Advanced

Narkotikabrott genom underlåtenhet - Var går gränsen för passivitet?

Matousek, Renata (2009)
Department of Law
Abstract
Denna uppsats behandlar hur personer kan bli ansvariga för narkotikabrott och häleribrott genom underlåtenhet eller passivitet. Frågeställningen utgår från situationer då personer som är närstående till narkotikamissbrukare upptäcker att de har narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning eller i sin närhet. Den som upptäcker narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning kan straffas för förvaring av narkotika, förvaring av vederlag för narkotika eller häleribrott, men endast under vissa förutsättningar. För att reda ut vad som krävs för ansvar redogörs i denna uppsats för begreppen underlåtenhet och medverkan samt för narkotikabrott och häleribrott. I svensk rätt finns det ingen skyldighet att ingripa mot annans... (More)
Denna uppsats behandlar hur personer kan bli ansvariga för narkotikabrott och häleribrott genom underlåtenhet eller passivitet. Frågeställningen utgår från situationer då personer som är närstående till narkotikamissbrukare upptäcker att de har narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning eller i sin närhet. Den som upptäcker narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning kan straffas för förvaring av narkotika, förvaring av vederlag för narkotika eller häleribrott, men endast under vissa förutsättningar. För att reda ut vad som krävs för ansvar redogörs i denna uppsats för begreppen underlåtenhet och medverkan samt för narkotikabrott och häleribrott. I svensk rätt finns det ingen skyldighet att ingripa mot annans brottslighet, med vissa undantag. Först och främst finns det en skyldighet i BrB 23:6 för föräldrar och vårdnadshavare att under vissa förutsättningar hindra de som står under deras vårdnad från att begå brott. Enligt BrB 23:6 finns det dessutom en skyldighet för envar att avslöja brott, men detta gäller endast för brott där det särskilt stadgas och varken narkotikabrott eller häleribrott tillhör denna kategori. Ett annat brott som kan aktualiseras är skyddande av brottsling i BrB 17:11 som straffbelägger att någon döljer att ett brott har begåtts eller döljer den som förövat brottet. Dessutom kan en person bestraffas för sin underlåtenhet att ingripa såsom medverkan till brott. De rättsfall som behandlas i detta arbete besvarar till viss del mina frågeställningar, men stämmer inte helt överens med vad som anses gälla enligt doktrin. Den som upptäcker att den förvara något åt annan som visar sig vara vederlag för narkotika har enligt praxis en skyldighet att uppmana ägaren att få förvaringen att upphöra. Om så inte sker kan den underlåtande straffas för förvaring av vederlag för narkotika, penninghäleri, skyddande av brottsling eller för underlåtenhet att hindra brott om rekvisiten i BrB 23:6 är uppfyllda. I fall då någon upptäcker att de förvarar narkotika har de istället en skyldighet att kontakta polisen eller annan myndighet för att undgå ansvar. En annan situation där underlåtenhet kan leda till ansvar är när någon upptäcker narkotika i en bostad som de delar med någon annan. Om personen i fråga underlåter att ingripa mot den andres brottslighet kan han straffas för medverkan genom underlåtenhet under förutsättningen att han anses vara i garantställning. Någon garantställning har däremot inte ansetts vara fallet i något av de rättsfall som Högsta domstolen har behandlat. Med stöd i doktrin menar jag att det kan anses finnas en garantställning i relationen mellan föräldrar och barn som grundar ett straffansvar för föräldrar som underlåter att ingripa mot sina barns brottslighet, utöver vad som gäller enligt BrB 23:6. Det borde dessutom anses finnas en garantställning gentemot eget föregående beteende och möjligen även en garantställning för själva narkotika på grund av dess farlighet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Matousek, Renata
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1560125
date added to LUP
2010-03-08 15:55:25
date last changed
2010-03-08 15:55:25
@misc{1560125,
  abstract     = {Denna uppsats behandlar hur personer kan bli ansvariga för narkotikabrott och häleribrott genom underlåtenhet eller passivitet. Frågeställningen utgår från situationer då personer som är närstående till narkotikamissbrukare upptäcker att de har narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning eller i sin närhet. Den som upptäcker narkotika eller pengar från narkotika i sin besittning kan straffas för förvaring av narkotika, förvaring av vederlag för narkotika eller häleribrott, men endast under vissa förutsättningar. För att reda ut vad som krävs för ansvar redogörs i denna uppsats för begreppen underlåtenhet och medverkan samt för narkotikabrott och häleribrott. I svensk rätt finns det ingen skyldighet att ingripa mot annans brottslighet, med vissa undantag. Först och främst finns det en skyldighet i BrB 23:6 för föräldrar och vårdnadshavare att under vissa förutsättningar hindra de som står under deras vårdnad från att begå brott. Enligt BrB 23:6 finns det dessutom en skyldighet för envar att avslöja brott, men detta gäller endast för brott där det särskilt stadgas och varken narkotikabrott eller häleribrott tillhör denna kategori. Ett annat brott som kan aktualiseras är skyddande av brottsling i BrB 17:11 som straffbelägger att någon döljer att ett brott har begåtts eller döljer den som förövat brottet. Dessutom kan en person bestraffas för sin underlåtenhet att ingripa såsom medverkan till brott. De rättsfall som behandlas i detta arbete besvarar till viss del mina frågeställningar, men stämmer inte helt överens med vad som anses gälla enligt doktrin. Den som upptäcker att den förvara något åt annan som visar sig vara vederlag för narkotika har enligt praxis en skyldighet att uppmana ägaren att få förvaringen att upphöra. Om så inte sker kan den underlåtande straffas för förvaring av vederlag för narkotika, penninghäleri, skyddande av brottsling eller för underlåtenhet att hindra brott om rekvisiten i BrB 23:6 är uppfyllda. I fall då någon upptäcker att de förvarar narkotika har de istället en skyldighet att kontakta polisen eller annan myndighet för att undgå ansvar. En annan situation där underlåtenhet kan leda till ansvar är när någon upptäcker narkotika i en bostad som de delar med någon annan. Om personen i fråga underlåter att ingripa mot den andres brottslighet kan han straffas för medverkan genom underlåtenhet under förutsättningen att han anses vara i garantställning. Någon garantställning har däremot inte ansetts vara fallet i något av de rättsfall som Högsta domstolen har behandlat. Med stöd i doktrin menar jag att det kan anses finnas en garantställning i relationen mellan föräldrar och barn som grundar ett straffansvar för föräldrar som underlåter att ingripa mot sina barns brottslighet, utöver vad som gäller enligt BrB 23:6. Det borde dessutom anses finnas en garantställning gentemot eget föregående beteende och möjligen även en garantställning för själva narkotika på grund av dess farlighet.},
  author       = {Matousek, Renata},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Narkotikabrott genom underlåtenhet - Var går gränsen för passivitet?},
  year         = {2009},
}