What's worth copying is worth protecting? En undersökning av det juridiska skyddet för TV-format
(2007)Department of Law
- Abstract
- Dagens TV-bransch är en dynamisk och växande industri som omsätter stora pengar. Konkurrensen mellan kanalerna ökar och det gäller att sända de bästa och mest populära programmen för att locka så många tittare som möjligt. Många av dagens populära program, ''Vem vill bli miljonär?'', ''Big Brother'' och ''Let´s dance'', är så kallade TV-format som är inköpta från andra länder, främst USA, England och Holland. De senare årens mediala utveckling har lett till att dessa TV-format har utvecklats till en eftertraktad handelsvara och handeln med formaträttigheter är en snabbt växande företeelse inom internationell TV-produktion. Det vanliga förfarandet idag är att ett produktionsbolag eller en TV-kanal köper ett format på licens. Hur ordet... (More)
- Dagens TV-bransch är en dynamisk och växande industri som omsätter stora pengar. Konkurrensen mellan kanalerna ökar och det gäller att sända de bästa och mest populära programmen för att locka så många tittare som möjligt. Många av dagens populära program, ''Vem vill bli miljonär?'', ''Big Brother'' och ''Let´s dance'', är så kallade TV-format som är inköpta från andra länder, främst USA, England och Holland. De senare årens mediala utveckling har lett till att dessa TV-format har utvecklats till en eftertraktad handelsvara och handeln med formaträttigheter är en snabbt växande företeelse inom internationell TV-produktion. Det vanliga förfarandet idag är att ett produktionsbolag eller en TV-kanal köper ett format på licens. Hur ordet ''TV-format'' skall definieras råder det dock delade meningar om. Vissa vill begränsa det till enbart själva idén bakom ett TV-program, medan andra vill hävda att formatet är programkonceptet med den idémässiga ramen och dess samtliga komponenter såsom musik, dekor etc. Denna definieringsproblematik är en bidragande orsak till varför det idag råder en oklarhet kring det juridiska skyddet av TV-format. Denna uppsats syftar till att utreda det juridiska skyddet av TV-format. Detta görs ur både ett nationellt och internationellt perspektiv, men med tyngdpunkt på det nationella. Fokus ligger framförallt på den svenska upphovsrättslagstiftningen som syftar till att skydda upphovsmannen och dennes verk. Ett upphovsrättsligt skydd förutsätter att verket är just ett verk i upphovsrättslig mening. Verksbegreppet inom upphovsrätten är omfattande och mycket faller in under denna definition. De senaste åren har en diskussion förts kring huruvida TV-format kan rymmas inom denna skyddssfär och därmed åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Det är ostridigt att själva slutprodukten av ett TV-format, dvs. det utsända programmet, har möjlighet att åtnjuta upphovsrättsligt skydd såsom ett filmverk. Själva formatet skyddas dock inte enligt upphovsrätten idag, varken i Sverige eller i majoriteten av andra länder. Det finns emellertid praxis från utlandet som talar för ett visst erkännande av TV-formats upphovsrättsliga skydd, men något klart uttalat skydd existerar inte. Detta för att den vedertagna uppfattningen av ett format verkar vara att det blott är en idé och att den därmed inte kan skyddas då upphovsrätten uttryckligen inte ger något idéskydd. Det är just definitionen av begreppet ''TV-format'' som försvårar möjligheten att undersöka dess juridiska skydd då det idag inte verkar finnas någon vedertagen definition. Definitionerna skiljer sig åt i olika länder och i såväl praxis, doktrin som i TV-branschen. Då det råder osäkerhet om vad som bör skyddas är det givetvis inte lätt att bestämma hur det skall skyddas. På senare tid har det dock framkommit att det verkar finnas andra möjligheter än att bara genom upphovsrättslagen söka skydd för TV-format, bl. a. genom marknadsföringslagen. Internationell praxis tyder på detta och i Sverige har Marknadsdomstolen slagit fast att det är möjligt att genom marknadsföringslagen ingripa mot renommésnyltning av TV-program genom det så kallade ''Robinson-fallet''. TV-format är således inte helt skyddslöst. I dag skyddar upphovsmännen ofta sina TV-format genom att dela upp formatet i olika immateriella produkter. Dessa skyddas sedan var för sig i brist på att formatet i sin helhet kan skyddas, exempelvis skyddas titeln enligt varumärkeslagen, musiken enligt upphovsrätten osv. För formaten är onekligen eftertraktade handelsvaror som kräver sitt skydd och detta är något som TV-branschen mycket väl är medveten om. De tycks ha anpassat sig efter det faktum att TV-format inte går att skydda i sin helhet, men klarar sig oftast bra genom att skriva väl utarbetade avtal parterna emellan. TV-formatet kan således säga ha ett starkt obligationsrättsligt skydd, dessvärre skyddar inte det gentemot tredje man. Dagens mediala utveckling som bidrar till hård konkurrens sätter press på både idéskaparna och produktionsbolagen och det råder således ett hårt