Advanced

Utvidgat förverkande - tillgångsinriktad brottsbekämpning i den organiserade kriminalitetens namn

Johansson, Erik (2009)
Department of Law
Abstract
Uppsatsen behandlar utformningen av möjligheterna att förverka enligt 36 kap. 1 b § BrB, s.k. utvidgat förverkande. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2008 och föregicks av ett rambeslut utfärdat av EU:s råd. Uppsatsen granskar bestämmelsen utifrån flera olika perspektiv. En genomgång görs av det svenska förverkandeinstitutet och dess bakgrund. Därifrån granskas hur utvidgat förverkande förhåller sig till tidigare regleringar inom förverkandeinstitutet. Därefter görs en genomgång av motsvarande möjligheter till utvidgat förverkande i norsk lag. En studie görs också av hur den norska bestämmelsen har tillämpats i praktiken. Utifrån det norska perspektivet prövas på vilket sätt den svenska utformningen skiljer sig, vilka fördelar... (More)
Uppsatsen behandlar utformningen av möjligheterna att förverka enligt 36 kap. 1 b § BrB, s.k. utvidgat förverkande. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2008 och föregicks av ett rambeslut utfärdat av EU:s råd. Uppsatsen granskar bestämmelsen utifrån flera olika perspektiv. En genomgång görs av det svenska förverkandeinstitutet och dess bakgrund. Därifrån granskas hur utvidgat förverkande förhåller sig till tidigare regleringar inom förverkandeinstitutet. Därefter görs en genomgång av motsvarande möjligheter till utvidgat förverkande i norsk lag. En studie görs också av hur den norska bestämmelsen har tillämpats i praktiken. Utifrån det norska perspektivet prövas på vilket sätt den svenska utformningen skiljer sig, vilka fördelar respektive nackdelar de bägge utformningarna har samt hur den svenska bestämmelsen kan komma att tillämpas i praktiken. Ett sista perspektiv granskar de bakomliggande motiven till bestämmelsens utformning. Motiven det handlar om är: att organiserad brottslighet, såsom ett fenomen, utgör ett hot samt att det är en framgångsrik brottsbekämpande strategi att slå till mot brottslighetens tillgångar. Prövning görs dels av vilken bärkraft motiven har i sig självt, dels i vilken utsträckning motivens bärkraft står i proportion till bestämmelsens konsekvenser. I förhållande till tidigare möjligheter att förverka måste möjligheterna till utvidgat förverkande anses vara en förhållandevis stor vidgning av förverkandeinstitutet. De tydligaste brytningarna från tidigare reglering består i att möjligheter medges att förverka tillgångar från en gärningsman som begått ett allvarligare brott utan att ett krav finns på samband mellan det specifika brottet, eller ett annat specifikt brott, och egendomen som är föremål för förverkande. Det räcker att brottslig verksamhet kan styrkas. Nytt är också införandet av en för åklagaren sänkt bevisbörda för att styrka sambandet mellan den ospecificerade brottsliga verksamheten och egendomen som skall förverkas. Det räcker att det är klart mera sannolikt att egendomen i fråga härstammar från brottslig verksamhet. Bestämmelsens utformning, i samband med förverkandeinstitutets utveckling i övrigt, kan leda till att långa beviskedjor skall styrkas där man dessutom har sänkt bevisbördan. En stor portion ansvar har därmed ålagts framförallt domstolarna för att felaktiga domslut skall undvikas. I förhållande till utformningen av den norska bestämmelsen finns flera likheter men även vissa skillnader. Av störst betydelse är att i Norge använder man sig av en omvänd bevisbörda. Man använder sig även av begränsningar i tillämpningsområde i form av att krav på kriminell livsstil uppställs. Den norska bestämmelsen kan te sig något mer långtgående men i realiteten torde skillnaderna bli små, och i vissa fall kan den svenska bestämmelsen anses mer långtgående. Utifrån norsk praxisen tyder mycket på att likartade situationer på likartade sätt hade aktualiserat den svenska bestämmelsen. Bestämmelsen har i Norge, i en övervägande majoritet, tillämpats vid grova narkotikabrott. Granskningen av den organiserade brottsligheten visar att begreppet som sådant är komplext och svårdefinierat. Granskningen visar också att organisationsgraden av brottslighet generellt sett är låg, det handlar snarare om brottsliga nätverk. Utifrån en sådan, mer komplicerad verklighetsbild än vad som framgår i bestämmelsens motivutformning, ifrågasätts hur väl motiven står i proportion till bestämmelsens potentiellt långtgående följder för den enskilde. Granskningen av den tillgångsinriktade brottsbekämpningsstrategin visar att det finns stöd från forskning och litteratur om vinsterna av att inrikta sig på brottslighetens tillgångar. Men det finns också kritik mot strategin, vilken framförallt har sin grund i att det inte endast är ekonomisk vinning som är den bakomliggande orsaken till brottsligt beteende. Det av vikt att även andra strategier utformas och tillämpas, vilka speglar verklighetens komplexitet. I linje med formulerad kritik mot strategin dras i uppsatsen slutsatser om att det kan finnas en överdriven tro på att utvidgat förverkande kan stävja de motiv man i förarbetena hänvisar till. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Johansson, Erik
