Några utvecklingslinjer gällande kreditgivarens ansvar på marknaden för konsumentkrediter

Abstract

Uppsatsen behandlar det ansvar som åläggs kreditgivare på konsumentkreditmarknaden ur ett antal olika perspektiv. Studien berör näringsrättsliga och privaträttsliga rättsområden och studerar relationen mellan dessa. Konsumenternas kontakt med krediter är idag mer frekvent än tidigare. Samtidigt har även betydelsen av att ''välja rätt'' blivit större. Detta leder till att kraven på reglering och tillsyn ökar. Regleringen skall dock ej syfta till att skydda konsumenterna från deras beslut i sig. Istället skall regleringen och tillsynen syfta till att möjliggöra för konsumenten att denne kan fatta riktiga beslut, i den meningen att besluten skall t.ex. bygga på korrekt information. Det är en vanlig uppfattning hos konsumenter att reglering inte kostar. Reglering innebär dock alltid en kostnad. För den enskilde konsumenten kan det i det enskilda fallet dock verka bra med omfattande reglering. För konsumenterna som kollektiv torde dock reglering vara negativt. Krediter anses i princip ha en välståndshöjande effekt. Detta innebär att krediter som tecknas på rätt villkor är positiva för samhället. En viktig förutsättning för denna effekt är att avtalet om krediten har positiva effekter inte endast för kreditgivaren utan även för kredittagaren. Det finns emellertid teorier enligt vilka kredittagaren inte alltid fattar det mest optimala beslutet, d.v.s. att kredittagaren väljer att teckna en kredit utan att veta vad den t.ex. egentligen kostar eller vilken risk han eller hon egentligen tar. Att individen fattar sådana beslut förklaras inte med att besluten är irrationella. Snarare visar studier av beteende att det handlar om vad som kallas bunden rationalitet hos individen. Med detta menas att individen/kredittagaren inte lyckas utvärdera information om t.ex. risker och kostnader på bästa sätt. Följden blir att individen fattar ett beslut som kan sägas vara rationellt utifrån hur informationen förstås men som alltså kan vara till större nackdel för individen än vad han eller hon trott. Problemet ligger alltså i individens sätt att behandla informationen. Särskilt problematiska är frågor om kreditens pris och om vilken risk kredittagaren tar. Problemet med bunden rationalitet är viktigt att beakta ur lagstiftningssynpunkt eftersom det har betydelse både för rättvisan i samhället och för samhällets totala välstånd. Bunden rationalitet innebär därför implikationer för frågor om kreditgivaransvar. Såväl Konsumentverket som Finansinspektionen har som mål att verka för ett gott konsumentskydd på de finansiella marknaderna. Deras utgångspunkter i arbetet är dock olika. Konsumentverkets uttalade mål är att stärka konsumenternas position och inflytande på marknaden. Finansinspektionen arbete är istället mer proaktivt och preventivt. Dess arbete syftar till att identifiera och motverka systemrisker och problem innan de uppstår. Således är dess primära syfte med arbetet ej att skydda den individuella konsumenten. Myndigheternas arbete är i vissa fall överlappande och det torde även finnas vissa intressekonflikter myndigheterna emellan. Reglerna gällande kreditprövning utgörs av dels en näringsrättslig bestämmelse i LBF, och dels en marknadsrättslig bestämmelse i KkrL. De båda bestämmelserna syftar ej i första hand till att skydda den enskilde kredittagaren. Istället syftar bestämmelserna till att skydda den finansiella stabiliteten samt konsumenterna som kollektiv. Kreditprövning innefattar typiskt sett en bedömning av den sökandes intjäningsförmåga, förmögenhetsställning, betalningsvilja, erbjuden säkerhet, kopplingen till andra låntagare i banken, känslighet för externa händelser och liknande förhållanden. Sammanfattningsvis syftar kreditprövningen till att pröva om kredittagaren har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet, d.v.s. återbetalningsförmåga. Lagstiftningen kompletteras med allmänna råd utgivna av Finansinspektionen och Konsumentverket. De allmänna råden är just råd och saknar därmed bindande verkan. Dock kan de trots allt få betydelse vid en civilrättslig prövning. Närmare bestämt kan 36 § AvtL komma att få betydelse. I domstolspraxis har bestämmelsen dock ej använts för att jämka en betalningsförpliktelse. Vid ett fall har dock Allmänna reklamationsnämnden funnit 36 § AvtL vara tillämplig. I nära anslutning till kreditprövningen ligger begreppet avrådningsplikt. Någon sådan plikt finns dock ännu ej i svensk gällande rätt. Kreditgivaransvar har också behandlats i en rad rättsfall som rör borgen. Dessa rättsfall har i viss mån rört förhållandet mellan civilrätten och de näringsrättsliga bestämmelser som finns i bankrörelselagstiftningen. Praxis visar på att borgenären har ett ansvar att bevaka och skydda borgensmannens intressen i fråga om utsträckningen av gäldenärens skuldsättning och i fråga om regressrätt. Bestämmelser om marknadsföring och information till konsumenter finns främst i KkrL (och MFL) och bygger till stor del på EG-direktiv. Reglerna kompletteras även av allmänna råd från Finansinspektionen och Konsumentverket. Marknadsföring av konsumentkrediter skall präglas av återhållsamhet och måttfullhet. Vidare skall det faktum att en kredit kan beviljas mycket snabbt inte framhållas som ett avgörande argument för tecknande av krediten. Praxis från MD kring marknadsföring av krediter är sparsam men det går att utläsa att allmänna råd har en viktig funktion för bedömningen av om marknadsföring är lagstridig eller inte. Regelverket anger att kostnaden för en kredit skall anges genom den effektiva räntan. Detta kostnadsmått är gemensamt för alla EU:s medlemsstater. Konsumentkrediter regleras på EU-nivå genom EG-direktiv. EG-rätten står i begrepp att förändras på konsumentkreditområdet. Två huvudsyften anges ligga bakom förändringarna, dels att främja den inre marknaden för konsumentkrediter och dels att skapa ett gott skydd för konsumenter. Ett nytt förslag till direktiv innebär att högre krav ställs på information från kreditgivare samt införande av nya tvingande villkor till konsumentens förmån.

• author: Neftalin, Daniel and Olofsson, Nils
• supervisor: Lars Gorton
• organization: Department of Law
• year: 2007
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: Förmögenhetsrätt, Kredit- och säkerhetsrätt, Bankrätt, Civilrätt; oklassificerad, Rättsekonomi
• language: Swedish
• id: 1560387
• date added to LUP: 2010-03-08 15:55:26
• date last changed: 2010-03-08 15:55:26