Advanced

Säljarens informationsgivning vid förhandlade överlåtelser av onoterade aktier

Olofsson, Henrik LU (2011) JURM01 20112
Department of Law
Abstract
The purpose of this thesis is to investigate and analyze vendor's liability for disclosure of information to potential purchasers of unlisted shares. The seller wants the target company to appear as attractive as possible; in other words he wants to make the most favorable deal possible within the limits of the law. The main question in this thesis is to analyze what information and circumstances the seller is obliged to inform the buyer about, and what he can keep to himself. To fulfill the purpose of the thesis, a number of research questions have been set. These questions focuses on the law applicable to mergers and acquisitions, the buyer's legitimate expectations regarding the target company, the seller's obligation to disclose... (More)
The purpose of this thesis is to investigate and analyze vendor's liability for disclosure of information to potential purchasers of unlisted shares. The seller wants the target company to appear as attractive as possible; in other words he wants to make the most favorable deal possible within the limits of the law. The main question in this thesis is to analyze what information and circumstances the seller is obliged to inform the buyer about, and what he can keep to himself. To fulfill the purpose of the thesis, a number of research questions have been set. These questions focuses on the law applicable to mergers and acquisitions, the buyer's legitimate expectations regarding the target company, the seller's obligation to disclose certain information, the seller's liability for the information disclosed and the seller's possibilities for waiving liability.

In established practice and doctrine KöpL and SkbrL are discussed as alternative regulations, which can be applied to business transfers. KöpL prescribes a wide liability for non-conformities while SkbrL only prescribes a responsibility for the validity of the share certificate. The currently prevailing opinion (in established practice, doctrine and the market) seems to be that KöpL is to be applied in cases where all the shares in a private limited company are traded from one person to another. In my opinion, KöpL should be applied for all acquisitions, except for cases where small amounts of listed shares are traded.

In order to answer the question regarding what information the seller must disclose to the buyer, it is necessary to investigate what quality the buyer always can expect from the target company, regardless of information from the seller. A general normal standard for companies is very difficult to define. In the opinion of the doctrine, however, a buyer can always expect that the company's accounting is established in conformity with law and generally accepted accounting principles, that the business holds the necessary regulatory approvals and that the company's property and machinery can be used for the business purposes.

The seller is obligated to disclose certain information to the buyer. The obligation to inform is prescribed in 17 § and 19 § KöpL, and it imposes a liability for the seller to liberate the buyer from his delusion about the quality of the target company, regardless of whether the expectation on the buyer side can be considered justified or not. Which quantity of causality, and what practical situations the obligation to inform is aimed at, is debated. Established practice, however, indicates that the vendor is obligated to inform the buyer if the company has serious financial problems or if the business is threatened by imminent governmental restrictions.

When the seller passes information on to the buyer, he has a responsibility for the correctness of the information. False information founds liability if it has become a part of the agreement, or if it otherwise has been submitted in connection with the purchase. The obligation to inform includes a duty for the seller to correct submitted information. The obligation to correct information prescribes a liability for the seller to supplement misleading information with additional information. As examples of cases where the seller is obligated to supplement his information with further details can be men-tioned a case where the turnover depended on violation of governmental approvals, and a case where the turnover was due to extensive discounting to the company's customers (which was not shown in the financial statements).

The seller and the buyer are looking to regulate their mutual relations, in all respects, in their share purchase agreement. Warranties and disclaimers determine the seller’s liability. In the event that the target company is found to depart from the buyer's expectations and none of the warranties includes the expectation, the dispositive law is to supplement the share purchase agreement. The seller may to some extent, using disclaimers, escape liability in cases where he has not disclosed the information that the dispositive law prescribes. If the contract contains an “existing condition disclaimer clause” supplemented by a clause explaining that the buyer only attaches importance to such conditions shown in the share purchase agreement, the seller escapes liability for the buyer's legitimate expectations (which are not shown in the contract) and liability for delivered information that has not become part of the agreement. The seller can never exonerate himself from his obligation to inform, and he is always obliged to take the buyer out of his delusion about the company's quality in cases where the delusion has been visible to the seller and buyer can be considered to have had a legitimate expectation to be informed, provided that the failure to inform is likely to have influenced the buyer upon purchase. (Less)
Abstract (Swedish)
Syftet med denna framställning är att utreda och analysera säljarens ansvar vid informationsgivning till potentiella köpare i samband med förhandlade företagsöverlåtelser. Säljaren vill med sin information till köparen få målbolaget att framstå som så attraktivt som möjligt, han vill med andra ord göra en så god affär som möjligt inom de ramar som lagen ställer upp. Huvudfrågan som uppsatsen söker besvara är därför vilka förhållanden säljaren behöver upplysa köparen om, och vilken information han kan behålla för sig själv. För att uppfylla syftet har ett antal delfrågeställningar ställts upp. Dessa tar sikte på tillämplig lag vid företagsöverlåtelser, köparens befogade förväntningar på målbolaget, säljarens upplysningsplikt, säljarens... (More)
Syftet med denna framställning är att utreda och analysera säljarens ansvar vid informationsgivning till potentiella köpare i samband med förhandlade företagsöverlåtelser. Säljaren vill med sin information till köparen få målbolaget att framstå som så attraktivt som möjligt, han vill med andra ord göra en så god affär som möjligt inom de ramar som lagen ställer upp. Huvudfrågan som uppsatsen söker besvara är därför vilka förhållanden säljaren behöver upplysa köparen om, och vilken information han kan behålla för sig själv. För att uppfylla syftet har ett antal delfrågeställningar ställts upp. Dessa tar sikte på tillämplig lag vid företagsöverlåtelser, köparens befogade förväntningar på målbolaget, säljarens upplysningsplikt, säljarens ansvar för lämnad information samt säljarens möjligheter till friskrivning från sitt ansvar.

