Advanced

Slutligt beslut om skattetillägg - hinder för prövning av åtal för skattebrott?

Engbom, Josefine LU (2011) JURM01 20102
Department of Law
Abstract (Swedish)
När den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-heterna och grundläggande friheterna (EKMR) inkorporerades genom vanlig lag i svensk rätt, ville lagstiftaren inte att balansen mellan den lagstif-tande och den dömande makten skulle förskjutas. Huvudansvaret för fören-ligheten mellan EKMR och annan intern rätt föll därför på lagstiftaren, vilket manifesterades i grundlagen. Konflikter som ändå kan konstateras ska därför i första hand lösas genom fördragskonform tolkning. Om inte det är möjligt kan de sedvanliga principerna om lex posterior och lex specialis användas för att lägga EKMR till grund för avgörandet. Kvarstår konflikten kan den lösas med hjälp av lagprövning. I dessa fall blir också doktrinen om klart stöd... (More)
När den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-heterna och grundläggande friheterna (EKMR) inkorporerades genom vanlig lag i svensk rätt, ville lagstiftaren inte att balansen mellan den lagstif-tande och den dömande makten skulle förskjutas. Huvudansvaret för fören-ligheten mellan EKMR och annan intern rätt föll därför på lagstiftaren, vilket manifesterades i grundlagen. Konflikter som ändå kan konstateras ska därför i första hand lösas genom fördragskonform tolkning. Om inte det är möjligt kan de sedvanliga principerna om lex posterior och lex specialis användas för att lägga EKMR till grund för avgörandet. Kvarstår konflikten kan den lösas med hjälp av lagprövning. I dessa fall blir också doktrinen om klart stöd aktuell.

Ne bis in idem, inte två gånger för samma sak, är en princip som reglerar brottmålsdomars negativa rättskraft. Den som lämnar oriktiga uppgifter till ledning för taxeringsbeslut kan påföras både skattetillägg och dömas för skattebrott. Enligt svensk intern rätt sträcker sig inte rättskraften mellan de beslutande organens behörighet.

EKMR:s autonoma begreppsbildning definierar skattetillägget som ett straff och dess förfarande som ett straffrättsligt förfarande. Rättskraftens omfatt-ning enligt EKMR begränsades tidigare av ett brottsbegrepp som baserades på brottsidentitet. Genom en svängning i den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) praxis baseras numera brottsbe-greppet på gärningsidentitet. HD bedömde i två nyligen fattade beslut att denna svängning även gällde för Sveriges del. Trots det lät inte HD EKMR läggas till grund för ett avgörande, där fråga var om ett slutligt beslut om skattetillägg utgjorde hinder för att ta upp ett åtal för skattebrott. Europa-domstolen har i sin praxis lämnat utrymme för att påföra flera sanktioner genom olika organ vid olika tidpunkter. Förutsättningen är dock att det är förutsatt i lag och att det mellan förfarandena finns ett tillräckligt nära samband i underlag och tid.

HD:s beslut kan kritiseras för att hänsyn inte togs till att prövning av ett åtal för skattebrott innebär en ytterligare prövning av skuldfrågan och inte endast påförande av ytterligare en sanktion. Det kan därför inte sägas vara ett tillräckligt nära samband vad gäller underlaget mellan förfarandena. Dessutom kan det i vissa fall ifrågasättas om det tidsmässiga sambandet är uppfyllt. Min slutsats är att det strider mot EKMR att ta upp ett åtal för skattebrott till prövning, om det föreligger ett slutligt beslut om skattetillägg som baserats på samma brott. Den interna rättskraftsregeln skiljer sig från EKMR:s rättskraftsregel, då konventionsrätten tillmäter ett slutligt administ-rativt (i svensk intern mening) beslut rättskraft i en brottmålsprocess. En fördragskonform tolkning för att undvika en verklig konflikt låter sig inte göras. Motstridigheten bör därför lösas med lex posterior-principen, efter-som den interna ne bis in idem-principen är äldre än inkorporeringslagstift-ningen. Därför bör EKMR läggas till grund för avgörandet. Ett slutligt beslut om skattetillägg bör utgöra processhinder för ett åtal om skattebrott under nämnda förutsättningar. (Less)
Abstract
When the European Convention of Human Rights and Fundamental Free-doms (ECHR) was incorporated by law in the Swedish legal system, the intent was to maintain the relation between the legislative power and judici-al power. The legislature is forbidden to legislate in violation of the ECHR. If domestic law is considered to be in conflict with the ECHR, the conflict should, if possible, be solved by interpretation of domestic law in accordan-ce with the ECHR. If the conflict cannot be solved by interpretation, the principles of lex posterior and lex specialis may legitimate the use of the ECHR. If not, the validity of domestic law can be challenged. In this case, a doctrine made by the Supreme Court are applicable.

Ne bis in idem is a... (More)
When the European Convention of Human Rights and Fundamental Free-doms (ECHR) was incorporated by law in the Swedish legal system, the intent was to maintain the relation between the legislative power and judici-al power. The legislature is forbidden to legislate in violation of the ECHR. If domestic law is considered to be in conflict with the ECHR, the conflict should, if possible, be solved by interpretation of domestic law in accordan-ce with the ECHR. If the conflict cannot be solved by interpretation, the principles of lex posterior and lex specialis may legitimate the use of the ECHR. If not, the validity of domestic law can be challenged. In this case, a doctrine made by the Supreme Court are applicable.

