Advanced

Det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning - en studie av SkL 3:2 och 3:3

Larsson, Elisabeth (2001)
Department of Law
Abstract
Förr ansågs regler om det allmännas skadeståndsansvar inte så viktiga och från början hade stat och kommun inget ansvar över huvud taget för felaktig myndighetsutövning. Först genom 1972 års SkL fick den allmänna skadeståndsrätten lagstadgade bestämmelser inom detta område. Dock begränsades ansvaret en del genom några undantagsregler som avskaffades vid en reform 1989. I takt med samhällsutvecklingen ökade nämligen kravet på större skydd för den enskilde gentemot myndigheterna. Huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar finns i SkL 3:2, som stadgar ett ansvar för stat och kommun både för person- och sakskada samt för ren förmögenhetsskada. Den här uppsatsen behandlar bara den sistnämnda skadetypen, då den har störst betydelse inom det... (More)
Förr ansågs regler om det allmännas skadeståndsansvar inte så viktiga och från början hade stat och kommun inget ansvar över huvud taget för felaktig myndighetsutövning. Först genom 1972 års SkL fick den allmänna skadeståndsrätten lagstadgade bestämmelser inom detta område. Dock begränsades ansvaret en del genom några undantagsregler som avskaffades vid en reform 1989. I takt med samhällsutvecklingen ökade nämligen kravet på större skydd för den enskilde gentemot myndigheterna. Huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar finns i SkL 3:2, som stadgar ett ansvar för stat och kommun både för person- och sakskada samt för ren förmögenhetsskada. Den här uppsatsen behandlar bara den sistnämnda skadetypen, då den har störst betydelse inom det här området. Nyckelbegreppet är ''vid myndighetsutövning'', vilket innefattar både beslut och andra åtgärder, men ibland också upplysningar och råd. Det senare har varit omstritt och gjort att regeln utsatts för kritik Det kan många gånger vara svårt att veta vad som egentligen går in under begreppet och när skadestånd kan utdömas. Ibland har bestämmelsen fått ett oväntat resultat. Framför allt det beroendeförhållande som en enskild medborgare riskerar att hamna i vid kontakten med det allmänna gör att det är extra viktigt med ett långtgående skydd här. Kritiken har resulterat i en ny paragraf, SkL 3:3, som trädde i kraft 1999 och som ytterligare ökat det allmännas ansvar genom att sådant införts även för oaktsamhet vid informationslämnande från en myndighet. Skadestånd kan dock bara komma i fråga om särskilda skäl föreligger, såsom upplysningarna och rådens art, upplysningarnas samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när upplysningarna eller råden lämnades. Begreppet ''vid myndighetsutövning'' är borttaget&semic i stället är kravet att informationen lämnats av en myndighet. Då 3:3 är så ny har ännu ingen praxis kommit till stånd som kan visa hur stor betydelse paragrafen får, men tillsammans utgör 3:2 och 3:3 ett tämligen bra skydd för en enskild skadelidande. 3:3 borde kunna fånga upp många av de fall som tidigare hamnat utanför området för 3:2. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Larsson, Elisabeth
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Skadeståndsrätt
language
Swedish
id
1559403
date added to LUP
2010-03-08 15:55:23
date last changed
2010-03-08 15:55:23
@misc{1559403,
  abstract     = {Förr ansågs regler om det allmännas skadeståndsansvar inte så viktiga och från början hade stat och kommun inget ansvar över huvud taget för felaktig myndighetsutövning. Först genom 1972 års SkL fick den allmänna skadeståndsrätten lagstadgade bestämmelser inom detta område. Dock begränsades ansvaret en del genom några undantagsregler som avskaffades vid en reform 1989. I takt med samhällsutvecklingen ökade nämligen kravet på större skydd för den enskilde gentemot myndigheterna. Huvudregeln om det allmännas skadeståndsansvar finns i SkL 3:2, som stadgar ett ansvar för stat och kommun både för person- och sakskada samt för ren förmögenhetsskada. Den här uppsatsen behandlar bara den sistnämnda skadetypen, då den har störst betydelse inom det här området. Nyckelbegreppet är ''vid myndighetsutövning'', vilket innefattar både beslut och andra åtgärder, men ibland också upplysningar och råd. Det senare har varit omstritt och gjort att regeln utsatts för kritik Det kan många gånger vara svårt att veta vad som egentligen går in under begreppet och när skadestånd kan utdömas. Ibland har bestämmelsen fått ett oväntat resultat. Framför allt det beroendeförhållande som en enskild medborgare riskerar att hamna i vid kontakten med det allmänna gör att det är extra viktigt med ett långtgående skydd här. Kritiken har resulterat i en ny paragraf, SkL 3:3, som trädde i kraft 1999 och som ytterligare ökat det allmännas ansvar genom att sådant införts även för oaktsamhet vid informationslämnande från en myndighet. Skadestånd kan dock bara komma i fråga om särskilda skäl föreligger, såsom upplysningarna och rådens art, upplysningarnas samband med myndighetens verksamhetsområde och omständigheterna när upplysningarna eller råden lämnades. Begreppet ''vid myndighetsutövning'' är borttaget&semic i stället är kravet att informationen lämnats av en myndighet. Då 3:3 är så ny har ännu ingen praxis kommit till stånd som kan visa hur stor betydelse paragrafen får, men tillsammans utgör 3:2 och 3:3 ett tämligen bra skydd för en enskild skadelidande. 3:3 borde kunna fånga upp många av de fall som tidigare hamnat utanför området för 3:2.},
  author       = {Larsson, Elisabeth},
  keyword      = {Skadeståndsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning - en studie av SkL 3:2 och 3:3},
  year         = {2001},
}