Harmonisering av straffnivån i rambeslut - särskilt om dess påverkan på den nationella straffrätten
(2005)Department of Law
- Abstract
- Det straffrättsliga samarbetet inom den tredje pelaren har fått en allt större betydelse inom Europeiska unionen. Gräns- och tullfriheten i Europa möjliggör tillfällen till gränsöverskridande brottslighet och medborgarnas säkerhet står högt på agendan. Genom ett antal åtgärder leds arbetet systematiskt mot att minska tillfällen till jurisdiction shopping. Målet är enligt artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå genom tillskapandet av ett område som kännetecknas av frihet, säkerhet och rättvisa. Särskilt poängteras brottsbekämpning av terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri. Målet skall uppnås bland annat genom... (More)
- Det straffrättsliga samarbetet inom den tredje pelaren har fått en allt större betydelse inom Europeiska unionen. Gräns- och tullfriheten i Europa möjliggör tillfällen till gränsöverskridande brottslighet och medborgarnas säkerhet står högt på agendan. Genom ett antal åtgärder leds arbetet systematiskt mot att minska tillfällen till jurisdiction shopping. Målet är enligt artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå genom tillskapandet av ett område som kännetecknas av frihet, säkerhet och rättvisa. Särskilt poängteras brottsbekämpning av terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri. Målet skall uppnås bland annat genom gemensamma insatser på straffrättens område genom tillnärmning av straffrättsliga regler i medlemsländerna som fastställer minimiregler för påföljder. Europeiska unionens råd har antagit ett antal rambeslut inom specifika kategorier av gränsöverskridande brottslighet. I rambesluten har angetts minimiregler som föreskrivit en minsta nivå för maximistraff av fängelsestraff. Rambesluten har fastställt nivån men lämnat till medlemsländerna att välja metod för genomförande av bestämmelserna. Med utgångspunkt i utvalda rambeslut undersöks hur harmoniseringen av straffnivån av fängelsestraffet påverkat den svenska straffrätten. Undersökningen har tagit sikte på dels en jämförelse mellan straffskalor, dels genom undersökning av vad det innebär att brotten skall vara belagda med proportionella, effektiva och avskräckande straff, som rambesluten föreskriver. Genom att jämföra straffskalor för de aktuella brotten före och efter genomförandet av rambeslutet har jag kommit till den slutsatsen, att harmoniseringen i många fall fört med sig straffskärpningar för Sveriges del utan motsvarande vinst i minskad kriminalitet. För en del brott har straffskalan förblivit oförändrad. Det finns signaler som tyder på att den svenska lagstiftaren måste ta till livstidsstraff i vissa fall för att nå upp till kraven som rambesluten stadgar vilket går tvärtemot den kriminalpolitiska trenden de senaste årtiondena i Sverige, som betonar brottsprevention och minskad användning av livstidsstraff. I vissa fall har även en kriminalisering av tidigare okriminaliserade handlingar varit nödvändig för att möta rambeslutens krav. För antagande av rambeslut krävs enhällighet. I en union med numera 25 medlemsländer väcks frågan, huruvida Sverige har någon möjlighet att påverka processen. Initiativrätten inom tredje pelaren hör till medlemsländerna och kommissionen, och erfarenheten visar att ett förslag ofta leder till åtgärd. Sverige anses därför ha samma möjlighet som andra medlemsländer att påverka. I och med att harmoniseringen skett punktvis, har undersökningen även tagit sikte på huruvida det är möjligt att genomföra en tillnärmning av straffnivån av fängelsestraffet utan att äventyra och splittra det nationella straffrättssystemets koherens. Då straffskalan i vissa fall höjts, utan motsvarande revision av hela straffsystemet, är min slutsats att det finns en fara med höjningar av enstaka brottskategorier då dessa riskerar att störa systemets koherens. Vidare kan metoden för harmonisering ifrågasättas ur svensk synvinkel i och med att maximistraff ofta leder till straffskärpningar. Frågan har inte handlat om huruvida Sverige skall delta i gemensamma brottsbekämpande åtgärder, vilket torde vara självklart eftersom Sverige är medlem i unionen, utan metoden för denna brottsbekämpning som för Sveriges del framstår som problematisk. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1560348
