Gränsdragningsproblematik rörande värderingsklausuler -några civil- och processrättsliga aspekter
(2009)Department of Law
- Abstract
- Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka de gränsdragningsproblem som uppkommer vid tolkning av värderingsklausuler. En värderingsklausul kan antingen tolkas som en del av ett avtal eller som en del av en skiljeklausul. En värderingsklausul som har tagits med i ett avtal visar att parterna har avtalat att låta tredjeman vid ett senare tillfälle, tillföra visst avtalsinnehåll som parterna inte har haft möjlighet att reglera vid kontraktstillfället. Avtalsinnehåll som tredjeman tillför avtalet får samma status som om parterna själva skulle ha beslutat om det, det vill säga att avtalsinnehållet således endast är civilrättsligt bindande mellan parterna. Det finns ingen harmoniserad terminologi för den tredjeman som tillför... (More)
- Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka de gränsdragningsproblem som uppkommer vid tolkning av värderingsklausuler. En värderingsklausul kan antingen tolkas som en del av ett avtal eller som en del av en skiljeklausul. En värderingsklausul som har tagits med i ett avtal visar att parterna har avtalat att låta tredjeman vid ett senare tillfälle, tillföra visst avtalsinnehåll som parterna inte har haft möjlighet att reglera vid kontraktstillfället. Avtalsinnehåll som tredjeman tillför avtalet får samma status som om parterna själva skulle ha beslutat om det, det vill säga att avtalsinnehållet således endast är civilrättsligt bindande mellan parterna. Det finns ingen harmoniserad terminologi för den tredjeman som tillför avtalsinnehåll utan denne kallas i doktrin för värderingsman, god man eller privatdomare. Genom att i ett avtal ta med en skiljeklausul har parterna valt att få en eventuell framtida tvist reglerad genom ett skiljeförfarande vilket är ett lagstadgat undantag från statens monopol på rättsskipning. En skiljedom är precis som en domstolsdom exigibel och vinner dessutom rättskraft vilket innebär att en skiljedom inte kan omprövas i domstol. Det har i vissa fall i praxis och doktrin visat sig svårt att dra gränsen mellan värderingsklausuler och skiljeklausuler eftersom båda reglerar tvistlösning genom tredjemans beslut mellan parterna. På senare tid förespråkar doktrin en tolkning som möjliggör att parterna ska kunna avtala om en civilrättligt bindande värdering&semic varje avtalsreglering som innebär att parterna har avtalat bort rätten till tvistlösning i domstol ska inte leda till att klausulen vid en tvist tolkas som en skiljeklausul enligt dem. Teoretiska problem uppstår kring hur avtalsinnehåll som har tillförts av tredjeman kan klandras av en missnöjd part. Detta beror på att avtalslagen inte är anpassad för att tillämpas på avtalsvillkor som har tillförts av tredjeman. Hur tredje kapitlet avtalslagen kan tillämpas på sådant avtalsinnehåll undersöks i uppsatsen. Slutsatsen dras att parter som önskar ett civilrättsligt bindande tredjemans förfarande bör vara tydliga vid utformningen av avtalsvillkoret. De bör använda sådan terminologi som modernare doktrin anser ska leda till en tolkning som värderingsklausul och undvika att tillämpa den terminologi som för tankarna till skiljeklausuler. Som slutsats dras även att värderingsförfarandet är så pass utvecklat som det kan bli eftersom de parter som tillämpar förfarandet har valt bort mer reglerade sätt att slita sina tvister. Slutsatsen dras även att skillnaderna mellan de två avtalsklausulerna i realiteten inte är speciellt stora, bland annat eftersom det i praktiken är svårt att klandra tredjemans beslut med hjälp av 36 § AvtL. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558499
- author
- Höglund, Karin
- supervisor
- organization
- year
- 2009
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558499
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:22
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:22
@misc{1558499,
abstract = {{Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka de gränsdragningsproblem som uppkommer vid tolkning av värderingsklausuler. En värderingsklausul kan antingen tolkas som en del av ett avtal eller som en del av en skiljeklausul. En värderingsklausul som har tagits med i ett avtal visar att parterna har avtalat att låta tredjeman vid ett senare tillfälle, tillföra visst avtalsinnehåll som parterna inte har haft möjlighet att reglera vid kontraktstillfället. Avtalsinnehåll som tredjeman tillför avtalet får samma status som om parterna själva skulle ha beslutat om det, det vill säga att avtalsinnehållet således endast är civilrättsligt bindande mellan parterna. Det finns ingen harmoniserad terminologi för den tredjeman som tillför avtalsinnehåll utan denne kallas i doktrin för värderingsman, god man eller privatdomare. Genom att i ett avtal ta med en skiljeklausul har parterna valt att få en eventuell framtida tvist reglerad genom ett skiljeförfarande vilket är ett lagstadgat undantag från statens monopol på rättsskipning. En skiljedom är precis som en domstolsdom exigibel och vinner dessutom rättskraft vilket innebär att en skiljedom inte kan omprövas i domstol. Det har i vissa fall i praxis och doktrin visat sig svårt att dra gränsen mellan värderingsklausuler och skiljeklausuler eftersom båda reglerar tvistlösning genom tredjemans beslut mellan parterna. På senare tid förespråkar doktrin en tolkning som möjliggör att parterna ska kunna avtala om en civilrättligt bindande värdering&semic varje avtalsreglering som innebär att parterna har avtalat bort rätten till tvistlösning i domstol ska inte leda till att klausulen vid en tvist tolkas som en skiljeklausul enligt dem. Teoretiska problem uppstår kring hur avtalsinnehåll som har tillförts av tredjeman kan klandras av en missnöjd part. Detta beror på att avtalslagen inte är anpassad för att tillämpas på avtalsvillkor som har tillförts av tredjeman. Hur tredje kapitlet avtalslagen kan tillämpas på sådant avtalsinnehåll undersöks i uppsatsen. Slutsatsen dras att parter som önskar ett civilrättsligt bindande tredjemans förfarande bör vara tydliga vid utformningen av avtalsvillkoret. De bör använda sådan terminologi som modernare doktrin anser ska leda till en tolkning som värderingsklausul och undvika att tillämpa den terminologi som för tankarna till skiljeklausuler. Som slutsats dras även att värderingsförfarandet är så pass utvecklat som det kan bli eftersom de parter som tillämpar förfarandet har valt bort mer reglerade sätt att slita sina tvister. Slutsatsen dras även att skillnaderna mellan de två avtalsklausulerna i realiteten inte är speciellt stora, bland annat eftersom det i praktiken är svårt att klandra tredjemans beslut med hjälp av 36 § AvtL.}},
author = {{Höglund, Karin}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Gränsdragningsproblematik rörande värderingsklausuler -några civil- och processrättsliga aspekter}},
year = {{2009}},
}