Barns och ungdomars skadeståndsansvar
(2001)Department of Law
- Abstract
- Syftet med detta arbete är att klarlägga innebörden och omfattningen av barns skadeståndsansvar på grundval av 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse, som i realiteten är en jämkningsregel trots att den inte är utformad som en sådan, skall barn, som vållar person- eller sakskada, ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till dess ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Ansvarsförsäkring, som numera är mycket utbredd, har stor betydelse för jämkningsfrågan, och enligt förarbetena till skadeståndslagen skall större hänsyn skulle tas till förekomsten av sådan försäkring på barnets sida på så sätt att som huvudregel... (More)
- Syftet med detta arbete är att klarlägga innebörden och omfattningen av barns skadeståndsansvar på grundval av 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse, som i realiteten är en jämkningsregel trots att den inte är utformad som en sådan, skall barn, som vållar person- eller sakskada, ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till dess ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Ansvarsförsäkring, som numera är mycket utbredd, har stor betydelse för jämkningsfrågan, och enligt förarbetena till skadeståndslagen skall större hänsyn skulle tas till förekomsten av sådan försäkring på barnets sida på så sätt att som huvudregel ojämkat skadestånd skall utgå om ansvarsförsäkring finns. Dock skall ansvarsförsäkring enligt gällande rätt inte påverka frågan om ett barn överhuvudtaget har skadeståndsansvar på grund av en viss handling. När det gäller denna fråga skulle man enligt uttalanden i propositionen göra en bedömning av barnets beteende som liknar den vållandebedömning enligt culparegeln som görs för vuxna men utifrån mer objektiva kriterier, dvs. man skall ta mindre hänsyn till subjektiva omständigheter. När det gäller jämkning av skadestånd enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen är det viktigt att skilja mellan barn i åldern upp till 15 år och barn mellan 15 och 18 år. För den förra kategorin tas vid skälighetsbedömningen hänsyn till i princip alla rekvisit i bestämmelsen, men när det gäller den senare ålderskategorin, vilka tidigare hade samma skadeståndsansvar som vuxna, är det i huvudsak ekonomiska förhållanden som kan föranleda jämkning och då i sådana fall då skadeståndet skulle vara oskäligt i förhållande till skadevållarens ekonomi och skulle kunna äventyra hans återanpassning i samhället. Av sådana skäl kan jämkning ske även i fall då skadan vållats genom ett allvarligt uppsåtligt brott, t.ex. grov mordbrand. Personligen anser jag att den nuvarande regleringen angående barns skadeståndsansvar i huvudsak är tillfredsställande, men att vissa invändningar kan riktas särskilt mot skillnaden i bedömning mellan de minsta barnen och de något äldre barnen. Att reglerna om barns skadeståndsansvar tycks fungera väl beror dock inte så mycket på det rättsliga systemet som på att försäkringsbolagen genom ansvarsförsäkringen frivilligt tagit på sig en stor del av ersättningsansvaret för skador som barn förorsakat, och detta gynnar naturligtvis även de skadelidande. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1558951
- author
- Jusélius, Allan
- supervisor
- organization
- year
- 2001
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Skadeståndsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1558951
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:23
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:23
@misc{1558951,
abstract = {{Syftet med detta arbete är att klarlägga innebörden och omfattningen av barns skadeståndsansvar på grundval av 2 kap. 2 § skadeståndslagen. Enligt denna bestämmelse, som i realiteten är en jämkningsregel trots att den inte är utformad som en sådan, skall barn, som vållar person- eller sakskada, ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till dess ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. Ansvarsförsäkring, som numera är mycket utbredd, har stor betydelse för jämkningsfrågan, och enligt förarbetena till skadeståndslagen skall större hänsyn skulle tas till förekomsten av sådan försäkring på barnets sida på så sätt att som huvudregel ojämkat skadestånd skall utgå om ansvarsförsäkring finns. Dock skall ansvarsförsäkring enligt gällande rätt inte påverka frågan om ett barn överhuvudtaget har skadeståndsansvar på grund av en viss handling. När det gäller denna fråga skulle man enligt uttalanden i propositionen göra en bedömning av barnets beteende som liknar den vållandebedömning enligt culparegeln som görs för vuxna men utifrån mer objektiva kriterier, dvs. man skall ta mindre hänsyn till subjektiva omständigheter. När det gäller jämkning av skadestånd enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen är det viktigt att skilja mellan barn i åldern upp till 15 år och barn mellan 15 och 18 år. För den förra kategorin tas vid skälighetsbedömningen hänsyn till i princip alla rekvisit i bestämmelsen, men när det gäller den senare ålderskategorin, vilka tidigare hade samma skadeståndsansvar som vuxna, är det i huvudsak ekonomiska förhållanden som kan föranleda jämkning och då i sådana fall då skadeståndet skulle vara oskäligt i förhållande till skadevållarens ekonomi och skulle kunna äventyra hans återanpassning i samhället. Av sådana skäl kan jämkning ske även i fall då skadan vållats genom ett allvarligt uppsåtligt brott, t.ex. grov mordbrand. Personligen anser jag att den nuvarande regleringen angående barns skadeståndsansvar i huvudsak är tillfredsställande, men att vissa invändningar kan riktas särskilt mot skillnaden i bedömning mellan de minsta barnen och de något äldre barnen. Att reglerna om barns skadeståndsansvar tycks fungera väl beror dock inte så mycket på det rättsliga systemet som på att försäkringsbolagen genom ansvarsförsäkringen frivilligt tagit på sig en stor del av ersättningsansvaret för skador som barn förorsakat, och detta gynnar naturligtvis även de skadelidande.}},
author = {{Jusélius, Allan}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Barns och ungdomars skadeståndsansvar}},
year = {{2001}},
}