klimat inom branschen. Detta kan med största sannolikhet fresta till att kopiera redan kända format. Det är nämligen en väldigt stor kostnad att inte kunna göra en produktion som det redan har investerats stora pengar i och det är också en väldigt stor kostnad att ta fram något annat som skall sända istället för den produktionen. Genom att kopiera redan kända format minimeras risken för fiasko och istället vet bolagen på förhand att det är en given succé. Då Sverige saknar domstolspraxis i frågan upplevs också risken för att bli stämd som relativt liten. Trots detta verkar branschen fungera väl och troligtvis beror det på att det ofta kostar mer än det smakar att kopiera, även om det inte alltid kostar i pengar mätt. Det mest värdefulla i ett format är den viktiga informationen kring produktionen och all ''know how'' och detta får du endast tillgång till då du betalar för ett format. Bolagets renommé spelar också en stor roll. TV-branschen bygger på goda kontakter och relationer och genom att stjäla andras format riskerar bolaget att få ett negativt rykte och i ett litet land som Sverige blir det svårt för dessa att överleva. Mycket tyder dock på att det numer råder ett råare klimat och att den tidigare gentlemannamässiga stilen inte alltid är att räkna med. Det juridiska skyddet av TV-format är en vansklig fråga. För handen har vi en i princip obefintlig nationell praxis, otydlig internationell praxis och åsikter som argumenterar både för och emot ett upphovsrättsligt skydd för TV-format. Denna tvetydighet är förståelig då detta är en komplicerad fråga som tvingar till att ställa upphovsrätten på sin spets. Jag kan ta till mig båda sidors argument i denna fråga då det hela bottnar i på vilket sätt man väljer att definiera TV-format. Min definition av TV-format är att det är innehållet, motiven och principerna som ligger bakom ett TV-program. Jag har därför svårt att se att TV-format skulle vara något sådant konkret att det skulle vara skyddbart enligt dagens upphovsrättsliga lagstiftning. Av den orsaken anser jag att det skulle stå i strid med grundläggande upphovsrättsliga regler, nämligen det faktum att idéer inte är skyddbara, att tillerkänna TV-format upphovsrättsligt skydd. Däremot anser jag att dagens rådande läge inom TV-branschen, där den tidigare respekten för mitt och ditt börjar suddas ut, är oroväckande och sannolikt är i behov en tydlig reglering, men inte nödvändigtvis en ny eller starkare reglering. Det är slutligen upp till domstolen att avgöra denna fråga och förhoppningsvis bringar framtiden fler mål av den karaktär som ställer denna fråga på sin spets och på så sätt tvingar domstolen att bringa klarhet i denna gråzon. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559516
- author
- Leiman, Josefin
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Immaterialrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559516
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559516,
abstract = {{Dagens TV-bransch är en dynamisk och växande industri som omsätter stora pengar. Konkurrensen mellan kanalerna ökar och det gäller att sända de bästa och mest populära programmen för att locka så många tittare som möjligt. Många av dagens populära program, ''Vem vill bli miljonär?'', ''Big Brother'' och ''Let´s dance'', är så kallade TV-format som är inköpta från andra länder, främst USA, England och Holland. De senare årens mediala utveckling har lett till att dessa TV-format har utvecklats till en eftertraktad handelsvara och handeln med formaträttigheter är en snabbt växande företeelse inom internationell TV-produktion. Det vanliga förfarandet idag är att ett produktionsbolag eller en TV-kanal köper ett format på licens. Hur ordet ''TV-format'' skall definieras råder det dock delade meningar om. Vissa vill begränsa det till enbart själva idén bakom ett TV-program, medan andra vill hävda att formatet är programkonceptet med den idémässiga ramen och dess samtliga komponenter såsom musik, dekor etc. Denna definieringsproblematik är en bidragande orsak till varför det idag råder en oklarhet kring det juridiska skyddet av TV-format. Denna uppsats syftar till att utreda det juridiska skyddet av TV-format. Detta görs ur både ett nationellt och internationellt perspektiv, men med tyngdpunkt på det nationella. Fokus ligger framförallt på den svenska upphovsrättslagstiftningen som syftar till att skydda upphovsmannen och dennes verk. Ett upphovsrättsligt skydd förutsätter att verket är just ett verk i upphovsrättslig mening. Verksbegreppet inom upphovsrätten är omfattande och mycket faller in under denna definition. De senaste åren har en diskussion förts kring huruvida TV-format kan rymmas inom denna skyddssfär och därmed åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Det är ostridigt att själva slutprodukten av ett TV-format, dvs. det utsända programmet, har möjlighet att åtnjuta upphovsrättsligt skydd såsom ett filmverk. Själva formatet skyddas dock inte enligt