Att föregripa skuldfrågan i media - en jämförelse av Europakonventionens krav och den enskildes rättsskydd i svensk rätt
(2007)Department of Law
- Abstract
- Föreliggande uppsats undersöker vilket skydd som uppställs för den enskilde individen mot att det i media förekommer uppgifter som pekar ut honom som skyldig för brott innan fällande dom föreligger, sålunda skyddet mot att bedömningen i skuldfrågan föregrips. Uppsatsen tar sin utgångspunkt dels i Europakonventionens reglering om yttrandefrihet i artikel 10, och dels i de garantier som uppställs i artikel 6 för att tillförsäkra varje individ rätt till en rättvis prövning, däribland rätten att enligt artikel 6:2 betraktas som oskyldig innan skuld fastställts av domstol. Hur avvägningen mellan dessa två intressen hanteras i Europadomstolens praxis illustreras genom fyra utvalda rättsfall. I analysen av dem framkommer att... (More)
- Föreliggande uppsats undersöker vilket skydd som uppställs för den enskilde individen mot att det i media förekommer uppgifter som pekar ut honom som skyldig för brott innan fällande dom föreligger, sålunda skyddet mot att bedömningen i skuldfrågan föregrips. Uppsatsen tar sin utgångspunkt dels i Europakonventionens reglering om yttrandefrihet i artikel 10, och dels i de garantier som uppställs i artikel 6 för att tillförsäkra varje individ rätt till en rättvis prövning, däribland rätten att enligt artikel 6:2 betraktas som oskyldig innan skuld fastställts av domstol. Hur avvägningen mellan dessa två intressen hanteras i Europadomstolens praxis illustreras genom fyra utvalda rättsfall. I analysen av dem framkommer att oskyldighetspresumtionen - direkt eller indirekt genom hänsynen till domstols auktoritet och opartiskhet - kan rättfärdiga inskränkningar i pressfriheten. Om pressen publicerar klara uttalanden om skuld riskerar rättens opartiskhet att påverkas, och auktoriteten kan komma att undergrävas genom att pressen och inte domstolen avgjort skuldfrågan. Åtgärder som med hänvisning till oskyldighetspresumtionen syftat till skydda den utpekade mot ärekränkning bedöms dock restriktivare än när staten refererar till samma presumtion för att garantera domstolens auktoritet eller opartiskhet. Europadomstolen har funnit att det inte får förekomma yttranden som kan antas komma att påverka en persons rätt till en rättvis rättegång, oavsett om det varit avsikten eller inte. Att någon inverkan faktiskt har skett behöver inte visas. I nationell rätt aktualiseras två regelverk&semic dels det tryckfrihetsrättsliga med bestämmelserna om förtal, och dels pressens etiska regler. De senare är dock inte någon rättslig reglering utan en frivillig branschstandard. Utifrån rättsfall ur förtalspraxis och uttalanden från Pressens Opinionsnämnd kan konstateras att tidningars föregripande av domstolens bedömning i skuldfrågan inte beivras till fullo. Förtal är ett ärekränkningsbrott, och syftet är inte att undanröja obehörig påverkan på domstolarna. Även om de pressetiska reglerna förbjuder föregripande av domstols dom, antyder kravet på publicitetsskada att syftet även där är att skydda den utpekade mot den kränkning det innebär att i allmänhetens ögon ses som brottslig. Till skillnad från exempelvis England och Danmark saknar Sverige förbud mot att publicera uppgifter som riskerar att påverka det rättsliga förfarandet. I motsats till dessa länder har Sverige gjort uppdelningen att media, och inte domstolen, avgör hur offentligt material från och kring rättegångar ska användas. Media har därför ett stort ansvar att förmedla korrekt och balanserad rapportering, i synnerhet eftersom en övervägande majoritet av befolkningen får sin uppfattning om rättskipningen därifrån. Tidvis har skarp kritik riktats mot hur media sköter den uppgiften, och det kan hävdas att felaktig rapportering kring vissa uppmärksammade mål, exempelvis det så kallade Kungsgatanfallet, undergräver allmänhetens förtroende för domstolarna. Frågan är om den dessutom inverkat på den rättsliga bedömningen. Avslutningsvis konstateras att Sverige genom att inte beakta att pressens föregripande av bedömningen i skuldfrågan även kan inverka potentiellt på den tilltalades process, inte kan sägas erbjuda individen ett fullgott skydd för hennes rätt att betraktas som oskyldig även i pressen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/1562749
