Food security and food sufficiency in Ethiopia and eastern Africa

Abstract

Food insecurity is a major problem in the developing countries of the world, where sub-
Saharan and eastern Africa is some of the most affected areas. With rapid population growth
and lack of means to adapt to a changing climate, the region is in the danger zone for famine.
The aim of this paper is to examine the food situation in Ethiopia today, and how the
climate change is predicted to affect the food security and food sufficiency in Sub-Saharan
and Eastern Africa in the future. Six scenarios are presented with changes in cereal
production in Eastern Africa, indicating food sufficiency by domestic cereal in 2030 and
2050. In the later part of the paper, solutions to achieve food security and food sufficiency are
presented.
Ethiopia is of particular concern when it comes to food security. With repeated
famines during the 1990´s and 2000´s the country is particularly vulnerable for climate
change and population growth. The agriculture is highly dependent on precipitation, only
about 1 percent produced food comes from irrigated land, and with a projected increase in
rainfall at fewer events in the future, the risk of drought is of major concern. The main cause
of food insecurity is poverty; around 80 percent of the population is working in the
agricultural sector in Ethiopia, and in years with insufficient precipitation, the workers are out
of work. Early Warning System that forecasts drought and famine is when working a
beneficial way to prepare a region for food insecurity and drought. But lack of
communication and data exchange between different units in the management of Early
Warning System has caused the food aid to come to late.
Scenarios developed indicates a increase of 5 percent per year in cereal production to
achieve food sufficiency for Somalia, Ethiopia, Eritrea, Sudan, Kenya and Uganda in 2050, if
every person of the population have access to 15 kg of cereals each month. To achieve food
sufficiency, there are a variety of solutions suggested e.g. rainwater harvesting, irrigation,
usage of more drought resistant crops, using manure as fertilizers, agroforestry and
establishment of a well working Early Warning System for both famine and drought.

Abstract (Swedish)

I många utvecklingsländer globalt är svält och undernäring bland befolkningen ett stort
problem. Två av de mest drabbade områdena är Afrika söder om Sahara och östra Afrika, och
i framtiden förväntas problemet förvärras av global uppvärmning och kraftig
befolkningsökning. Temperaturhöjning och förändrad nederbörd kommer att minska
produktionen i området, och med detta tillgången av mat samt övrig produktion som kunnat
exporteras för att öka den nationella inkomsten, för att sedan importera mat.
Etiopien är extra känsligt, då en ökande befolkning och oförmåga att anpassa sig till
nya förhållanden på grund av ekonomiska hinder, ökar sårbarheten för förändringar i
klimatet. Dessutom är jordbruket i Etiopien mycket beroende av nederbörd, då endast 1
procent av den producerade maten kommer från konstbevattnat jordbruk. Nederbörden
förväntas öka, men kommer att falla vid mer sporadiska tillfällen, vilket kommer öka risken
för torka i området.
Målet med uppsatsen är att undersöka matsituationen i Etiopien idag och hur den
ökande befolkningen kommer påverka tillgången av mat. Detta görs genom sex scenarier som
visar hur stor del av befolkningen som den inhemska spannmålsproduktionen kan försörja,
om varje person har tillgång till 15 kg spannmål varje månad. Scenarierna tillämpas på
länderna Sudan, Etiopien, Eritrea, Somalia, Kenya och Uganda.
Scenarierna indikerar att länderna behöver öka sin produktion med 5 procent eller mer
årligen fram till 2050 för att kunna försörja sin befolkning med inhemskt producerat
spannmål. Föreslagna åtgärderna för att uppnå självförsörjning av spannmål är bl. a.
vattenskydd och insamling av regnvatten, odling av torkresistenta grödor, bruka djurspillning
som gödsel, trädjordbruk och utveckla väl fungerande varningssystem som kan förutspå
skörden samt förutse torka. Men det finns många hinder innan detta kommer att bli
verklighet. Dagens bristfälliga system för att förutspå svält saknar kommunikation mellan de
olika instanserna som har till uppgift att förutse dessa händelser då de inte samarbetar.
Insamlingen av nödvändig data görs av olika organisationer, utan något utbyte av information
emellan dem. Men viktig att komma ihåg är att det inte finns en metod att uppnå matsäkerhet
och självförsörjning för hela Afrika söder om Sahara, utan varje land måste utveckla sin egen
lösning efter sina behov och ekonomiska möjligheter.

• author: Walsund, Emelie
• supervisor: Jonas Ardö
• organization: Dept of Physical Geography and Ecosystem Science
• year: 2011
• type: M2 - Bachelor Degree
• subject: Earth and Environmental Sciences
• keywords: matsäkerhet, naturgeografi, geografi, eastern Africa, Ethiopia, food sufficiency, food security, geography, physical geography, självförsörjning av mat, Etiopien, Östafrika
• publication/series: Lunds universitets Naturgeografiska institution - Seminarieuppsatser
• report number: 212
• language: English
• id: 2154382
• date added to LUP: 2011-09-06 10:40:19
• date last changed: 2011-09-06 10:40:19