upphovsrätten idag, varken i Sverige eller i majoriteten av andra länder. Det finns emellertid praxis från utlandet som talar för ett visst erkännande av TV-formats upphovsrättsliga skydd, men något klart uttalat skydd existerar inte. Detta för att den vedertagna uppfattningen av ett format verkar vara att det blott är en idé och att den därmed inte kan skyddas då upphovsrätten uttryckligen inte ger något idéskydd. Det är just definitionen av begreppet ''TV-format'' som försvårar möjligheten att undersöka dess juridiska skydd då det idag inte verkar finnas någon vedertagen definition. Definitionerna skiljer sig åt i olika länder och i såväl praxis, doktrin som i TV-branschen. Då det råder osäkerhet om vad som bör skyddas är det givetvis inte lätt att bestämma hur det skall skyddas. På senare tid har det dock framkommit att det verkar finnas andra möjligheter än att bara genom upphovsrättslagen söka skydd för TV-format, bl. a. genom marknadsföringslagen. Internationell praxis tyder på detta och i Sverige har Marknadsdomstolen slagit fast att det är möjligt att genom marknadsföringslagen ingripa mot renommésnyltning av TV-program genom det så kallade ''Robinson-fallet''. TV-format är således inte helt skyddslöst. I dag skyddar upphovsmännen ofta sina TV-format genom att dela upp formatet i olika immateriella produkter. Dessa skyddas sedan var för sig i brist på att formatet i sin helhet kan skyddas, exempelvis skyddas titeln enligt varumärkeslagen, musiken enligt upphovsrätten osv. För formaten är onekligen eftertraktade handelsvaror som kräver sitt skydd och detta är något som TV-branschen mycket väl är medveten om. De tycks ha anpassat sig efter det faktum att TV-format inte går att skydda i sin helhet, men klarar sig oftast bra genom att skriva väl utarbetade avtal parterna emellan. TV-formatet kan således säga ha ett starkt obligationsrättsligt skydd, dessvärre skyddar inte det gentemot tredje man. Dagens mediala utveckling som bidrar till hård konkurrens sätter press på både idéskaparna och produktionsbolagen och det råder således ett hårt klimat inom branschen. Detta kan med största sannolikhet fresta till att kopiera redan kända format. Det är nämligen en väldigt stor kostnad att inte kunna göra en produktion som det redan har investerats stora pengar i och det är också en väldigt stor kostnad att ta fram något annat som skall sända istället för den produktionen. Genom att kopiera redan kända format minimeras risken för fiasko och istället vet bolagen på förhand att det är en given succé. Då Sverige saknar domstolspraxis i frågan upplevs också risken för att bli stämd som relativt liten. Trots detta verkar branschen fungera väl och troligtvis beror det på att det ofta kostar mer än det smakar att kopiera, även om det inte alltid kostar i pengar mätt. Det mest värdefulla i ett format är den viktiga informationen kring produktionen och all ''know how'' och detta får du endast tillgång till då du betalar för ett format. Bolagets renommé spelar också en stor roll. TV-branschen bygger på goda kontakter och relationer och genom att stjäla andras format riskerar bolaget att få ett negativt rykte och i ett litet land som Sverige blir det svårt för dessa att överleva. Mycket tyder dock på att det numer råder ett råare klimat och att den tidigare gentlemannamässiga stilen inte alltid är att räkna med. Det juridiska skyddet av TV-format är en vansklig fråga. För handen har vi en i princip obefintlig nationell praxis, otydlig internationell praxis och åsikter som argumenterar både för och emot ett upphovsrättsligt skydd för TV-format. Denna tvetydighet är förståelig då detta är en komplicerad fråga som tvingar till att ställa upphovsrätten på sin spets. Jag kan ta till mig båda sidors argument i denna fråga då det hela bottnar i på vilket sätt man väljer att definiera TV-format. Min definition av TV-format är att det är innehållet, motiven och principerna som ligger bakom ett TV-program. Jag har därför svårt att se att TV-format skulle vara något sådant konkret att det skulle vara skyddbart enligt dagens upphovsrättsliga lagstiftning. Av den orsaken anser jag att det skulle stå i strid med grundläggande upphovsrättsliga regler, nämligen det faktum att idéer inte är skyddbara, att tillerkänna TV-format upphovsrättsligt skydd. Däremot anser jag att dagens rådande läge inom TV-branschen, där den tidigare respekten för mitt och ditt börjar suddas ut, är oroväckande och sannolikt är i behov en tydlig reglering, men inte nödvändigtvis en ny eller starkare reglering. Det är slutligen upp till domstolen att avgöra denna fråga och förhoppningsvis bringar framtiden fler mål av den karaktär som ställer denna fråga på sin spets och på så sätt tvingar domstolen att bringa klarhet i denna gråzon.}},
author = {{Leiman, Josefin}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{What's worth copying is worth protecting? En undersökning av det juridiska skyddet för TV-format}},
year = {{2007}},
}