Rättsförhållandena i Tyskland 1933-1945 - skildrade i den nordiska rättsvetenskapen i Sverige, Norge och Finland
(2002)Department of Law
- Abstract
- Adolf Hitlers ''tusenåriga rike'' kom inte att vara längre än tolv år. Efter sig lämnade Führern ett brinnande Europa och en värld som aldrig slutade chockas av att en så civiliserad och kulturellt högtstående nation som Tyskland, kunde begå sådana brott mot mänskligheten. I mitt examensarbete har jag valt att undersöka hur rättsförhållandena i Tyskland under åren 1933-1945 skildrades i den nordiska rättslitteraturen i Sverige, Norge och Finland och hur juristerna i dessa länder kom att agera. Sverige är det land som mest noggrant skildrat rättsförhållandena i det Tredje riket, men oftast är rapporterna i Svensk Juristtidning enbart i notisform, okommenterade och till stor del deskriptiva. I Sverige kom debatten att föras flitigast i... (More)
- Adolf Hitlers ''tusenåriga rike'' kom inte att vara längre än tolv år. Efter sig lämnade Führern ett brinnande Europa och en värld som aldrig slutade chockas av att en så civiliserad och kulturellt högtstående nation som Tyskland, kunde begå sådana brott mot mänskligheten. I mitt examensarbete har jag valt att undersöka hur rättsförhållandena i Tyskland under åren 1933-1945 skildrades i den nordiska rättslitteraturen i Sverige, Norge och Finland och hur juristerna i dessa länder kom att agera. Sverige är det land som mest noggrant skildrat rättsförhållandena i det Tredje riket, men oftast är rapporterna i Svensk Juristtidning enbart i notisform, okommenterade och till stor del deskriptiva. I Sverige kom debatten att föras flitigast i dagstidningar, böcker och tidskrifter. I Norge debatterades rättsförhållandena i Tredje riket flitigt, fram till och med ockupationen 1940. I samband med denna, infördes censur och i skriverierna i Tidskrift for Rettsvitenskap tystnade därmed kritiken mot Tyskland. Finland såg Sovjetunionen som en farligare fiende och för Finland kom Tyskland att bli en viktig bundsförvant och motvikt till den ryske björnen. I Tidskrift utgiven av juridiska föreningen i Finland förekom under åren 1933-1945 inte en enda artikel som behandlade rättsförhållandena i Tyskland. I Sverige såg vi under denna period inte någon enad juristkår som engagerade sig i debatten mot Tyskland, utan det blev smågrupper och enskilda individer som debatterade. Rådmannen Andreas Cervin visade juristens självständighet när han vägrade låta sig toppstyras i frågan om huruvida norska fartyg skulle beläggas med kvarstad, eller ej. I Norge lämnade Høyesteretts domare sina ämbeten, när de insåg att de inte längre kunde upprätthålla rättssäkerheten, och när de vare sig oavhängigt kunde pröva om den tyska ockupationsmakten höll sig till de norska lagarna, eller döma fritt och oavhängigt. I Finland såg vi inga specifika jurister eller juristgrupper som agerade, utan den enda stora juridiska begivenheten under åren 1933-1945 blev krigsansvarighetsprocessen, som var ett mer eller mindre farsartat skådespel i syfte att hitta några finska beslutsfattare som skulle få bära hundhuvudet för Finlands samarbete med Tyskland. När jag ser tillbaka på denna period inser jag att det idag är mycket lättare att moralisera och kritisera beslutsfattarna än vad det var då. Per Albin Hansson och hans samlingsregering lyckades med konststycket att hålla Sverige mer eller mindre utanför kriget och dessutom bevara landet. Trots att Norge ockuperades kom de norska juristerna att gå synnerligen rakryggat genom kriget, men det skedde på bekostnad av många norrmän. Finland, å sin sida, stod hela tiden under hot från Sovjetunionen. Vinterkriget rev upp svåra sår och Tyskland kom att ses som en frälsare i kampen för att bevara landet. Således märkte man en kraftigare kritik mot Sovjetunionen, medan de under krigsåren undvek att stöta sig med ''bundsförvanten'' Tyskland. Även i Finland uppnåddes syftet&semic att bevara Finland som en självständig rättstat. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562254
