Samtyckets och risktagandets skadeståndsrättsliga betydelse vid idrottsskador
(2001)Department of Law
- Abstract
- Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken skadeståndsrättslig betydelse domstolarna tillmäter samtycke respektive risktagande vid personskador som har inträffat i samband med idrottsutövande. Efter ett introducerande kapitel till skadeståndsrätten i allmänhet följer ett avsnitt som enbart inriktar sig på idrottsrelaterade skador. Här behandlas bland annat de idrottsrättsliga bestämmelsernas inflytande på skadeståndsbedömningen. Trots att dessa bestämmelser inte på något sätt är bindande för allmän domstol konstateras att de utgör en bra utgångspunkt vid bedömningen av huruvida skadevållaren har handlat vårdslöst eller ej, åtminstone i ena riktningen. Med detta menas att det är synnerligen ovanligt att en skadevållare som har handlat... (More)
- Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken skadeståndsrättslig betydelse domstolarna tillmäter samtycke respektive risktagande vid personskador som har inträffat i samband med idrottsutövande. Efter ett introducerande kapitel till skadeståndsrätten i allmänhet följer ett avsnitt som enbart inriktar sig på idrottsrelaterade skador. Här behandlas bland annat de idrottsrättsliga bestämmelsernas inflytande på skadeståndsbedömningen. Trots att dessa bestämmelser inte på något sätt är bindande för allmän domstol konstateras att de utgör en bra utgångspunkt vid bedömningen av huruvida skadevållaren har handlat vårdslöst eller ej, åtminstone i ena riktningen. Med detta menas att det är synnerligen ovanligt att en skadevållare som har handlat i enlighet med tävlingsbestämmelserna åläggs skadeståndsansvar, medan däremot en skadevållare som har överträtt bestämmelserna inte nödvändigtvis befinns vara skadeståndsskyldig. Därefter kommer jag in på samtycket som objektiv ansvarsfrihetsgrund och redogör då för samtyckets olika begränsningar, såsom vilka krav det måste uppfylla för att vara giltigt och vilken räckvidd det egentligen har. I nästföljande två kapitel resonerar jag kring begreppen risktagande och medvållande. Här uppmärksammas att risktagande, med vilket åsyftas sådant uppträdande som medför risk att själv råka ut för skada, i regel betraktas som ett slags medvållande av vederbörande person. Till följd av de ändringar i SkL:s medvållandebestämmelse som trädde i kraft 1976 har utrymmet för jämkning av skadestånd på grund av medvållande till personskada begränsats avsevärt. Därmed har även domstolarnas möjligheter att beakta den skadelidandes risktagande vid skadeståndsbedömningen inskränkts i samma utsträckning. Sedan behandlas den rättsvetenskapliga debatt som på 1960-talet fördes mellan å ena sidan Anders Agell och Bertil Bengtsson och å andra sidan Hjalmar Karlgren. Medan Agell och Bengtsson hävdade att samtycket enbart utgjorde en omständighet bland alla andra som beaktades inom culpabedömningens ramar, framhöll Karlgren att samtycket utgjorde en särskild ansvarsfrihetsgrund och därför skulle tillerkännas skadeståndsbefriande betydelse oavsett skadevållarens beteende. Min egen slutsats är här att det är Karlgren som framför den mest förnuftiga uppfattningen och att samtycket följaktligen bör beaktas som en fristående ansvarsbefrielsegrund helt oberoende av culpabedömningen, vilken därför över huvud taget inte behöver utföras när ett giltigt samtycke föreligger. Uppsatsens kärna består av en genomgång och analys av 27 stycken idrottsrelaterade rättsfall. På grund av den ytterst begränsade tillgången på domar från HD och HovR:n är det tyvärr i huvudsak TR:s domar som har fått ligga till grund för denna undersökning. Här konstateras att domstolarnas beaktande av samtycket beror på under vilka omständigheter som skadan har inträffat. Sådana skador som sker i samband med omedelbar kamp om bollen eller pucken anses spelarna ha accepterat i och med sitt frivilliga deltagande och dessa kan de därför inte erhålla skadestånd för. Samtycket tillerkänns här betydelse som en självständig ansvarsfrihetsgrund och det krävs således ingen culpabedömning för att skadeståndstalan skall kunna ogillas. Skador som inträffar under spelet men utan något samband med kamp om bollen eller pucken och skador som inträffar efter avblåsning av spelet anses däremot i regel strida så mycket mot spelets natur att de faller utanför samtyckets skadeståndsbefriande verkan. När samtycket därmed inte längre tillmäts någon självständig betydelse utför domstolarna den vanliga culpabedömningen för att klargöra om skadevållaren har handlat vårdslöst eller ej, vilket han vanligtvis anses ha gjort. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1559642