I praxis och doktrin diskuteras SkbrL och KöpL som de alternativa regelverk som kan tillämpas vid företagsöverlåtelser. KöpL föreskriver ett omfattande felansvar för säljaren, medan SkbrL endast föreskriver ett ansvar för att aktiebreven är äkta. Delade meningar förekommer, men den idag rådande uppfattningen tycks (hos praxis, doktrin och marknaden) vara att KöpL skall äga tillämpning i fall där samtliga aktier i ett privat aktiebolag övergår från en person till en annan. Enligt min uppfattning bör KöpL tillämpas vid alla aktieöverlåtelser, med undantag för överlåtelser av mindre noterade aktieposter.

För att kunna besvara vad säljaren måste upplysa köparen om är det av vikt att undersöka vilken kvalitet en köpare alltid kan förvänta sig att målbolaget håller, oavsett upplysning. Någon generell normalstandard låter sig svårligen bestämmas för företag, men i doktrinen har ansetts att en köpare alltid kan förvänta sig att bolagets redovisning är upprättad enligt lag och god redovisningssed, att rörelsen innehar nödvändiga myndighetstillstånd samt att bolagets fastigheter och maskiner kan nyttjas för verksamhetens ändamål.

Säljaren har i samband med överlåtelsen en upplysningsplikt. Upplysningsplikten framgår av 17 § och 19 § KöpL, och den föreskriver ett ansvar för säljaren att ta köparen ur dennes villfarelse angående bolagets kvalitet, detta oavsett om förväntningen på köparsidan kan anses vara befogad eller obefogad. Vilket mått av kausalitet och vilka praktiska situationer upplysningsplikten tar sikte på är omdebatterat. Praxis tyder dock på att säljaren är skyldig att upplysa köparen om bolaget har svåra ekonomiska problem eller om verksamheten hotas av förestående rådighetsinskränkningar.

När säljaren delgivit köparen information har han ett ansvar för att informationen är korrekt. Felaktig information är ansvarsgrundande om den influtit som avtalsvillkor eller annars lämnats i samband med köpet. Som en del av upplysningsplikten följer en korrigeringsplikt för säljaren. Korrigeringsplikten föreskriver ett ansvar för säljaren att komplettera missvisande information med ytterligare upplysningar. Som exempel på fall där säljaren är skyldig att komplettera sin information med ytterligare upplysningar kan nämnas fall där omsättningen varit beroende av att myndighetstillstånd överträtts, och fall där omsättningen varit beroende av omfattande rabattering till bolagets kunder (vilket inte framgår av de ekonomiska rapporterna).

