Advanced

Att arbeta under tvång - Några straffrättsliga och arbetsrättsliga aspekter på tvångsarbete i Sverige

Oredsson, Emma LU and Barton-Elmstav, Emma (2012) JURM01 20111
Department of Law
Abstract
Sweden faces a problem that no one could have predicted a few years ago, which is that people are exploited for forced labour in the West. The purpose of this essay is to make reference to both criminal and labour law in order to describe the regulations, the current practice, and to observe the difficulties in implementation that exist when introducing legislation in the campaign against forced labour. Sweden has ratified several international conventions prohibiting forced labour. Nationally, forced labour is primarily regulated in 4(1) a of the Penal Code and the perpetrators convicted of trafficking crimes in relation to forced labour can be sentenced to imprisonment for a minimum of two years and a maximum of 10 years. In labour law,... (More)
Sweden faces a problem that no one could have predicted a few years ago, which is that people are exploited for forced labour in the West. The purpose of this essay is to make reference to both criminal and labour law in order to describe the regulations, the current practice, and to observe the difficulties in implementation that exist when introducing legislation in the campaign against forced labour. Sweden has ratified several international conventions prohibiting forced labour. Nationally, forced labour is primarily regulated in 4(1) a of the Penal Code and the perpetrators convicted of trafficking crimes in relation to forced labour can be sentenced to imprisonment for a minimum of two years and a maximum of 10 years. In labour law, there is no law that explicitly prohibits forced labour, but it is prevented indirectly through labour legislation, combined with collective agreements and individual employment contracts.
The criminal law constitutes public law and it is, above all, in the State's interest to prevent and combat crime. Employment law is civil law with the function to create and maintain an efficient labour market. The main purpose of a labour dispute is to obtain financial compensation. The difference between the various types of legislation may be of significance in relation to the approach of combating forced labour. The court process will be different depending on whether the forced labour is addressed by prosecution or alternatively, by actions from the labour organisations. Human trafficking is a crime that is dealt with by public prosecution, which means that it is a prosecutor that presses charges. The prosecutor has a duty to conduct public prosecutions and is therefore expected to ensure prosecution if sufficient grounds exist. In a criminal process, the police have the power to gather evidence, using for example arrest and house search. With regard to the relationship between an employer and a worker, there is not, in a labour dispute, the same opportunity to gather evidence. Furthermore, labour disputes do not have the same remedies as in criminal cases. While the court in criminal cases can impose very stringent sanctions such as imprisonment, the sanctions in labour disputes are the same as in other civil proceedings. Another difference between the process in criminal cases and labour disputes is that persons exposed to forced labour do not pay any costs regardless of the outcome of the criminal trial, while the losing party in a labour dispute may be required to pay both his and the other party's costs. The burden of proof is set lower in labour disputes than in criminal cases. Employment disputes can also be resolved either by industrial action or alternatively, as a result of the threat of industrial action. In 2010, 52 cases of human trafficking crimes for those other than ones
6
motivated by sexual purposes were reported. Of these only 8 were prosecuted. Both criminal and labour representatives testify that there are a lot of unknown cases. 4(1) a of the Penal Code is difficult to apply and therefore the prosecutors experience problems in obtaining adequate evidence. In labour law, the trade unions have difficulties to agree collective agreements, and to recruit members among exploited workers. It is also difficult for the authorities to ensure that the satisfactory conditions for foreign companies and workers in Sweden are adhered to. The freedom of movement within the EU also limits the ability to control such activities. Since both the criminal and labour law regulate forced labour, it is of interest to investigate whether these regulatory systems are competing. Theoretically, there is no procedural obstacle in that forced labour is tried in both a criminal process and a labour dispute. Moreover, the purposes of the regulatory systems are not the same. Because of this it can be concluded that the regulatory systems do not compete. It is suggested that labour law, in practice, complements criminal law because there are very few cases that fall within 4(1) a. In relation to the cases that have been brought to prosecution, it is very difficult to prosecute successfully. This means the labour law must then be utilised in order to address these injustices. Our essay presents a set of proposals for action. For example, we believe that the Work Environment Authority should receive more resources, to be able to, within the limits of its mandate, more actively exert supervision. Furthermore, we believe that the criteria of 4(1) a of Penal Code should be revised and that the application be simplified as forced labour has not been defined in Swedish law. In conclusion, although there are regulatory tools and approaches to combat forced labour, it is not effectively controlled in Sweden. In summary, public law criminal law, are currently unable to combat forced labour and therefore the responsibility for this is in practice undertaken by using the labour law. However, labour law does not combat forced labour efficiently. Therefore, it is questionable if Sweden is able to fulfil the international agreements that we have undertaken. (Less)
Abstract (Swedish)
I takt med att världen blir allt mer globaliserad ökar möjligheterna för människor att förflytta sig över gränserna. Emellertid ökar även riskerna för att människor far illa och blir utnyttjade för till exempel människohandel. Människohandel är ett globalt och komplext problem och trots att människohandel kan syfta till att utnyttja människor på olika sätt och för olika ändamål har insatserna hittills fokuserats på människohandel för sexuella ändamål. Utifrån detta, samt med tanke på en stor del av handel med människor syftar till exploatering för tvångsarbete, handlar denna uppsats uteslutande om människohandel i syfte att utnyttja människor i tvångsarbete.
