Stöld av domännamn på Internet - ur ett varumärkesrättsligt, straffrättsligt och jurisdiktionsmässigt perspektiv
(2001)Department of Law
- Abstract
- För bara ett par år sedan var tvister om domännamn på Internet ett hett ämne. Det fanns ingen lagstiftning på området som reglerade frågan om vem som hade bättre rätt till ett domännamn. Inte ens i USA där Internet har sitt ursprung fanns någon lagstiftning som angrep detta problemområde. I dag är domännamnsstöld en sämre affärsidé. Sen år 2000 dömer FN-organet World Intellectual Property Organisation, WIPO, i tvister som inte kan klaras av på lägre nivå. Domännamnet har kommit att bli allt viktigare i dagens samhälle. Domännamnet är ett företags, en privatpersons eller en organisations namn på Internet. Domännamnet är bl. a. viktigt för att söka information på Internet och dess betydelse för t. ex. affärsverksamhet har uppmärksammats allt... (More)
- För bara ett par år sedan var tvister om domännamn på Internet ett hett ämne. Det fanns ingen lagstiftning på området som reglerade frågan om vem som hade bättre rätt till ett domännamn. Inte ens i USA där Internet har sitt ursprung fanns någon lagstiftning som angrep detta problemområde. I dag är domännamnsstöld en sämre affärsidé. Sen år 2000 dömer FN-organet World Intellectual Property Organisation, WIPO, i tvister som inte kan klaras av på lägre nivå. Domännamnet har kommit att bli allt viktigare i dagens samhälle. Domännamnet är ett företags, en privatpersons eller en organisations namn på Internet. Domännamnet är bl. a. viktigt för att söka information på Internet och dess betydelse för t. ex. affärsverksamhet har uppmärksammats allt mer. Vidare är det viktigt för både nya företag och väletablerade sådana att tillhandahålla en bra webbplats. Dessutom är domännamn av avgörande betydelse för utvecklingen av den växande elektroniska handeln mellan företag. Det används i samband med e-postkommunikation och i reklam och marknadsföring. Genom denna kommersialisering av Internet har alltså domännamnen kommit att bli viktiga symboler för företagen. Detta är anledningen till varför det har uppstått något av en industri kring domännamnen. För några år sedan tillämpade registreringsorganen en först-till-kvarn-princip som innebar att den som registrerade ett domännamn först fick rätt till det utan att någon som helst hänsyn togs till varumärkesinnehavare med motsvarande namn som varumärke. Nu har reglerna emellertid ändrats till varumärkesinnehavarnas fördel och större hänsyn tas till kända firmanamn och varumärken. Nu gäller den principen att varumärkesinnehavare har företräde när de ska registrera ett domännamn framför annan som inte har ett registrerat varumärke. I Sverige kan man komma tillrätta med domännamnsstölder genom att använda sig av 4 § VML som handlar om varumärkesintrång. Varumärkesintrång föreligger när någon annan än innehavaren i näringsverksamhet använder ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, antingen på varan eller dess förpackning, i reklam eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Det man har gjort för att få bukt på domännamnsstölderna i Sverige, Danmark, Tyskland, USA och Storbritannien, är att man har alltså använt sig av sin varumärkesrättsliga lagstiftning. För att kunna göra detta har dessa länder, även Sverige givit domännamnet samma funktioner som ett varumärke, då det anses att domännamnet fungerar som en förbindelselänk mellan företaget och dess kundkrets. Detta har både sina fördelar och nackdelar. Fördelen med detta är att man kan komma åt domäntjuvar med hjälp av varumärkeslagen och nackdelen är den att det kan uppstå orättvisa konkurrensfördelar. För att ett varumärke ska kunna registreras krävs det att det har särskiljningsförmåga enligt 13 § VML, vilket i princip betyder att det som ska registreras inte får vara enbart deskriptivt i förhållande till produkten. Konsekvensen av att tillerkänna domännamn (som kan vara generiska) känneteckensskydd genom inarbetning är att generiska och deskriptiva namn kan bli förbehållna en enda näringsidkare. En sådan näringsidkare får alltså en exklusiv ställning på marknaden, vilket är mindre bra. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562709