- author
- Svanström, Johan
- supervisor
- organization
- year
- 2002
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Rättshistoria
- language
- Swedish
- id
- 1562254
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:29
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:29
@misc{1562254,
abstract = {{Adolf Hitlers ''tusenåriga rike'' kom inte att vara längre än tolv år. Efter sig lämnade Führern ett brinnande Europa och en värld som aldrig slutade chockas av att en så civiliserad och kulturellt högtstående nation som Tyskland, kunde begå sådana brott mot mänskligheten. I mitt examensarbete har jag valt att undersöka hur rättsförhållandena i Tyskland under åren 1933-1945 skildrades i den nordiska rättslitteraturen i Sverige, Norge och Finland och hur juristerna i dessa länder kom att agera. Sverige är det land som mest noggrant skildrat rättsförhållandena i det Tredje riket, men oftast är rapporterna i Svensk Juristtidning enbart i notisform, okommenterade och till stor del deskriptiva. I Sverige kom debatten att föras flitigast i dagstidningar, böcker och tidskrifter. I Norge debatterades rättsförhållandena i Tredje riket flitigt, fram till och med ockupationen 1940. I samband med denna, infördes censur och i skriverierna i Tidskrift for Rettsvitenskap tystnade därmed kritiken mot Tyskland. Finland såg Sovjetunionen som en farligare fiende och för Finland kom Tyskland att bli en viktig bundsförvant och motvikt till den ryske björnen. I Tidskrift utgiven av juridiska föreningen i Finland förekom under åren 1933-1945 inte en enda artikel som behandlade rättsförhållandena i Tyskland. I Sverige såg vi under denna period inte någon enad juristkår som engagerade sig i debatten mot Tyskland, utan det blev smågrupper och enskilda individer som debatterade. Rådmannen Andreas Cervin visade juristens självständighet när han vägrade låta sig toppstyras i frågan om huruvida norska fartyg skulle beläggas med kvarstad, eller ej. I Norge lämnade Høyesteretts domare sina ämbeten, när de insåg att de inte längre kunde upprätthålla rättssäkerheten, och när de vare sig oavhängigt kunde pröva om den tyska ockupationsmakten höll sig till de norska lagarna, eller döma fritt och oavhängigt. I Finland såg vi inga specifika jurister eller juristgrupper som agerade, utan den enda stora juridiska begivenheten under åren 1933-1945 blev krigsansvarighetsprocessen, som var ett mer eller mindre farsartat skådespel i syfte att hitta några finska beslutsfattare som skulle få bära hundhuvudet för Finlands samarbete med Tyskland. När jag ser tillbaka på denna period inser jag att det idag är mycket lättare att moralisera och kritisera beslutsfattarna än vad det var då. Per Albin Hansson och hans samlingsregering lyckades med konststycket att hålla Sverige mer eller mindre utanför kriget och dessutom bevara landet. Trots att Norge ockuperades kom de norska juristerna att gå synnerligen rakryggat genom kriget, men det skedde på bekostnad av många norrmän. Finland, å sin sida, stod hela tiden under hot från Sovjetunionen. Vinterkriget rev upp svåra sår och Tyskland kom att ses som en frälsare i kampen för att bevara landet. Således märkte man en kraftigare kritik mot Sovjetunionen, medan de under krigsåren undvek att stöta sig med ''bundsförvanten'' Tyskland. Även i Finland uppnåddes syftet&semic att bevara Finland som en självständig rättstat.}},
author = {{Svanström, Johan}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Rättsförhållandena i Tyskland 1933-1945 - skildrade i den nordiska rättsvetenskapen i Sverige, Norge och Finland}},
year = {{2002}},
}