Tvångsarbete i Sverige är ett problem som ingen hade kunnat förutse för några år... (More)
I takt med att världen blir allt mer globaliserad ökar möjligheterna för människor att förflytta sig över gränserna. Emellertid ökar även riskerna för att människor far illa och blir utnyttjade för till exempel människohandel. Människohandel är ett globalt och komplext problem och trots att människohandel kan syfta till att utnyttja människor på olika sätt och för olika ändamål har insatserna hittills fokuserats på människohandel för sexuella ändamål. Utifrån detta, samt med tanke på en stor del av handel med människor syftar till exploatering för tvångsarbete, handlar denna uppsats uteslutande om människohandel i syfte att utnyttja människor i tvångsarbete.
Tvångsarbete i Sverige är ett problem som ingen hade kunnat förutse för några år sedan och den svenska regleringen på området har inte hängt med i utvecklingen. Arbetsrätten har svårt att inom ramen för den svenska modellen reglera tvångsarbete och straffrätten har svårt att med tillgängliga medel bekämpa problemet. Observeras bör att arbetsrätten i grunden är civilrätt och att reglering och kontroll därför till stora delar åvilar privata aktörer. Straffrätten är offentligrättslig och bygger istället på samhällelig maktutövning.
Vårt syfte var att med hjälp av den rättsdogmatiska metoden och kvalitativa intervjuer att utreda hur regleringen vad gäller tvångsarbete ser ut, hur tillämpningen ser ut i praktiken samt att belysa eventuella tillämpningssvårigheter och komma med eventuella förslag till åtgärder.
Straffrättsligt förbjuds tvångsarbete framförallt genom 4 kap. 1 a § BrB. Brottet kan delas upp i tre delar. För det första så ska det innebära en handelsåtgärd, alltså att förövaren har rekryterat, transporterat, inhyst eller tagit emot en person. För det andra ska otillbörliga medel så som exempelvis olaga tvång ha använts och för det tredje ska gärningsmannens syfte varit att exploatera offret för tvångsarbete. Inom arbetsrätten finns ingen lagstadgad bestämmelse som direkt förbjuder tvångsarbete. Ett antal lagar, såsom LAS, kvittningslagen, och regleringar i både kollektivavtal och individuella anställningsavtal förhindrar dock tvångsarbete indirekt. Arbetsmiljölagen och arbetstidslagen, som är aktuella för frågan, ligger i gränslandet mellan civilrätt och offentlig rätt.
Det straffrättsliga åtalet skiljer sig på många sätt från den civilrättsliga arbetstvisten. I ett brottmål kan mycket långtgående sanktioner utdömas. Till exempel kan människohandelsbrott av normalgraden leda till att fängelse mellan två och tio år utdöms. Andra sanktioner som kan utdömas är företagsbot eller utvisning. Straffrätten har även långtgående tvångsmedel att använda sig av. I arbetstvister kan inga frihetsberövande sanktioner utdömas. Inte heller kan långtgående tvångsmedel användas. Även fördelningen av rättegångskostnader skiljer sig åt. Medan offret i en
8
brottmålsrättegång inte har några utgifter för rättegången oavsett målets utgång, så får den tappande parten i arbetstvister, enligt huvudregeln, stå för både sina och motpartens rättegångskostnader. Konstateras bör också att beviskravet är lägre ställt i en civilrättslig rättegång än i en brottmålsrättegång.
Vad det gäller tvångsarbete i praktiken så visar statistik på att endast en liten del av alla anmälda brott leder till ett åtalsbeslut. Det existerar inte någon separat statistik över hur många som blir dömda för människohandel för andra ändamål än sexuella, men vid statistik över människohandelsbrottet för samtliga ändamål blev endast 6 personer av 84 anmälda brott, dömda för människohandel. I vår intervju uttalar även åklagaren Marie Lind Thomsen att hon inte känner till något fall som har nått framgång där det har handlat om ett ”vanligt” arbete, utan det har handlat om tvång till tiggeri, snatteri eller liknande. Eftersom det inom arbetsrätten inte finns en explicit regel så går det tyvärr inte heller att ta fram någon statistik över hur vanligt förekommande tvångsarbete är eller hur stor chans det är för framgång i en tvist. Både åklagare och fackliga företrädare tror att också det finns ett stort mörkertal. Vi har i uppsatsen även gått djupare in på ett antal rättsfall. Inget av dessa ledde till fällande dom. Det numera borttagna kontrollrekvisitet kunde förklara orsaken till detta i något fall, men det var olika rekvisit som ledde till friande domar.