Ne bis in idem is a principle that prohibits duplication of criminal proceede-ings. A taxpayer who submits incorrect information in the taxation process can be imposed with both tax surcharges and punishment for tax offence. The dupplication of proceedings is in accordance with the Swedish domestic ne bis in idem principle, since it does not consider the proceedings leading to the tax surcharge as criminal proceedings.

The notion of what is to be considered criminal is autonomous in the ECHR and the proceedings leading to the tax surcharge are considered to be criminal proceedings. The scope of the ne bis in idem principle was previo-usly limited by a notion of same offence which emphasised the legal charac-terisation of the two offences. The European Court of Human Rights provi-ded a harmonised interpretation of the notion of same offence and now emphasises the act that the criminal charge is based on. The Swedish Supreme Court concluded that the new intrepretation is relevant for Swedish domestic law as well. According to the Supreme Court, the initiation of the proceedings for a tax offence did not violate the ECHR, even though there was a final decision of imposing tax surcharges. The European Court of Human Rights allows different sanctions to be imposed by two different authorities in different proceedings, if there is a sufficiently close connec-tion between them, in substance and in time.

The decision of the Supreme Court can be critized for not taken into consi-deration, that the tax offence procedure is a trial of the offence and not just another imposition of a punishment. Therefore, the connection between the proceedings in substance is not sufficiently close. One can question if the connection in time is sufficent. My conclusion is that it violates the ECHR to initiate the proceedings of a prosecution for a tax offence, when there is a final decision imposing a tax surcharge for the same offence. The domestic ne bis in idem principle is in conflict with the principle of the ECHR, since the proceedings leading to the tax surcharge is considered to be criminal in nature and therefore prohibits a new set of criminal proceedings. Swedish domestic law cannot be interpreted according to the ECHR. Contradiction should be solved by the principle of lex posterior, since the domestic ne bis in idem principle is older than the law which incorporated the ECHR. The decision should be made in accordance with the ECHR. A final decision of imposing tax surcharge prohibits a procedure of tax offence. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Engbom, Josefine LU
supervisor
organization
alternative title
Tax offence and tax surcharge
course
JURM01 20102
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
straffrätt, criminal law
language
Swedish
id
1762094
date added to LUP
2011-01-13 15:03:00
date last changed
2011-01-13 15:03:00
@misc{1762094,
  abstract     = {When the European Convention of Human Rights and Fundamental Free-doms (ECHR) was incorporated by law in the Swedish legal system, the intent was to maintain the relation between the legislative power and judici-al power. The legislature is forbidden to legislate in violation of the ECHR. If domestic law is considered to be in conflict with the ECHR, the conflict should, if possible, be solved by interpretation of domestic law in accordan-ce with the ECHR. If the conflict cannot be solved by interpretation, the principles of lex posterior and lex specialis may legitimate the use of the ECHR. If not, the validity of domestic law can be challenged. In this case, a doctrine made by the Supreme Court are applicable.

Ne bis in idem is a principle that prohibits duplication of criminal proceede-ings. A taxpayer who submits incorrect information in the taxation process can be imposed with both tax surcharges and punishment for tax offence. The dupplication of proceedings is in accordance with the Swedish domestic ne bis in idem principle, since it does not consider the proceedings leading to the tax surcharge as criminal proceedings.

The notion of what is to be considered criminal is autonomous in the ECHR and the proceedings leading to the tax surcharge are considered to be criminal proceedings. The scope of the ne bis in idem principle was previo-usly limited by a notion of same offence which emphasised the legal charac-terisation of the two offences. The European Court of Human Rights provi-ded a harmonised interpretation of the notion of same offence and now emphasises the act that the criminal charge is based on. The Swedish Supreme Court concluded that the new intrepretation is relevant for Swedish domestic law as well. According to the Supreme Court, the initiation of the proceedings for a tax offence did not violate the ECHR, even though there was a final decision of imposing tax surcharges. The European Court of Human Rights allows different sanctions to be imposed by two different authorities in different proceedings, if there is a sufficiently close connec-tion between them, in substance and in time.

The decision of the Supreme Court can be critized for not taken into consi-deration, that the tax offence procedure is a trial of the offence and not just another imposition of a punishment. Therefore, the connection between the proceedings in substance is not sufficiently close. One can question if the connection in time is sufficent. My conclusion is that it violates the ECHR to initiate the proceedings of a prosecution for a tax offence, when there is a final decision imposing a tax surcharge for the same offence. The domestic ne bis in idem principle is in conflict with the principle of the ECHR, since the proceedings leading to the tax surcharge is considered to be criminal in nature and therefore prohibits a new set of criminal proceedings. Swedish domestic law cannot be interpreted according to the ECHR. Contradiction should be solved by the principle of lex posterior, since the domestic ne bis in idem principle is older than the law which incorporated the ECHR. The decision should be made in accordance with the ECHR. A final decision of imposing tax surcharge prohibits a procedure of tax offence.},
  author       = {Engbom, Josefine},
  keyword      = {straffrätt,criminal law},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Slutligt beslut om skattetillägg - hinder för prövning av åtal för skattebrott?},
  year         = {2011},
}