Detta stämmer inte överens med en av offentlighetens principer i 2 kap. 14 § tredje stycket TF som säger att utlämnandefrågan skall prövas utan hänsyn till vare sig sökandens identitet eller syfte. Man kan också diskutera myndigheternas möjligheter avseende både resurser och tid att göra så pass svåra syftesprövningar som krävs. Tidigare sköttes den här sortens prövningar av Datainspektionen. Det utreds även för närvarande huruvida en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar elektroniskt skall införas eller ej. Skulle detta bli verklighet är det sannolikt att myndigheternas administrativa arbete kommer att öka och även också betydligt fler bedömningar enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen. Eftersom både den nuvarande lydelsen av 7 kap. 16 § sekretesslagen och personuppgiftslagen trädde i kraft hösten 1998 finns det fortfarande inte speciellt många rättsfall på området. De som finns, varav två avgöranden från Regeringsrätten och ett från Högsta domstolen, behandlar väsentligen tre rättsfrågor i samband med begäran om utlämnande av allmän handling med personuppgifter: personuppgiftslagens tillämplighet, intresseavvägning enskilda och kommersiella intressen samt undantag från personuppgiftslagen p.g.a. journalistiska ändamål. Gemensamt för dessa olika rättsfrågor är att den överrättspraxis som finns på varje område har bidragit till att klargöra rättsläget väsentligt men att ytterligare praxis kommer att behövas, framför allt för att underlätta myndigheternas arbete. Konflikten mellan 7 kap. 16 § sekretesslagen kan sägas ha sitt ursprung i den grundläggande skillnad som föreligger mellan svensk förvaltningstradition i form av offentlighetsprincipen och EG-rättslig i form av dataskyddsdirektivet. Det råder delade meningar i doktrin om offentlighetsprincipen verkligen är förenlig med EG-rätten i allmänhet och dataskyddsdirektivet i synnerhet. Detta är en frågeställning som antagligen inte kommer att få något svar förrän EG-domstolen avgett ett avgörande på området. Det har i ljuset av detta samt även p.g.a. den tekniska utvecklingen diskuterats huruvida en anpassning av offentlighetsprincipen bör ske eller ej. Avgörande för vilken inställning man har till detta kan sägas vara, något förenklat, en fråga om vilken utgångspunkt man har och vad man prioriterar högst&semic skyddet för den personliga integriteten eller värdet av en öppen förvaltning. Sammanfattningsvis är slutsatsen av denna uppsats att rättsläget för närvarande på området utlämnande av allmän handling innehållande personuppgifter är förhållandevis oklart vilket naturligtvis inte är tillfredsställande. Enligt min åsikt är en revidering av personuppgiftslagen och 7 kap. 16 § sekretesslagen nödvändig för att komma till rätta med de tillämpningsproblem som finns. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558169
- author
- Hedbrant, Per Henrik
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förvaltningsrätt, IT-rätt
- language
- Swedish
- id
- 1558169
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558169,
abstract = {{Syftet med denna uppsats är att undersöka hur tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen påverkar den svenska offentlighetsprincipen. Bestämmelsen aktualiseras när en myndighet får in en begäran om utlämnande av allmän handling innehållande personuppgifter. 7 kap. 16 § stadgar nämligen att ett sådant utlämnande är förbjudet om det kan antas att uppgiften kommer att behandlas i strid med personuppgiftslagen. Hänvisningen till personuppgiftslagen i stället för som tidigare till datalagen är betydelsefull. Den är det eftersom personuppgiftslagen har ett vidare tillämpningsområde än sin föregångare datalagen och omfattar all behandling som är helt eller delvis automatiserad samt i vissa fall även manuell behandling, medan datalagen endast omfattade personregister. Bestämmelsen tillkom i samband med införandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet) i svensk rätt genom personuppgiftslagen som trädde i kraft hösten 1998. Det har diskuterats huruvida hänvisningen i 7 kap. 16 § sekretesslagen till personuppgiftslagen hotar offentlighetsprincipen. Farhågorna har framför allt gällt det faktum att den grundläggande principen i personuppgiftslagen är att uppgifter bara får behandlas för vissa uttryckligt angivna ändamål, vilket förutsätter att den som begär sådana uppgifter redovisar syftet bakom sin begäran. Detta stämmer inte överens med en av offentlighetens principer i 2 kap. 14 § tredje stycket TF som säger att utlämnandefrågan skall prövas utan hänsyn till vare sig sökandens identitet eller syfte. Man kan också diskutera myndigheternas möjligheter avseende både resurser och tid att göra så pass svåra syftesprövningar som krävs. Tidigare sköttes den här sortens prövningar av Datainspektionen. Det utreds även för närvarande huruvida en skyldighet att lämna ut allmänna handlingar elektroniskt skall införas eller ej. Skulle detta bli verklighet är det sannolikt att myndigheternas administrativa arbete kommer att öka och även också betydligt fler bedömningar enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen. Eftersom både den nuvarande lydelsen av 7 kap. 16 § sekretesslagen och personuppgiftslagen trädde i kraft hösten 1998 finns det fortfarande inte speciellt många rättsfall på området. De som finns, varav två avgöranden från Regeringsrätten och ett från Högsta domstolen, behandlar väsentligen tre rättsfrågor i samband med begäran om utlämnande av allmän handling med personuppgifter: personuppgiftslagens tillämplighet, intresseavvägning enskilda och kommersiella intressen samt undantag från personuppgiftslagen p.g.a. journalistiska ändamål. Gemensamt för dessa olika rättsfrågor är att den överrättspraxis som finns på varje område har bidragit till att klargöra rättsläget väsentligt men att ytterligare praxis kommer att behövas, framför allt för att underlätta myndigheternas arbete. Konflikten mellan 7 kap. 16 § sekretesslagen kan sägas ha sitt ursprung i den grundläggande skillnad som föreligger mellan svensk förvaltningstradition i form av offentlighetsprincipen och EG-rättslig i form av dataskyddsdirektivet. Det råder delade meningar i doktrin om offentlighetsprincipen verkligen är förenlig med EG-rätten i allmänhet och dataskyddsdirektivet i synnerhet. Detta är en frågeställning som antagligen inte kommer att få något svar förrän EG-domstolen avgett ett avgörande på området. Det har i ljuset av detta samt även p.g.a. den tekniska utvecklingen diskuterats huruvida en anpassning av offentlighetsprincipen bör ske eller ej. Avgörande för vilken inställning man har till detta kan sägas vara, något förenklat, en fråga om vilken utgångspunkt man har och vad man prioriterar högst&semic skyddet för den personliga integriteten eller värdet av en öppen förvaltning. Sammanfattningsvis är slutsatsen av denna uppsats att rättsläget för närvarande på området utlämnande av allmän handling innehållande personuppgifter är förhållandevis oklart vilket naturligtvis inte är tillfredsställande. Enligt min åsikt är en revidering av personuppgiftslagen och 7 kap. 16 § sekretesslagen nödvändig för att komma till rätta med de tillämpningsproblem som finns.}},
author = {{Hedbrant, Per Henrik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{7 kap. 16 § sekretesslagen - en studie av bestämmelsens inverkan på offentlighetsprincipen}},
year = {{2002}},
}