Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Olika fordringar i konkurs - gränsdragning mellan massafordringar och konkursfordringar

Ling, Magnus (2002)
Department of Law
Abstract
Syftet med uppsatsen är att studera gränsdragningen mellan massa- och konkursfordringar på fyra skilda områden: lokalhyra, efterbehandling enligt 10 kap. MB, lönefordringar och arbetsgivaravgifter. Vid en konkurs skilj det mellan tre olika fordringar: massafordran, konkursfordran och gäldenärsfordran. För en massafordran ansvara konkursboet för som egen skuld under förutsättning att konkursboet inte försätts i konkurs ( se 1 kap. 4 § KL) får en massafordran full utdelning vid konkurs. Konkursfordran är en fordran som kan göras gällande vid en konkurs, utdelningen på en konkursfordran beror huvudsakligen på fordrans placering i FRL. Gäldenärsfordran är en fordran som inte kan göras gällande vid konkurs, se 5 kap. 1 § KL. Möjligheterna att... (More)
Syftet med uppsatsen är att studera gränsdragningen mellan massa- och konkursfordringar på fyra skilda områden: lokalhyra, efterbehandling enligt 10 kap. MB, lönefordringar och arbetsgivaravgifter. Vid en konkurs skilj det mellan tre olika fordringar: massafordran, konkursfordran och gäldenärsfordran. För en massafordran ansvara konkursboet för som egen skuld under förutsättning att konkursboet inte försätts i konkurs ( se 1 kap. 4 § KL) får en massafordran full utdelning vid konkurs. Konkursfordran är en fordran som kan göras gällande vid en konkurs, utdelningen på en konkursfordran beror huvudsakligen på fordrans placering i FRL. Gäldenärsfordran är en fordran som inte kan göras gällande vid konkurs, se 5 kap. 1 § KL. Möjligheterna att få utdelning på en gäldenärsfordran är mycket begränsade. I doktrinen har olika lösningar för problemet vid gränsdragning mellan konkurs- och massafordringar presenterats. En lösning utgår från att fordringar skall bedömas utifrån ''den väsentliga tidpunkten'' för fordrans uppkomst. Detta kriterium används vid gränsdragningen mellan konkurs- och gäldenärsfordringar. Håstad och Möller anser att gränsdragningen skall avgöras utifrån om sakrättsligt skydd föreligger eller inte. De argumenterar utifrån sitt synsätt för att konkursbo skall erhålla en tvingande inträdesrätt i gäldenärens avtal. Hellner anser att sakrättsliga aspekter skall tillmätas mindre betydelse, istället skall kontraktsrättsliga metoder vara avgörande. För lokalhyra gäller en avtalskonstruktion. Genom NJA 1989 s 206 ''Piccolo Mondo'' blev det klart att partiellt inträde i gäldenärens avtal inte är möjligt. Konkursbo har träffats av ett visst efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. MB genom Koncessionsnämndens praxis. Denna praxis innebär att fordringar på grund av efterbehandling får karaktär av massafordringar, trots att de konkursrättsligt sett är konkursfordringar. Koncessionsnämndens praxis har blivit föremål för en livlig diskussion i doktrinen. För anställningsavtal och därmed lönefordringar gäller en avtals- konstruktion. Anställningsavtal upphör inte automatiskt med en konkurs. Nytt avtalsslut kan ske antingen genom konkludent handlande eller genom uttryckligt avtal. Uppsägningslön betraktas som en konkursfordran. Löner vid en konkurs betalas oftast ut som lönegarantimedel enligt LGL. För arbetsgivaravgifter är rättsläget oklart. Jag har tolkat rättsläget så att arbetsgivaravgifter på lönefordringar som är konkursfordringar och löne- garantimedel är massafordringar. Mina slutsatser av undersökningen är att rättsläget långt ifrån alltid är klart eller ändamålsenligt. Ett viktigt problem är att likartade frågor kan avgöras i olika domstolar. Förmånsrättskommittén har i två utredningar (SOU 1999:1 och SOU 2001:80) presenterat lagförslag för området. Konkursbo föreslås få en tvingande inträdesrätt i gäldenärens avtal för lokalhyra och anställningsavtal. Arbetsgivaravgifter på lönefordringar föreslås bli oprioriterade konkurs- fordringar. För efterbehandling enligt 10 kap. MB har förmånsrätts- kommittén inga förslag. Jag ansluter mig till de kritiker som anser att frågan om konkursboets inträde i gäldenärens avtal bör utredas vidare. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Ling, Magnus