Säljare och köpare söker i största möjliga mån reglera sina inbördes förhållanden i överlåtelseavtalet. Säljarens ansvar bestäms av garantier och fri-skrivningar. För det fall att målbolaget visar sig avvika från köparens förväntningar och omständigheten inte behandlas av någon garanti bör den dispositiva rätten kunna komplettera överlåtelseavtalet. Säljaren kan dock i viss mån friskriva sig från det ansvar för informationsgivning som den dispositiva rätten föreskriver. Om avtalet innehåller en befintligt skickklausul som kompletterats med en bestämmelse som förklarar att köparen endast fäst vikt vid sådana förhållanden som framgår av överlåtelseavtalet torde säljaren ha friskrivit sig från ansvar för köparens befogade förväntningar (som inte framgår av avtalet) samt från ansvar för sådan information som inte blivit del av avtalet. Säljaren kan dock aldrig friskriva sig från sin upplysningsplikt, och han är därför alltid skyldig att ta köparen ur dennes villfarelse angående bolagets kvalitet i fall där villfarelsen varit synlig för säljaren och köparen kan anses ha haft en befogad förväntning på upplysning, förutsatt att underlåtenheten att upplysa kan antas ha påverkat köparen vid köpet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Olofsson, Henrik LU
supervisor
organization
alternative title
Seller's liability for disclosing information in connection with negotiated transfers of unlisted shares
course
JURM01 20112
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
associationsrätt, avtalsrätt, civilrätt, förmögenhetsrätt
language
Swedish
id
2174454
date added to LUP
2011-10-31 13:47:51
date last changed
2011-10-31 13:47:51
@misc{2174454,
  abstract     = {The purpose of this thesis is to investigate and analyze vendor's liability for disclosure of information to potential purchasers of unlisted shares. The seller wants the target company to appear as attractive as possible; in other words he wants to make the most favorable deal possible within the limits of the law. The main question in this thesis is to analyze what information and circumstances the seller is obliged to inform the buyer about, and what he can keep to himself. To fulfill the purpose of the thesis, a number of research questions have been set. These questions focuses on the law applicable to mergers and acquisitions, the buyer's legitimate expectations regarding the target company, the seller's obligation to disclose certain information, the seller's liability for the information disclosed and the seller's possibilities for waiving liability.

In established practice and doctrine KöpL and SkbrL are discussed as alternative regulations, which can be applied to business transfers. KöpL prescribes a wide liability for non-conformities while SkbrL only prescribes a responsibility for the validity of the share certificate. The currently prevailing opinion (in established practice, doctrine and the market) seems to be that KöpL is to be applied in cases where all the shares in a private limited company are traded from one person to another. In my opinion, KöpL should be applied for all acquisitions, except for cases where small amounts of listed shares are traded.

In order to answer the question regarding what information the seller must disclose to the buyer, it is necessary to investigate what quality the buyer always can expect from the target company, regardless of information from the seller. A general normal standard for companies is very difficult to define. In the opinion of the doctrine, however, a buyer can always expect that the company's accounting is established in conformity with law and generally accepted accounting principles, that the business holds the necessary regulatory approvals and that the company's property and machinery can be used for the business purposes.

The seller is obligated to disclose certain information to the buyer. The obligation to inform is prescribed in 17 § and 19 § KöpL, and it imposes a liability for the seller to liberate the buyer from his delusion about the quality of the target company, regardless of whether the expectation on the buyer side can be considered justified or not. Which quantity of causality, and what practical situations the obligation to inform is aimed at, is debated. Established practice, however, indicates that the vendor is obligated to inform the buyer if the company has serious financial problems or if the business is threatened by imminent governmental restrictions.

When the seller passes information on to the buyer, he has a responsibility for the correctness of the information. False information founds liability if it has become a part of the agreement, or if it otherwise has been submitted in connection with the purchase. The obligation to inform includes a duty for the seller to correct submitted information. The obligation to correct information prescribes a liability for the seller to supplement misleading information with additional information. As examples of cases where the seller is obligated to supplement his information with further details can be men-tioned a case where the turnover depended on violation of governmental approvals, and a case where the turnover was due to extensive discounting to the company's customers (which was not shown in the financial statements).

The seller and the buyer are looking to regulate their mutual relations, in all respects, in their share purchase agreement. Warranties and disclaimers determine the seller’s liability. In the event that the target company is found to depart from the buyer's expectations and none of the warranties includes the expectation, the dispositive law is to supplement the share purchase agreement. The seller may to some extent, using disclaimers, escape liability in cases where he has not disclosed the information that the dispositive law prescribes. If the contract contains an “existing condition disclaimer clause” supplemented by a clause explaining that the buyer only attaches importance to such conditions shown in the share purchase agreement, the seller escapes liability for the buyer's legitimate expectations (which are not shown in the contract) and liability for delivered information that has not become part of the agreement. The seller can never exonerate himself from his obligation to inform, and he is always obliged to take the buyer out of his delusion about the company's quality in cases where the delusion has been visible to the seller and buyer can be considered to have had a legitimate expectation to be informed, provided that the failure to inform is likely to have influenced the buyer upon purchase.},
  author       = {Olofsson, Henrik},
  keyword      = {associationsrätt,avtalsrätt,civilrätt,förmögenhetsrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Säljarens informationsgivning vid förhandlade överlåtelser av onoterade aktier},
  year         = {2011},
}