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1558761
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1558761,
  abstract     = {Uppsatsen behandlar utformningen av möjligheterna att förverka enligt 36 kap. 1 b § BrB, s.k. utvidgat förverkande. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2008 och föregicks av ett rambeslut utfärdat av EU:s råd. Uppsatsen granskar bestämmelsen utifrån flera olika perspektiv. En genomgång görs av det svenska förverkandeinstitutet och dess bakgrund. Därifrån granskas hur utvidgat förverkande förhåller sig till tidigare regleringar inom förverkandeinstitutet. Därefter görs en genomgång av motsvarande möjligheter till utvidgat förverkande i norsk lag. En studie görs också av hur den norska bestämmelsen har tillämpats i praktiken. Utifrån det norska perspektivet prövas på vilket sätt den svenska utformningen skiljer sig, vilka fördelar respektive nackdelar de bägge utformningarna har samt hur den svenska bestämmelsen kan komma att tillämpas i praktiken. Ett sista perspektiv granskar de bakomliggande motiven till bestämmelsens utformning. Motiven det handlar om är: att organiserad brottslighet, såsom ett fenomen, utgör ett hot samt att det är en framgångsrik brottsbekämpande strategi att slå till mot brottslighetens tillgångar. Prövning görs dels av vilken bärkraft motiven har i sig självt, dels i vilken utsträckning motivens bärkraft står i proportion till bestämmelsens konsekvenser. I förhållande till tidigare möjligheter att förverka måste möjligheterna till utvidgat förverkande anses vara en förhållandevis stor vidgning av förverkandeinstitutet. De tydligaste brytningarna från tidigare reglering består i att möjligheter medges att förverka tillgångar från en gärningsman som begått ett allvarligare brott utan att ett krav finns på samband mellan det specifika brottet, eller ett annat specifikt brott, och egendomen som är föremål för förverkande. Det räcker att brottslig verksamhet kan styrkas. Nytt är också införandet av en för åklagaren sänkt bevisbörda för att styrka sambandet mellan den ospecificerade brottsliga verksamheten och egendomen som skall förverkas. Det räcker att det är klart mera sannolikt att egendomen i fråga härstammar från brottslig verksamhet. Bestämmelsens utformning, i samband med förverkandeinstitutets utveckling i övrigt, kan leda till att långa beviskedjor skall styrkas där man dessutom har sänkt bevisbördan. En stor portion ansvar har därmed ålagts framförallt domstolarna för att felaktiga domslut skall undvikas. I förhållande till utformningen av den norska bestämmelsen finns flera likheter men även vissa skillnader. Av störst betydelse är att i Norge använder man sig av en omvänd bevisbörda. Man använder sig även av begränsningar i tillämpningsområde i form av att krav på kriminell livsstil uppställs. Den norska bestämmelsen kan te sig något mer långtgående men i realiteten torde skillnaderna bli små, och i vissa fall kan den svenska bestämmelsen anses mer långtgående. Utifrån norsk praxisen tyder mycket på att likartade situationer på likartade sätt hade aktualiserat den svenska bestämmelsen. Bestämmelsen har i Norge, i en övervägande majoritet, tillämpats vid grova narkotikabrott. Granskningen av den organiserade brottsligheten visar att begreppet som sådant är komplext och svårdefinierat. Granskningen visar också att organisationsgraden av brottslighet generellt sett är låg, det handlar snarare om brottsliga nätverk. Utifrån en sådan, mer komplicerad verklighetsbild än vad som framgår i bestämmelsens motivutformning, ifrågasätts hur väl motiven står i proportion till bestämmelsens potentiellt långtgående följder för den enskilde. Granskningen av den tillgångsinriktade brottsbekämpningsstrategin visar att det finns stöd från forskning och litteratur om vinsterna av att inrikta sig på brottslighetens tillgångar. Men det finns också kritik mot strategin, vilken framförallt har sin grund i att det inte endast är ekonomisk vinning som är den bakomliggande orsaken till brottsligt beteende. Det av vikt att även andra strategier utformas och tillämpas, vilka speglar verklighetens komplexitet. I linje med formulerad kritik mot strategin dras i uppsatsen slutsatser om att det kan finnas en överdriven tro på att utvidgat förverkande kan stävja de motiv man i förarbetena hänvisar till.},
  author       = {Johansson, Erik},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Utvidgat förverkande - tillgångsinriktad brottsbekämpning i den organiserade kriminalitetens namn},
  year         = {2009},
}