Brottsprovokation - gränser och konsekvenser i svensk rätt
(2005)Department of Law
- Abstract
- För att bemöta grov organiserad brottslighet krävs det att polisen ges ökade befogenheter, exempelvis genom möjligheterna till att begagna sig av s.k. okonventionella spaningsmetoder. Polisiära provokationer utgör en sådan metod. Med provokation i detta sammanhang avses att någon lockas eller utmanas till en handling som kan vara besvärande för denne eller någon i dennes närhet. Det anses tillåtet att en provokation genomförs i syfte att få fram bevisning (bevisprovokation) medan det anses otillåtet att polisens handlande företas i syfte att förmå någon att begå ett brott (brottsprovokation). Genom bl.a. RF 1 kap. 2 §, RF: s andra kapitel samt Europakonventionen ges ett skydd för den enskildes integritet, vilken anses kunna kränkas genom... (More)
- För att bemöta grov organiserad brottslighet krävs det att polisen ges ökade befogenheter, exempelvis genom möjligheterna till att begagna sig av s.k. okonventionella spaningsmetoder. Polisiära provokationer utgör en sådan metod. Med provokation i detta sammanhang avses att någon lockas eller utmanas till en handling som kan vara besvärande för denne eller någon i dennes närhet. Det anses tillåtet att en provokation genomförs i syfte att få fram bevisning (bevisprovokation) medan det anses otillåtet att polisens handlande företas i syfte att förmå någon att begå ett brott (brottsprovokation). Genom bl.a. RF 1 kap. 2 §, RF: s andra kapitel samt Europakonventionen ges ett skydd för den enskildes integritet, vilken anses kunna kränkas genom polisiära provokationer. Provokativa åtgärder är oreglerade i svensk rätt, men det har utkristalliserats vissa principer som bestämmer en provokations tillåtlighet, enligt följande: · det måste föreligga en stark misstanke om brott · det skall röra sig om allvarlig brottslighet · behovs- och proportionalitetsprinciperna skall beaktas · provokationsbeslutet skall fattas av åklagare · provokationsåtgärden skall noga dokumenteras Huvudspörsmålet för bestämmandet av en provokationsåtgärds tillåtlighet är dock att avgöra huruvida den provocerade kommit att begå ett brott denne annars inte skulle ha begått. Är svaret på frågan jakande är provokationen att anse som otillåten. Genom att erforderlig hänsyn tas till de nyss uppräknande principerna kan detta undvikas. I svensk rätt anses inte den provocerades rättsliga ansvar för den framprovocerade gärningen begränsas pga. den föregående provokationen. I praxis har uttalats att det krävs att provokationen framstår som uppenbart otillbörlig för att den provocerade skall kunna åtnjuta strafflindring. Vid en provokationsåtgärd är det inte otänkbart att provokatören formellt uppfyller vad som krävs för gärningsmannaskap eller medverkan. Ändock har provokatörens handlande inte ansetts ansvarsgrundande, vilket har förklarats med resonemang om att denne inte har erforderligt uppsåt eller att denne agerar i samma syfte som kriminaliseringen avser att skydda. Det brukar sägas att provokatörens handlande inte är rättsstridigt. I åklagarpraxis har problemställningen i undvikits. Detta kan delvis förklaras av att reglerna om tjänstefel i tillräcklig mån anses sätta gränserna för polisens agerande. Somliga menar dock att det är eftersträvansvärt att lagligen införa en straffrihetsgrund för provokatören. Det har diskuterats om bevisförbud kan aktualiseras i svensk rätt pga. att en otillåten provokation genomförts. Så har skett i Europadomstolens praxis och Europakonventionen har full rättsverkan i Sverige. En provokation som anses otillåten enligt svensk rätt synes även vara otillåten i Europakonventionens mening. Enligt Europadomstolens praxis skall det dock bedömas huruvida förfarandet i sen helhet är att anse som rättvist, varför det ändock kan antas att konventionsstaterna ges viss handlingsfrihet. Det är på sin plats att i sammanhanget erinra om den fria bevisprövningens grundläggande och centrala roll i det svenska rättssystemet. Det har därför framförts alternativa lösningar, till det för svensk rätt främmande, institutet bevisförbud. Nyligen har det i en SOU framförts förslag på lagreglering av provokationsinstrumentet. Lagförslaget har på ett flertal punkter kritiserats, främst av JO. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1561345
