Advanced

Barnmisshandel - anmälningsskyldighet och straffvärde - en studie i två delar

Svensson, Marita (2004)
Department of Law
Abstract
Uppsatsen består av en studie i två delar. I första delen behandlas anmälningsskyldigheten som förstärktes den 1 juli 2003 genom tillägg i SoL 14 kap 1 §. Utöver tilläggen har det införts en hänvisning i respektive lag inom olika yrkesområden för att markera dess vikt. Det är angeläget att påpeka att anmälan görs vid misstanke om att ett barn far illa. Någon utredning ska alltså inte göras av anmälaren utan det ankommer på socialtjänsten. Det är av största vikt att barnmisshandel upptäcks i tid för att snabbt kunna sätta in förebyggande åtgärder innan det får ödesdigra konsekvenser. Dock får inte skyldigheten vara alltför långtgående. Lagändringen innebär inte att befintliga disciplinära åtgärder har utvidgats för underlåtelse av... (More)
Uppsatsen består av en studie i två delar. I första delen behandlas anmälningsskyldigheten som förstärktes den 1 juli 2003 genom tillägg i SoL 14 kap 1 §. Utöver tilläggen har det införts en hänvisning i respektive lag inom olika yrkesområden för att markera dess vikt. Det är angeläget att påpeka att anmälan görs vid misstanke om att ett barn far illa. Någon utredning ska alltså inte göras av anmälaren utan det ankommer på socialtjänsten. Det är av största vikt att barnmisshandel upptäcks i tid för att snabbt kunna sätta in förebyggande åtgärder innan det får ödesdigra konsekvenser. Dock får inte skyldigheten vara alltför långtgående. Lagändringen innebär inte att befintliga disciplinära åtgärder har utvidgats för underlåtelse av anmälningsskyldiga, inte heller att det har införts någon form av påföljd. En sådan påföljd skulle kunna innebära en risk att alltför snabba anmälningar pressas fram och av den orsaken vara till nackdel för vissa barn. Att anmälningsbenägenheten har ökat beror till stor del på större kunskap men troligtvis har även den minskade toleransen för barnmisshandel påverkat denna ökning. För att denna ökning inte ska stagnera krävs att det angrips från flera håll. Förutom åtgärden att via lagstiftning tydliggöra anmälningsskyldigheten bör större resurser tilldelas socialförvaltningarna i landet för att kunna tillgodose det ökade behovet av utredningar. Men även utökad information till allmänheten om uppmaningen att anmäla behövs och i det sammanhanget dessutom upplysa om den enskildes rätt att vara anonym. Ett barns hela tillvaro och trygghet raseras vid våld inom familjen och vid direkt våld mot barnet. Det är vårdnadshavaren som ska ansvara för och skydda barnet varför barnet hamnar i en beroendeställning. I definitionen av barnmisshandel ingår även psykisk misshandel vilket oftast är osynligt våld. Barn som utsätts för fysisk misshandel är oftast även utsatta för psykisk misshandel. Generellt sett är barnmisshandel inte någon engångsföreteelse utan har ofta pågått under en längre tid. Dessa omständigheter måste beaktas i större utsträckning och ge utslag i straffmätningen. Under senare år har en rad fall av våld mot barn gjort oss uppmärksamma på fängelsestraffens längd. Massmedia har förmedlat bilden av att Sverige har alldeles för låga straff. Uppsatsens andra del ifrågasätter huruvida det överensstämmer med verkligheten. För de flesta misshandelsbrott utdöms fängelsestraff enligt den nedre delen av straffskalan. HD menar i senare domar att den övre delen är reserverad för mer exceptionella fall. År 2000 utdömde HD tre års fängelse för grov misshandel mot ett litet barn. Tre år senare gavs en vägledande dom på fem år för grov misshandel och grovt vållande till annans död. I denna studies andra del har jag även studerat några hovrättsdomar från tidigt 90-tal. Som jag ser det gjordes försök att flytta upp straffnivån till den övre delen av straffskalan. I ett fall från 1993 utdömde Svea hovrätt sex års fängelse för grov misshandel mot ett litet spädbarn. Två år tidigare, 1991, dömde Hovrätten över Skåne och Blekinge en styvpappa till åtta års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Tingsrätten hade dessförinnan dömt ut ett 10-årigt fängelsestraff men det sänktes av hovrätten då orsaken till våldet inte kunde klargöras. HD:s vägledning de senaste åren märks tydligt i det allra senaste uppmärksammade fallet där Västerås tingsrätt dömer en pappa till tre års fängelse för att med kraftiga skakningar orsakat sitt spädbarns död. Dessutom dömdes han för grov misshandel mot sitt andra barn, tvillingsyster till den döde. Trots att HD anlagt en strängare syn på påföljden för våld mot barn rör vi oss fortfarande i den nedre periferin av straffskalan. Förhoppningsvis kan vi snart se en förändring då det den 1 juli 2003 infördes ytterligare en punkt, nr 8, som en särskild straffskärpningsgrund i BrB 29 kap. 2 §. Tillsammans med speciellt punkterna 2, 3 och 4 i nämnda paragraf ska vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas att ett brott direkt eller indirekt drabbat ett barn. Detta är ämnat att ge ett mer heltäckande straffrättsligt skydd för barn i utsatta situationer. Det är även ett sätt att tydliggöra och markera att brott mot närstående barn bör få ett högre straffvärde. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Svensson, Marita