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Förmögenhetsrätt, Kredit- och säkerhetsrätt, Processrätt
language
Swedish
id
1559760
date added to LUP
2010-03-08 15:55:24
date last changed
2010-03-08 15:55:24
@misc{1559760,
  abstract     = {{Syftet med uppsatsen är att studera gränsdragningen mellan massa- och konkursfordringar på fyra skilda områden: lokalhyra, efterbehandling enligt 10 kap. MB, lönefordringar och arbetsgivaravgifter. Vid en konkurs skilj det mellan tre olika fordringar: massafordran, konkursfordran och gäldenärsfordran. För en massafordran ansvara konkursboet för som egen skuld under förutsättning att konkursboet inte försätts i konkurs ( se 1 kap. 4 § KL) får en massafordran full utdelning vid konkurs. Konkursfordran är en fordran som kan göras gällande vid en konkurs, utdelningen på en konkursfordran beror huvudsakligen på fordrans placering i FRL. Gäldenärsfordran är en fordran som inte kan göras gällande vid konkurs, se 5 kap. 1 § KL. Möjligheterna att få utdelning på en gäldenärsfordran är mycket begränsade. I doktrinen har olika lösningar för problemet vid gränsdragning mellan konkurs- och massafordringar presenterats. En lösning utgår från att fordringar skall bedömas utifrån ''den väsentliga tidpunkten'' för fordrans uppkomst. Detta kriterium används vid gränsdragningen mellan konkurs- och gäldenärsfordringar. Håstad och Möller anser att gränsdragningen skall avgöras utifrån om sakrättsligt skydd föreligger eller inte. De argumenterar utifrån sitt synsätt för att konkursbo skall erhålla en tvingande inträdesrätt i gäldenärens avtal. Hellner anser att sakrättsliga aspekter skall tillmätas mindre betydelse, istället skall kontraktsrättsliga metoder vara avgörande. För lokalhyra gäller en avtalskonstruktion. Genom NJA 1989 s 206 ''Piccolo Mondo'' blev det klart att partiellt inträde i gäldenärens avtal inte är möjligt. Konkursbo har träffats av ett visst efterbehandlingsansvar enligt 10 kap. MB genom Koncessionsnämndens praxis. Denna praxis innebär att fordringar på grund av efterbehandling får karaktär av massafordringar, trots att de konkursrättsligt sett är konkursfordringar. Koncessionsnämndens praxis har blivit föremål för en livlig diskussion i doktrinen. För anställningsavtal och därmed lönefordringar gäller en avtals- konstruktion. Anställningsavtal upphör inte automatiskt med en konkurs. Nytt avtalsslut kan ske antingen genom konkludent handlande eller genom uttryckligt avtal. Uppsägningslön betraktas som en konkursfordran. Löner vid en konkurs betalas oftast ut som lönegarantimedel enligt LGL. För arbetsgivaravgifter är rättsläget oklart. Jag har tolkat rättsläget så att arbetsgivaravgifter på lönefordringar som är konkursfordringar och löne- garantimedel är massafordringar. Mina slutsatser av undersökningen är att rättsläget långt ifrån alltid är klart eller ändamålsenligt. Ett viktigt problem är att likartade frågor kan avgöras i olika domstolar. Förmånsrättskommittén har i två utredningar (SOU 1999:1 och SOU 2001:80) presenterat lagförslag för området. Konkursbo föreslås få en tvingande inträdesrätt i gäldenärens avtal för lokalhyra och anställningsavtal. Arbetsgivaravgifter på lönefordringar föreslås bli oprioriterade konkurs- fordringar. För efterbehandling enligt 10 kap. MB har förmånsrätts- kommittén inga förslag. Jag ansluter mig till de kritiker som anser att frågan om konkursboets inträde i gäldenärens avtal bör utredas vidare.}},
  author       = {{Ling, Magnus}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Olika fordringar i konkurs - gränsdragning mellan massafordringar och konkursfordringar}},
  year         = {{2002}},
}