- author
- Linder, Renée
- supervisor
- organization
- year
- 2001
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Förmögenhetsrätt
- language
- Swedish
- id
- 1559642
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:24
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:24
@misc{1559642,
abstract = {{Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken skadeståndsrättslig betydelse domstolarna tillmäter samtycke respektive risktagande vid personskador som har inträffat i samband med idrottsutövande. Efter ett introducerande kapitel till skadeståndsrätten i allmänhet följer ett avsnitt som enbart inriktar sig på idrottsrelaterade skador. Här behandlas bland annat de idrottsrättsliga bestämmelsernas inflytande på skadeståndsbedömningen. Trots att dessa bestämmelser inte på något sätt är bindande för allmän domstol konstateras att de utgör en bra utgångspunkt vid bedömningen av huruvida skadevållaren har handlat vårdslöst eller ej, åtminstone i ena riktningen. Med detta menas att det är synnerligen ovanligt att en skadevållare som har handlat i enlighet med tävlingsbestämmelserna åläggs skadeståndsansvar, medan däremot en skadevållare som har överträtt bestämmelserna inte nödvändigtvis befinns vara skadeståndsskyldig. Därefter kommer jag in på samtycket som objektiv ansvarsfrihetsgrund och redogör då för samtyckets olika begränsningar, såsom vilka krav det måste uppfylla för att vara giltigt och vilken räckvidd det egentligen har. I nästföljande två kapitel resonerar jag kring begreppen risktagande och medvållande. Här uppmärksammas att risktagande, med vilket åsyftas sådant uppträdande som medför risk att själv råka ut för skada, i regel betraktas som ett slags medvållande av vederbörande person. Till följd av de ändringar i SkL:s medvållandebestämmelse som trädde i kraft 1976 har utrymmet för jämkning av skadestånd på grund av medvållande till personskada begränsats avsevärt. Därmed har även domstolarnas möjligheter att beakta den skadelidandes risktagande vid skadeståndsbedömningen inskränkts i samma utsträckning. Sedan behandlas den rättsvetenskapliga debatt som på 1960-talet fördes mellan å ena sidan Anders Agell och Bertil Bengtsson och å andra sidan Hjalmar Karlgren. Medan Agell och Bengtsson hävdade att samtycket enbart utgjorde en omständighet bland alla andra som beaktades inom culpabedömningens ramar, framhöll Karlgren att samtycket utgjorde en särskild ansvarsfrihetsgrund och därför skulle tillerkännas skadeståndsbefriande betydelse oavsett skadevållarens beteende. Min egen slutsats är här att det är Karlgren som framför den mest förnuftiga uppfattningen och att samtycket följaktligen bör beaktas som en fristående ansvarsbefrielsegrund helt oberoende av culpabedömningen, vilken därför över huvud taget inte behöver utföras när ett giltigt samtycke föreligger. Uppsatsens kärna består av en genomgång och analys av 27 stycken idrottsrelaterade rättsfall. På grund av den ytterst begränsade tillgången på domar från HD och HovR:n är det tyvärr i huvudsak TR:s domar som har fått ligga till grund för denna undersökning. Här konstateras att domstolarnas beaktande av samtycket beror på under vilka omständigheter som skadan har inträffat. Sådana skador som sker i samband med omedelbar kamp om bollen eller pucken anses spelarna ha accepterat i och med sitt frivilliga deltagande och dessa kan de därför inte erhålla skadestånd för. Samtycket tillerkänns här betydelse som en självständig ansvarsfrihetsgrund och det krävs således ingen culpabedömning för att skadeståndstalan skall kunna ogillas. Skador som inträffar under spelet men utan något samband med kamp om bollen eller pucken och skador som inträffar efter avblåsning av spelet anses däremot i regel strida så mycket mot spelets natur att de faller utanför samtyckets skadeståndsbefriande verkan. När samtycket därmed inte längre tillmäts någon självständig betydelse utför domstolarna den vanliga culpabedömningen för att klargöra om skadevållaren har handlat vårdslöst eller ej, vilket han vanligtvis anses ha gjort.}},
author = {{Linder, Renée}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Samtyckets och risktagandets skadeståndsrättsliga betydelse vid idrottsskador}},
year = {{2001}},
}