- author
- Mäkinen, Jenni
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1560348
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:26
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:26
@misc{1560348,
abstract = {{Det straffrättsliga samarbetet inom den tredje pelaren har fått en allt större betydelse inom Europeiska unionen. Gräns- och tullfriheten i Europa möjliggör tillfällen till gränsöverskridande brottslighet och medborgarnas säkerhet står högt på agendan. Genom ett antal åtgärder leds arbetet systematiskt mot att minska tillfällen till jurisdiction shopping. Målet är enligt artikel 29 i fördraget om Europeiska unionen att ge medborgarna en hög säkerhetsnivå genom tillskapandet av ett område som kännetecknas av frihet, säkerhet och rättvisa. Särskilt poängteras brottsbekämpning av terrorism, människohandel och brott mot barn, olaglig narkotikahandel och olaglig vapenhandel, korruption och bedrägeri. Målet skall uppnås bland annat genom gemensamma insatser på straffrättens område genom tillnärmning av straffrättsliga regler i medlemsländerna som fastställer minimiregler för påföljder. Europeiska unionens råd har antagit ett antal rambeslut inom specifika kategorier av gränsöverskridande brottslighet. I rambesluten har angetts minimiregler som föreskrivit en minsta nivå för maximistraff av fängelsestraff. Rambesluten har fastställt nivån men lämnat till medlemsländerna att välja metod för genomförande av bestämmelserna. Med utgångspunkt i utvalda rambeslut undersöks hur harmoniseringen av straffnivån av fängelsestraffet påverkat den svenska straffrätten. Undersökningen har tagit sikte på dels en jämförelse mellan straffskalor, dels genom undersökning av vad det innebär att brotten skall vara belagda med proportionella, effektiva och avskräckande straff, som rambesluten föreskriver. Genom att jämföra straffskalor för de aktuella brotten före och efter genomförandet av rambeslutet har jag kommit till den slutsatsen, att harmoniseringen i många fall fört med sig straffskärpningar för Sveriges del utan motsvarande vinst i minskad kriminalitet. För en del brott har straffskalan förblivit oförändrad. Det finns signaler som tyder på att den svenska lagstiftaren måste ta till livstidsstraff i vissa fall för att nå upp till kraven som rambesluten stadgar vilket går tvärtemot den kriminalpolitiska trenden de senaste årtiondena i Sverige, som betonar brottsprevention och minskad användning av livstidsstraff. I vissa fall har även en kriminalisering av tidigare okriminaliserade handlingar varit nödvändig för att möta rambeslutens krav. För antagande av rambeslut krävs enhällighet. I en union med numera 25 medlemsländer väcks frågan, huruvida Sverige har någon möjlighet att påverka processen. Initiativrätten inom tredje pelaren hör till medlemsländerna och kommissionen, och erfarenheten visar att ett förslag ofta leder till åtgärd. Sverige anses därför ha samma möjlighet som andra medlemsländer att påverka. I och med att harmoniseringen skett punktvis, har undersökningen även tagit sikte på huruvida det är möjligt att genomföra en tillnärmning av straffnivån av fängelsestraffet utan att äventyra och splittra det nationella straffrättssystemets koherens. Då straffskalan i vissa fall höjts, utan motsvarande revision av hela straffsystemet, är min slutsats att det finns en fara med höjningar av enstaka brottskategorier då dessa riskerar att störa systemets koherens. Vidare kan metoden för harmonisering ifrågasättas ur svensk synvinkel i och med att maximistraff ofta leder till straffskärpningar. Frågan har inte handlat om huruvida Sverige skall delta i gemensamma brottsbekämpande åtgärder, vilket torde vara självklart eftersom Sverige är medlem i unionen, utan metoden för denna brottsbekämpning som för Sveriges del framstår som problematisk.}},
author = {{Mäkinen, Jenni}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Harmonisering av straffnivån i rambeslut - särskilt om dess påverkan på den nationella straffrätten}},
year = {{2005}},
}