- author
- Ucar, Susan
- supervisor
- organization
- year
- 2001
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562709
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:30
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:30
@misc{1562709,
abstract = {{För bara ett par år sedan var tvister om domännamn på Internet ett hett ämne. Det fanns ingen lagstiftning på området som reglerade frågan om vem som hade bättre rätt till ett domännamn. Inte ens i USA där Internet har sitt ursprung fanns någon lagstiftning som angrep detta problemområde. I dag är domännamnsstöld en sämre affärsidé. Sen år 2000 dömer FN-organet World Intellectual Property Organisation, WIPO, i tvister som inte kan klaras av på lägre nivå. Domännamnet har kommit att bli allt viktigare i dagens samhälle. Domännamnet är ett företags, en privatpersons eller en organisations namn på Internet. Domännamnet är bl. a. viktigt för att söka information på Internet och dess betydelse för t. ex. affärsverksamhet har uppmärksammats allt mer. Vidare är det viktigt för både nya företag och väletablerade sådana att tillhandahålla en bra webbplats. Dessutom är domännamn av avgörande betydelse för utvecklingen av den växande elektroniska handeln mellan företag. Det används i samband med e-postkommunikation och i reklam och marknadsföring. Genom denna kommersialisering av Internet har alltså domännamnen kommit att bli viktiga symboler för företagen. Detta är anledningen till varför det har uppstått något av en industri kring domännamnen. För några år sedan tillämpade registreringsorganen en först-till-kvarn-princip som innebar att den som registrerade ett domännamn först fick rätt till det utan att någon som helst hänsyn togs till varumärkesinnehavare med motsvarande namn som varumärke. Nu har reglerna emellertid ändrats till varumärkesinnehavarnas fördel och större hänsyn tas till kända firmanamn och varumärken. Nu gäller den principen att varumärkesinnehavare har företräde när de ska registrera ett domännamn framför annan som inte har ett registrerat varumärke. I Sverige kan man komma tillrätta med domännamnsstölder genom att använda sig av 4 § VML som handlar om varumärkesintrång. Varumärkesintrång föreligger när någon annan än innehavaren i näringsverksamhet använder ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor, antingen på varan eller dess förpackning, i reklam eller på annat sätt, däri inbegripet också muntlig användning. Det man har gjort för att få bukt på domännamnsstölderna i Sverige, Danmark, Tyskland, USA och Storbritannien, är att man har alltså använt sig av sin varumärkesrättsliga lagstiftning. För att kunna göra detta har dessa länder, även Sverige givit domännamnet samma funktioner som ett varumärke, då det anses att domännamnet fungerar som en förbindelselänk mellan företaget och dess kundkrets. Detta har både sina fördelar och nackdelar. Fördelen med detta är att man kan komma åt domäntjuvar med hjälp av varumärkeslagen och nackdelen är den att det kan uppstå orättvisa konkurrensfördelar. För att ett varumärke ska kunna registreras krävs det att det har särskiljningsförmåga enligt 13 § VML, vilket i princip betyder att det som ska registreras inte får vara enbart deskriptivt i förhållande till produkten. Konsekvensen av att tillerkänna domännamn (som kan vara generiska) känneteckensskydd genom inarbetning är att generiska och deskriptiva namn kan bli förbehållna en enda näringsidkare. En sådan näringsidkare får alltså en exklusiv ställning på marknaden, vilket är mindre bra.}},
author = {{Ucar, Susan}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Stöld av domännamn på Internet - ur ett varumärkesrättsligt, straffrättsligt och jurisdiktionsmässigt perspektiv}},
year = {{2001}},
}