Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Förlikning och medling - sett ur svenskt och norskt perspektiv

Liljenberg, Linn (2003)
Department of Law
Abstract
Det finns flera fördelar med att en tvist avgörs genom förlikning istället för genom dom. Genom att tvisten kan avgöras snabbare, har förlikningen fördelar genom att den kan spara tid och därigenom kostnader. Detta är fördelar som gynnar både parterna ifråga och rättssystemet i sin helhet. Förlikning kan även innebära den fördelen för parterna att deras relation skadas mindre om de frivilligt kommer överens än om de går igenom en uppslitande process som till slut avgörs genom dom. För att försöka ta till vara på dessa fördelar finns i både det svenska och det norska rättssystemet olika slags förlikningsverksamhet. Den svenska förlikningsverksamheten utgår från regeln i RB 42:17. Enligt denna skall domare medla i mål som anses lämpliga för... (More)
Det finns flera fördelar med att en tvist avgörs genom förlikning istället för genom dom. Genom att tvisten kan avgöras snabbare, har förlikningen fördelar genom att den kan spara tid och därigenom kostnader. Detta är fördelar som gynnar både parterna ifråga och rättssystemet i sin helhet. Förlikning kan även innebära den fördelen för parterna att deras relation skadas mindre om de frivilligt kommer överens än om de går igenom en uppslitande process som till slut avgörs genom dom. För att försöka ta till vara på dessa fördelar finns i både det svenska och det norska rättssystemet olika slags förlikningsverksamhet. Den svenska förlikningsverksamheten utgår från regeln i RB 42:17. Enligt denna skall domare medla i mål som anses lämpliga för medling. Huruvida det är lämpligt att rätten tar upp frågor om förlikning i ett mål beror på de speciella omständigheterna i just det målet. Vid denna avvägning bör rätten ta hänsyn till sådana relevanta faktorer som målets juridiska och sakliga komplikation, relationen mellan tvistemålets värde och processkostnadernas storlek, parternas intresse av att bevara en god relation, deras förlikningsvilja samt huruvida advokater medverkar i processen. Enligt andra stycket i samma paragraf skall emellertid en särskild medlare istället förordnas av rätten, om det anses lämpligare. En fördel med särskild medling framför rättens förlikningsverksamhet är att medlaren är en utomstående tredje part, medan domaren skall kunna döma i målet om förlikningsförsöken misslyckas. Domaren måste därför vara mycket försiktig i sitt tillvägagångssätt för att parterna inte skall få anledning att misstänka att han är partisk, medan en fristående medlare kan vara mycket friare i sitt sätt att medla. Den särskilda medlaren behöver för övrigt inte vara en domare, utan kan tillhöra andra yrkeskategorier. Tyvärr tyder en utbredd kritik från framför allt verksamma advokaters sida på att den särskilda medlingen dock är ett institut som används alltför sällan i det svenska rättssystemet. Även i Norge kan den enskilde domaren välja att medla, men han har aldrig någon skyldighet att göra detta, såsom den svenska domaren har då medling anses lämpligt enligt regeln i RB 42:17. Däremot är det för många dispositiva tvistemål obligatoriskt att gå igenom behandling i ett så kallat forliksråd, innan målet tas upp i den allmänna domstolen. Forliksråden är lokala organ vars främsta uppgift är att försöka förlika de tvistande parterna. Om parterna inte förliks har rådet i vissa fall även behörighet till att avge dom. Den största skillnaden mellan forliksråden och de övriga norska domstolarna är att råden vanligtvis består av lekmän, med andra ord personer utan juridisk kunskap. Råden har bland annat på grund av sin brist på juridisk kunskap och att förlikning relativt sällan möts efter behandlingen Ungefär en femtedel av de mål som genomgår medling i forliksrådet avslutas genom förlikning, se s. 30f. varit utsatt för stark kritik. Detta till trots, verkar deras befintlighet vara berättigad i de flesta av de berörda parternas ögon. Sedan några år tillbaka bedrivs även en försöksordning vid vissa norska domstolar med så kallad rettsmekling. Denna medling har vissa likheter med den svenska särskilda medlingen, då den bedrivs av utomstående medlare som har stor frihet att bestämma hur medlingen skall gå tillväga. I praxis är huvudregeln att en annan domare tar över målet och dömer i detta om medlingen misslyckas, vilket givetvis bidrar till att en friare medling är möjlig vid rettsmeklingen. Då försöksordningen har visat mycket positiva resultat, finns det även förslag på att göra institutet permanent. Troligtvis kommer detta förslag gå igenom, vilket kommer att innebära att den norska förlikningsverksamheten blir ännu mer mångsidig. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Liljenberg, Linn
