Advanced

Den andra kränkningen - målsäganden och rättsprocessen

Meyrowitsch, Anna (2004)
Department of Law
Abstract
I massmedia har det under senare tid förts en diskussion rörande missnöje med rättsprocessen från vissa målsägandes sida. Dessa känner sig av olika anledningar kränkta i samband med förundersökning och rättegång. Långt tillbaka i historien var målsäganden själv i kontroll av brottmålsprocessen. I dagens rättsprocess har målsäganden mer eller mindre förpassats till åskådarplats och istället har olika professionella aktörer gjort entré i rättsprocessen. Forskning visar att målsäganden fortfarande behöver mycket stöd och information och att många målsägande är missnöjda med rättsprocessen i just detta avseende. Ett missnöje från målsägandes sida kan få till konsekvens att dessa känner sig kränkta under den rättsliga processen. Detta kan leda... (More)
I massmedia har det under senare tid förts en diskussion rörande missnöje med rättsprocessen från vissa målsägandes sida. Dessa känner sig av olika anledningar kränkta i samband med förundersökning och rättegång. Långt tillbaka i historien var målsäganden själv i kontroll av brottmålsprocessen. I dagens rättsprocess har målsäganden mer eller mindre förpassats till åskådarplats och istället har olika professionella aktörer gjort entré i rättsprocessen. Forskning visar att målsäganden fortfarande behöver mycket stöd och information och att många målsägande är missnöjda med rättsprocessen i just detta avseende. Ett missnöje från målsägandes sida kan få till konsekvens att dessa känner sig kränkta under den rättsliga processen. Detta kan leda till att målsäganden upplever en så kallad sekundär traumatisering. Det kan även undergräva tron på rättssystemet och i förlängningen i vissa fall urholka rättsstaten. Målsägande förväntar sig att få informationen av åklagaren och blir därför missnöjd när han eller hon inte får tillfälle till personligt kontakt med denne. Målsägande missuppfattar åklagarrollen och tror att åklagaren är deras representant i processen. Åklagaren har en komplicerad roll, inte minst i förhållande till objektivitetsprincipen. Även om det är klart att åklagaren utan att riskera att komma i konflikt med kravet på objektivitet, kan lämna information av allmän karaktär till målsäganden, kan det fortfarande vara svårt att dra gränsen för hur mycket information, stöd och hjälp åklagaren kan lämna. Ett annat problem är att åklagaren ofta har en stor arbetsuppgift i processen och att det därför kan vara svårt att hinna med att fullt ut tillgodose målsägandens kontaktbehov. En lösning på detta problem borde vara målsägandebiträdet. För att kunna tillgodose målsägandes informationsbehov krävs någon som har den kunskap i straffprocess som målsägande oftast saknar. De arbetsuppgifter som man tänkte sig, när man införde den nya professionella aktören målsägandebiträdet i rättsprocessen, var att biträdet skulle lämna information till målsäganden samt ge stöd och hjälp. Därmed skulle målsägandebiträdet i förekommande fall bli det naturliga stödet för målsäganden i rättsprocessen. Även om lagstiftaren sedan införandet av lagen (1988:609) om målsägandebiträde bland annat flera gånger har utvidgat möjligheterna för målsäganden att få biträde i rättsprocessen, finns det fortfarande problem med detta institut. Den undersökning som genomförts som en del i detta arbete pekar på en del problemområden som rör förordnandet av målsägandebiträde åt målsäganden, lagens tillämpningsområde samt hur målsägandebiträdet fungerar i sin roll. I min slutsats betonar jag att det är angeläget att överväga nya utrednings och ökade utbildningsinsatser i syfte att ta itu med dessa problem och därigenom ta till vara den viktiga roll som målsägandebiträdet kan fylla för målsäganden i den moderna rättsprocessen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Meyrowitsch, Anna
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Processrätt, Straffrätt
language
Swedish
id
1560186
date added to LUP
2010-03-08 15:55:26
date last changed
2010-03-08 15:55:26
@misc{1560186,
  abstract     = {I massmedia har det under senare tid förts en diskussion rörande missnöje med rättsprocessen från vissa målsägandes sida. Dessa känner sig av olika anledningar kränkta i samband med förundersökning och rättegång. Långt tillbaka i historien var målsäganden själv i kontroll av brottmålsprocessen. I dagens rättsprocess har målsäganden mer eller mindre förpassats till åskådarplats och istället har olika professionella aktörer gjort entré i rättsprocessen. Forskning visar att målsäganden fortfarande behöver mycket stöd och information och att många målsägande är missnöjda med rättsprocessen i just detta avseende. Ett missnöje från målsägandes sida kan få till konsekvens att dessa känner sig kränkta under den rättsliga processen. Detta kan leda till att målsäganden upplever en så kallad sekundär traumatisering. Det kan även undergräva tron på rättssystemet och i förlängningen i vissa fall urholka rättsstaten. Målsägande förväntar sig att få informationen av åklagaren och blir därför missnöjd när han eller hon inte får tillfälle till personligt kontakt med denne. Målsägande missuppfattar åklagarrollen och tror att åklagaren är deras representant i processen. Åklagaren har en komplicerad roll, inte minst i förhållande till objektivitetsprincipen. Även om det är klart att åklagaren utan att riskera att komma i konflikt med kravet på objektivitet, kan lämna information av allmän karaktär till målsäganden, kan det fortfarande vara svårt att dra gränsen för hur mycket information, stöd och hjälp åklagaren kan lämna. Ett annat problem är att åklagaren ofta har en stor arbetsuppgift i processen och att det därför kan vara svårt att hinna med att fullt ut tillgodose målsägandens kontaktbehov. En lösning på detta problem borde vara målsägandebiträdet. För att kunna tillgodose målsägandes informationsbehov krävs någon som har den kunskap i straffprocess som målsägande oftast saknar. De arbetsuppgifter som man tänkte sig, när man införde den nya professionella aktören målsägandebiträdet i rättsprocessen, var att biträdet skulle lämna information till målsäganden samt ge stöd och hjälp. Därmed skulle målsägandebiträdet i förekommande fall bli det naturliga stödet för målsäganden i rättsprocessen. Även om lagstiftaren sedan införandet av lagen (1988:609) om målsägandebiträde bland annat flera gånger har utvidgat möjligheterna för målsäganden att få biträde i rättsprocessen, finns det fortfarande problem med detta institut. Den undersökning som genomförts som en del i detta arbete pekar på en del problemområden som rör förordnandet av målsägandebiträde åt målsäganden, lagens tillämpningsområde samt hur målsägandebiträdet fungerar i sin roll. I min slutsats betonar jag att det är angeläget att överväga nya utrednings och ökade utbildningsinsatser i syfte att ta itu med dessa problem och därigenom ta till vara den viktiga roll som målsägandebiträdet kan fylla för målsäganden i den moderna rättsprocessen.},
  author       = {Meyrowitsch, Anna},
  keyword      = {Processrätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Den andra kränkningen - målsäganden och rättsprocessen},
  year         = {2004},
}