- author
- Uppfeldt, Anna
- supervisor
- organization
- year
- 2007
- type
- H3 - Professional qualifications (4 Years - )
- subject
- keywords
- Processrätt, Statsrätt, Straffrätt
- language
- Swedish
- id
- 1562749
- date added to LUP
- 2010-03-08 15:55:30
- date last changed
- 2010-03-08 15:55:30
@misc{1562749,
abstract = {{Föreliggande uppsats undersöker vilket skydd som uppställs för den enskilde individen mot att det i media förekommer uppgifter som pekar ut honom som skyldig för brott innan fällande dom föreligger, sålunda skyddet mot att bedömningen i skuldfrågan föregrips. Uppsatsen tar sin utgångspunkt dels i Europakonventionens reglering om yttrandefrihet i artikel 10, och dels i de garantier som uppställs i artikel 6 för att tillförsäkra varje individ rätt till en rättvis prövning, däribland rätten att enligt artikel 6:2 betraktas som oskyldig innan skuld fastställts av domstol. Hur avvägningen mellan dessa två intressen hanteras i Europadomstolens praxis illustreras genom fyra utvalda rättsfall. I analysen av dem framkommer att oskyldighetspresumtionen - direkt eller indirekt genom hänsynen till domstols auktoritet och opartiskhet - kan rättfärdiga inskränkningar i pressfriheten. Om pressen publicerar klara uttalanden om skuld riskerar rättens opartiskhet att påverkas, och auktoriteten kan komma att undergrävas genom att pressen och inte domstolen avgjort skuldfrågan. Åtgärder som med hänvisning till oskyldighetspresumtionen syftat till skydda den utpekade mot ärekränkning bedöms dock restriktivare än när staten refererar till samma presumtion för att garantera domstolens auktoritet eller opartiskhet. Europadomstolen har funnit att det inte får förekomma yttranden som kan antas komma att påverka en persons rätt till en rättvis rättegång, oavsett om det varit avsikten eller inte. Att någon inverkan faktiskt har skett behöver inte visas. I nationell rätt aktualiseras två regelverk&semic dels det tryckfrihetsrättsliga med bestämmelserna om förtal, och dels pressens etiska regler. De senare är dock inte någon rättslig reglering utan en frivillig branschstandard. Utifrån rättsfall ur förtalspraxis och uttalanden från Pressens Opinionsnämnd kan konstateras att tidningars föregripande av domstolens bedömning i skuldfrågan inte beivras till fullo. Förtal är ett ärekränkningsbrott, och syftet är inte att undanröja obehörig påverkan på domstolarna. Även om de pressetiska reglerna förbjuder föregripande av domstols dom, antyder kravet på publicitetsskada att syftet även där är att skydda den utpekade mot den kränkning det innebär att i allmänhetens ögon ses som brottslig. Till skillnad från exempelvis England och Danmark saknar Sverige förbud mot att publicera uppgifter som riskerar att påverka det rättsliga förfarandet. I motsats till dessa länder har Sverige gjort uppdelningen att media, och inte domstolen, avgör hur offentligt material från och kring rättegångar ska användas. Media har därför ett stort ansvar att förmedla korrekt och balanserad rapportering, i synnerhet eftersom en övervägande majoritet av befolkningen får sin uppfattning om rättskipningen därifrån. Tidvis har skarp kritik riktats mot hur media sköter den uppgiften, och det kan hävdas att felaktig rapportering kring vissa uppmärksammade mål, exempelvis det så kallade Kungsgatanfallet, undergräver allmänhetens förtroende för domstolarna. Frågan är om den dessutom inverkat på den rättsliga bedömningen. Avslutningsvis konstateras att Sverige genom att inte beakta att pressens föregripande av bedömningen i skuldfrågan även kan inverka potentiellt på den tilltalades process, inte kan sägas erbjuda individen ett fullgott skydd för hennes rätt att betraktas som oskyldig även i pressen.}},
author = {{Uppfeldt, Anna}},
language = {{swe}},
note = {{Student Paper}},
title = {{Att föregripa skuldfrågan i media - en jämförelse av Europakonventionens krav och den enskildes rättsskydd i svensk rätt}},
year = {{2007}},
}