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Processrätt
language
Swedish
id
1559588
date added to LUP
2010-03-08 15:55:24
date last changed
2010-03-08 15:55:24
@misc{1559588,
  abstract     = {Det finns flera fördelar med att en tvist avgörs genom förlikning istället för genom dom. Genom att tvisten kan avgöras snabbare, har förlikningen fördelar genom att den kan spara tid och därigenom kostnader. Detta är fördelar som gynnar både parterna ifråga och rättssystemet i sin helhet. Förlikning kan även innebära den fördelen för parterna att deras relation skadas mindre om de frivilligt kommer överens än om de går igenom en uppslitande process som till slut avgörs genom dom. För att försöka ta till vara på dessa fördelar finns i både det svenska och det norska rättssystemet olika slags förlikningsverksamhet. Den svenska förlikningsverksamheten utgår från regeln i RB 42:17. Enligt denna skall domare medla i mål som anses lämpliga för medling. Huruvida det är lämpligt att rätten tar upp frågor om förlikning i ett mål beror på de speciella omständigheterna i just det målet. Vid denna avvägning bör rätten ta hänsyn till sådana relevanta faktorer som målets juridiska och sakliga komplikation, relationen mellan tvistemålets värde och processkostnadernas storlek, parternas intresse av att bevara en god relation, deras förlikningsvilja samt huruvida advokater medverkar i processen. Enligt andra stycket i samma paragraf skall emellertid en särskild medlare istället förordnas av rätten, om det anses lämpligare. En fördel med särskild medling framför rättens förlikningsverksamhet är att medlaren är en utomstående tredje part, medan domaren skall kunna döma i målet om förlikningsförsöken misslyckas. Domaren måste därför vara mycket försiktig i sitt tillvägagångssätt för att parterna inte skall få anledning att misstänka att han är partisk, medan en fristående medlare kan vara mycket friare i sitt sätt att medla. Den särskilda medlaren behöver för övrigt inte vara en domare, utan kan tillhöra andra yrkeskategorier. Tyvärr tyder en utbredd kritik från framför allt verksamma advokaters sida på att den särskilda medlingen dock är ett institut som används alltför sällan i det svenska rättssystemet. Även i Norge kan den enskilde domaren välja att medla, men han har aldrig någon skyldighet att göra detta, såsom den svenska domaren har då medling anses lämpligt enligt regeln i RB 42:17. Däremot är det för många dispositiva tvistemål obligatoriskt att gå igenom behandling i ett så kallat forliksråd, innan målet tas upp i den allmänna domstolen. Forliksråden är lokala organ vars främsta uppgift är att försöka förlika de tvistande parterna. Om parterna inte förliks har rådet i vissa fall även behörighet till att avge dom. Den största skillnaden mellan forliksråden och de övriga norska domstolarna är att råden vanligtvis består av lekmän, med andra ord personer utan juridisk kunskap. Råden har bland annat på grund av sin brist på juridisk kunskap och att förlikning relativt sällan möts efter behandlingen Ungefär en femtedel av de mål som genomgår medling i forliksrådet avslutas genom förlikning, se s. 30f. varit utsatt för stark kritik. Detta till trots, verkar deras befintlighet vara berättigad i de flesta av de berörda parternas ögon. Sedan några år tillbaka bedrivs även en försöksordning vid vissa norska domstolar med så kallad rettsmekling. Denna medling har vissa likheter med den svenska särskilda medlingen, då den bedrivs av utomstående medlare som har stor frihet att bestämma hur medlingen skall gå tillväga. I praxis är huvudregeln att en annan domare tar över målet och dömer i detta om medlingen misslyckas, vilket givetvis bidrar till att en friare medling är möjlig vid rettsmeklingen. Då försöksordningen har visat mycket positiva resultat, finns det även förslag på att göra institutet permanent. Troligtvis kommer detta förslag gå igenom, vilket kommer att innebära att den norska förlikningsverksamheten blir ännu mer mångsidig.},
  author       = {Liljenberg, Linn},
  keyword      = {Processrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Förlikning och medling - sett ur svenskt och norskt perspektiv},
  year         = {2003},
}