- author
- Pousard, Erik
- supervisor
- organization
- year
- 2005
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt, Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1561345
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:28
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:28
@misc{1561345,
abstract = {{För att bemöta grov organiserad brottslighet krävs det att polisen ges ökade befogenheter, exempelvis genom möjligheterna till att begagna sig av s.k. okonventionella spaningsmetoder. Polisiära provokationer utgör en sådan metod. Med provokation i detta sammanhang avses att någon lockas eller utmanas till en handling som kan vara besvärande för denne eller någon i dennes närhet. Det anses tillåtet att en provokation genomförs i syfte att få fram bevisning (bevisprovokation) medan det anses otillåtet att polisens handlande företas i syfte att förmå någon att begå ett brott (brottsprovokation). Genom bl.a. RF 1 kap. 2 §, RF: s andra kapitel samt Europakonventionen ges ett skydd för den enskildes integritet, vilken anses kunna kränkas genom polisiära provokationer. Provokativa åtgärder är oreglerade i svensk rätt, men det har utkristalliserats vissa principer som bestämmer en provokations tillåtlighet, enligt följande: · det måste föreligga en stark misstanke om brott · det skall röra sig om allvarlig brottslighet · behovs- och proportionalitetsprinciperna skall beaktas · provokationsbeslutet skall fattas av åklagare · provokationsåtgärden skall noga dokumenteras Huvudspörsmålet för bestämmandet av en provokationsåtgärds tillåtlighet är dock att avgöra huruvida den provocerade kommit att begå ett brott denne annars inte skulle ha begått. Är svaret på frågan jakande är provokationen att anse som otillåten. Genom att erforderlig hänsyn tas till de nyss uppräknande principerna kan detta undvikas. I svensk rätt anses inte den provocerades rättsliga ansvar för den framprovocerade gärningen begränsas pga. den föregående provokationen. I praxis har uttalats att det krävs att provokationen framstår som uppenbart otillbörlig för att den provocerade skall kunna åtnjuta strafflindring. Vid en provokationsåtgärd är det inte otänkbart att provokatören formellt uppfyller vad som krävs för gärningsmannaskap eller medverkan. Ändock har provokatörens handlande inte ansetts ansvarsgrundande, vilket har förklarats med resonemang om att denne inte har erforderligt uppsåt eller att denne agerar i samma syfte som kriminaliseringen avser att skydda. Det brukar sägas att provokatörens handlande inte är rättsstridigt. I åklagarpraxis har problemställningen i undvikits. Detta kan delvis förklaras av att reglerna om tjänstefel i tillräcklig mån anses sätta gränserna för polisens agerande. Somliga menar dock att det är eftersträvansvärt att lagligen införa en straffrihetsgrund för provokatören. Det har diskuterats om bevisförbud kan aktualiseras i svensk rätt pga. att en otillåten provokation genomförts. Så har skett i Europadomstolens praxis och Europakonventionen har full rättsverkan i Sverige. En provokation som anses otillåten enligt svensk rätt synes även vara otillåten i Europakonventionens mening. Enligt Europadomstolens praxis skall det dock bedömas huruvida förfarandet i sen helhet är att anse som rättvist, varför det ändock kan antas att konventionsstaterna ges viss handlingsfrihet. Det är på sin plats att i sammanhanget erinra om den fria bevisprövningens grundläggande och centrala roll i det svenska rättssystemet. Det har därför framförts alternativa lösningar, till det för svensk rätt främmande, institutet bevisförbud. Nyligen har det i en SOU framförts förslag på lagreglering av provokationsinstrumentet. Lagförslaget har på ett flertal punkter kritiserats, främst av JO.}},
author = {{Pousard, Erik}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Brottsprovokation - gränser och konsekvenser i svensk rätt}},
year = {{2005}},
}