supervisor
organization
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Straffrätt
language
Swedish
id
1562362
date added to LUP
2010-03-08 15:55:30
date last changed
2010-03-08 15:55:30
@misc{1562362,
  abstract     = {Uppsatsen består av en studie i två delar. I första delen behandlas anmälningsskyldigheten som förstärktes den 1 juli 2003 genom tillägg i SoL 14 kap 1 §. Utöver tilläggen har det införts en hänvisning i respektive lag inom olika yrkesområden för att markera dess vikt. Det är angeläget att påpeka att anmälan görs vid misstanke om att ett barn far illa. Någon utredning ska alltså inte göras av anmälaren utan det ankommer på socialtjänsten. Det är av största vikt att barnmisshandel upptäcks i tid för att snabbt kunna sätta in förebyggande åtgärder innan det får ödesdigra konsekvenser. Dock får inte skyldigheten vara alltför långtgående. Lagändringen innebär inte att befintliga disciplinära åtgärder har utvidgats för underlåtelse av anmälningsskyldiga, inte heller att det har införts någon form av påföljd. En sådan påföljd skulle kunna innebära en risk att alltför snabba anmälningar pressas fram och av den orsaken vara till nackdel för vissa barn. Att anmälningsbenägenheten har ökat beror till stor del på större kunskap men troligtvis har även den minskade toleransen för barnmisshandel påverkat denna ökning. För att denna ökning inte ska stagnera krävs att det angrips från flera håll. Förutom åtgärden att via lagstiftning tydliggöra anmälningsskyldigheten bör större resurser tilldelas socialförvaltningarna i landet för att kunna tillgodose det ökade behovet av utredningar. Men även utökad information till allmänheten om uppmaningen att anmäla behövs och i det sammanhanget dessutom upplysa om den enskildes rätt att vara anonym. Ett barns hela tillvaro och trygghet raseras vid våld inom familjen och vid direkt våld mot barnet. Det är vårdnadshavaren som ska ansvara för och skydda barnet varför barnet hamnar i en beroendeställning. I definitionen av barnmisshandel ingår även psykisk misshandel vilket oftast är osynligt våld. Barn som utsätts för fysisk misshandel är oftast även utsatta för psykisk misshandel. Generellt sett är barnmisshandel inte någon engångsföreteelse utan har ofta pågått under en längre tid. Dessa omständigheter måste beaktas i större utsträckning och ge utslag i straffmätningen. Under senare år har en rad fall av våld mot barn gjort oss uppmärksamma på fängelsestraffens längd. Massmedia har förmedlat bilden av att Sverige har alldeles för låga straff. Uppsatsens andra del ifrågasätter huruvida det överensstämmer med verkligheten. För de flesta misshandelsbrott utdöms fängelsestraff enligt den nedre delen av straffskalan. HD menar i senare domar att den övre delen är reserverad för mer exceptionella fall. År 2000 utdömde HD tre års fängelse för grov misshandel mot ett litet barn. Tre år senare gavs en vägledande dom på fem år för grov misshandel och grovt vållande till annans död. I denna studies andra del har jag även studerat några hovrättsdomar från tidigt 90-tal. Som jag ser det gjordes försök att flytta upp straffnivån till den övre delen av straffskalan. I ett fall från 1993 utdömde Svea hovrätt sex års fängelse för grov misshandel mot ett litet spädbarn. Två år tidigare, 1991, dömde Hovrätten över Skåne och Blekinge en styvpappa till åtta års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död. Tingsrätten hade dessförinnan dömt ut ett 10-årigt fängelsestraff men det sänktes av hovrätten då orsaken till våldet inte kunde klargöras. HD:s vägledning de senaste åren märks tydligt i det allra senaste uppmärksammade fallet där Västerås tingsrätt dömer en pappa till tre års fängelse för att med kraftiga skakningar orsakat sitt spädbarns död. Dessutom dömdes han för grov misshandel mot sitt andra barn, tvillingsyster till den döde. Trots att HD anlagt en strängare syn på påföljden för våld mot barn rör vi oss fortfarande i den nedre periferin av straffskalan. Förhoppningsvis kan vi snart se en förändring då det den 1 juli 2003 infördes ytterligare en punkt, nr 8, som en särskild straffskärpningsgrund i BrB 29 kap. 2 §. Tillsammans med speciellt punkterna 2, 3 och 4 i nämnda paragraf ska vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas att ett brott direkt eller indirekt drabbat ett barn. Detta är ämnat att ge ett mer heltäckande straffrättsligt skydd för barn i utsatta situationer. Det är även ett sätt att tydliggöra och markera att brott mot närstående barn bör få ett högre straffvärde.},
  author       = {Svensson, Marita},
  keyword      = {Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Barnmisshandel - anmälningsskyldighet och straffvärde - en studie i två delar},
  year         = {2004},
}