Bevisvärdering vid våldtäkt - en studie av kvinnors utsagor

Abstract

Det är mycket svårt att föreställa sig vilken djup kränkning av integriteten en våldtäkt är om man inte själv blivit utsatt för den. Varje människa torde dock förmå sig att mobilisera sin fantasi och förmåga till inlevelse tillräckligt för att ana vad en våldtäkt i själv verket innebär. I våldtäktsmål förekommer ofta att ingen varken sett eller hört något, inga skador har kunnat påträffas hos offret eller annan bevisning kunnat säkras - än just offrets utsaga. Bevisvärderingen är en helt oreglerad process i svensk rätt. Det har i doktrinen förts fram olika bevisvärderingsmodeller, av vilka en har använts flitigt av Högsta domstolen i ett flertal mål. En bedömning av de muntliga utsagorna bör göras så objektivt som möjligt för att undvika att domstolen använder sitt fria skön. En möjlighet härför är att göra en utsageanalys. För att ett åtal för våldtäkt ska bifallas krävs det att domstolen finner den brottsliga gärningen styrkt. Det åvilar åklagaren att styrka åtalet. Det ska vara ''ställt utom rimligt tvivel'' att den åtalade begått gärningen. Ett annat uttryckssätt är att det praktiskt sett ska framstå som uteslutet att den åtalade är oskyldig. Det beviskrav som råder för att åtal ska bifallas är alltså strängt. Ibland har den synpunkten yppats att ett sätt att komma till rätta med bevisproblematiken är att sänka beviskravet. Det måste emellertid med skärpa framhållas att det inte kan komma ifråga att övergå till ett mindre strängt beviskrav än det som ligger i att det ska vara ''ställt utom rimligt tvivel'' att den åtalade begått gärningen. Detta har även understrukits av Högsta domstolen i flera fall. Det måste finnas objektiva skäl och tillräckliga sådana för att ett åtal ska bifallas. Som ett objektivt skäl räknas en vederhäftig utsaga av en målsägande. Något som här ska framhållas är att bevis kan värderas olika av skilda personer och att ett avgörande ytterst kan bli vilket värde som en domare tillmäter viss eller vissa omständigheter. Det är angeläget att bevisvärdering så långt möjligt konkretiseras och sker med en objektiv metod. Jag har valt att undersöka främst de fall där det inte finns någon annan bevisning än parternas utsagor eller med ett annat ord deras berättelser, vilket ofta är fallet. Bevisvärderingen ser lite annorlunda ut i de fall där ett barn är målsägande. Jag har funnit det vara av stort intresse att även behandla domstolens syn på rättegångar där ett barn är målsägande och därvid har jag tittat lite närmare på hur domstolarna enligt doktrinen bör agera samt hur det i praktiken går till vid en rättegång. Vikt har även lagts på hur bevisningen läggs fram och bedöms, främst synsättet på hur bevisvärderingen av barns utsagor går till. En viktig skillnad är att det ofta medverkar sakkunniga i större utsträckning då ett barn är offer än då en vuxen kvinna utsatts för sexuella övergrepp. Tyngdpunkten i uppsatsen ligger på vilka kriterier som domstolarna främst bedömt vara av intresse vid en bevisvärdering där den enda bevisningen är målsägandens och den tilltalades utsagor, och hur en bedömning och en sammanvägning av olika omständigheter går till och vilken vikt som läggs på vad, om det ens är möjligt att urskilja det. Av vad nu sagts följer att det avgörande för målets utgång i de allra flesta fallen är om målsägandens uppgifter inför domstolen ska godtas eller inte. Huruvida den åtalade ska fällas till ansvar och kanske ådömas flera års fängelse är alltså beroende av om målsägandens uppgifter bedöms vara tillförlitliga. Mot bakgrund härav kan ställas frågan om det överhuvudtaget är godtagbart att åtal för våldtäkt bifalles på grundval av i princip endast målsägandens uppgifter. Ett principiellt hinder mot att grunda en fällande dom på enbart målsägandens berättelse skulle strida mot principen om fri bevisprövning, RB 35:1, st.1. Det skulle för övrigt medföra att förnekade våldtäktsbrott i princip aldrig skulle kunna föranleda straffansvar. Även Högsta domstolen har uttalat att målsägandens uppgifter kan vara tillräckliga. Det är dock inte tillräckligt att målsäganden bedöms vara mer trovärdig än den åtalade. Det måste krävas att målsägandens uppgifter framstår som så tillförlitliga att det måste anses klarlagt att den åtalade har begått gärningen. Det avgörande för utgången av målet blir alltså, frånsett den betydelse som eventuell stödbevisning kan ha, trovärdigheten hos målsäganden eller huruvida hennes uppgifter är tillräckligt tillförlitliga. Trovärdighetsfrågan bör delas upp i olika delfrågor som är av betydelse för uppgifternas tillförlitlighet, varefter en helhetsbedömning bör göras på grundval därav. Detta tillvägagångssätt måste även komma till uttryck i domskälen. Det bör dock varnas för alltför ingående och diskuterande domskäl i bevisvärderingsfrågor, där domstolarna uttalar sig om alla detaljer som har framkommit i målet, även om de inte har någon särskild betydelse för utgången i målet. Motiveringen bör därför koncentreras till de förhållanden som har någon verklig betydelse för frågan om åtalet ska bifallas eller ogillas. Vad beträffar de delfrågor som uppkommer vid värderingen av en målsägandes berättelse i våldtäktsmål, vill jag här endast kort redogöra för de vanligaste omständigheter eller kriterier som domstolarna lägger stor vikt vid. Domstolarna bedömer huruvida målsäganden lämnat likartade uppgifter vid skilda förhörstillfällen, vidare undersöker domstolen om målsäganden haft någon anledning att lämna osanna uppgifter om den tilltalade. Vikt läggs även vid berättelsens omfång och det sätt på vilket utsagan lämnats, härför beaktar domstolen huruvida de finner berättelsen vara självupplevd eller inte. Som exempel på det förstnämnda är om berättelsen är detaljerad eller sammanhängande men även om målsäganden reagerat starkt vid huvudförhandlingen, t.ex. visat känslor eller gråtit. Att lämnade uppgifter är förenliga med övrig bevisning, om det förekommer, eller att uppgiftslämnaren inte motsagt sig själv är andra viktiga aspekter som domstolarna fäster avseende vid.

• author: Johnsson, Malin
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• year: 2002
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Straffrätt
• language: Swedish
• id: 1558896
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:23
• date last changed: 2010-03-08 15:55:23