Inom straffrätten är det många rekvisit som ska vara uppfyllda och varje rekvisit ska bevisas så att det är ställt utom rimligt tvivel. Vi kan konstatera att det föreligger tillämpningssvårigheter. Även arbetsrätten har svårt att nå fram i kampen mot tvångsarbete. Den svenska modellen bygger på att arbetsmarknadens parter själva reglerar den svenska arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Vid tvångsarbetssituationer händer det ofta att arbetsgivarna inte är intresserade av att sluta kollektivavtal och arbetstagarorganisationerna har därför ingen motpart, och kan därmed bland annat inte kalla till förhandling för kollektivavtalsbrott. Det är också vanligt att de utsatta arbetstagarna inte är medlemmar i facket, vilket gör att fackliga organisationerna inte kan föra de enskilda personernas talan. Dessa problem leder tillsammans till att de fackliga organisationerna inte får någon insyn på arbetsplatserna och inte heller kan kontrollera om skäliga villkor gäller. Även myndigheter har problem med att kontrollera de utländska arbetsgivarna, oavsett om de kommer från ett land inom eller utanför EU.
Vi kommer i uppsatsen fram till att arbetsrätten och straffrätten inte konkurrerar med varandra vad det gäller bekämpandet av tvångsarbete. De två regelsystemen har olika syften, den rättsliga gången ser olika ut och olika resultat nås i slutändan. Istället är det så att regelsystemen på många sätt kompletterar varandra. Man kan tänka sig att straffrätten ska ta hand om de allra mest allvarliga fallen av tvångsarbete och att arbetsrätten ska komplettera där straffrätten inte når fram. Vi har visat att det är mycket svårt att få någon fälld för människohandelsbrottet. Detta innebär att en stor del av ansvaret förskjuts från den offentligrättsliga straffrätten till den privaträttsliga arbetsrätten. Detta leder till att den prevention straff medför
9
minskar och att skyldiga personer skulle kunna gå fria. Än mer problematiskt blir det eftersom inte heller arbetsrätten bekämpar straffrätten effektivt.
Det finns inte någon enkel lösning på denna komplexa fråga, men vi har ändå lagt fram förslag på åtgärder som kan förbättra situationen. Lagstiftningen bör ses över, dessutom bör en definition av tvångsarbete införas och uttrycket ändras vad det gäller brott mot barn under 18 år. De fackliga organisationerna skulle kunna utnyttja de möjligheter som faktiskt finns för att framtvinga kollektivavtal för utstationerade arbetstagare och eventuellt se över sina regler för medlemskap för att kunna erbjuda tillfälliga och begränsade medlemskap. Vidare bör berörda myndigheter samarbeta mer för att utbyta information, samt ges ökade resurser så att de inom ramen för sin verksamhet ska kunna spela en mer aktiv roll.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att den offentligrättsliga straffrätten inte klarar av att bekämpa tvångsarbete utan lämnar över ansvaret till den privaträttsliga arbetsrätten. Inte heller arbetsrätten har tillräckliga medel för att kunna hantera tvångsarbete och inte heller här är bekämpandet effektivt. Enligt ILO ska tvångsarbete bekämpas strängt och effektivt. Utifrån detta kan det ifrågasättas om Sverige verkligen uppfyller de internationella överenskommelser som vi har åtagit oss? (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Oredsson, Emma LU and Barton-Elmstav, Emma
supervisor
organization
alternative title
Forced Labour in Sweden
course
JURM01 20111
year
type
H3 - Professional qualifications (4 Years - )
subject
keywords
Tvångsarbete, Arbetsrätt, Straffrätt
language
Swedish
id
2294403
date added to LUP
2012-03-14 10:06:10
date last changed
2012-03-14 10:06:10
@misc{2294403,
  abstract     = {Sweden faces a problem that no one could have predicted a few years ago, which is that people are exploited for forced labour in the West. The purpose of this essay is to make reference to both criminal and labour law in order to describe the regulations, the current practice, and to observe the difficulties in implementation that exist when introducing legislation in the campaign against forced labour. Sweden has ratified several international conventions prohibiting forced labour. Nationally, forced labour is primarily regulated in 4(1) a of the Penal Code and the perpetrators convicted of trafficking crimes in relation to forced labour can be sentenced to imprisonment for a minimum of two years and a maximum of 10 years. In labour law, there is no law that explicitly prohibits forced labour, but it is prevented indirectly through labour legislation, combined with collective agreements and individual employment contracts.
The criminal law constitutes public law and it is, above all, in the State's interest to prevent and combat crime. Employment law is civil law with the function to create and maintain an efficient labour market. The main purpose of a labour dispute is to obtain financial compensation. The difference between the various types of legislation may be of significance in relation to the approach of combating forced labour. The court process will be different depending on whether the forced labour is addressed by prosecution or alternatively, by actions from the labour organisations. Human trafficking is a crime that is dealt with by public prosecution, which means that it is a prosecutor that presses charges. The prosecutor has a duty to conduct public prosecutions and is therefore expected to ensure prosecution if sufficient grounds exist. In a criminal process, the police have the power to gather evidence, using for example arrest and house search. With regard to the relationship between an employer and a worker, there is not, in a labour dispute, the same opportunity to gather evidence. Furthermore, labour disputes do not have the same remedies as in criminal cases. While the court in criminal cases can impose very stringent sanctions such as imprisonment, the sanctions in labour disputes are the same as in other civil proceedings. Another difference between the process in criminal cases and labour disputes is that persons exposed to forced labour do not pay any costs regardless of the outcome of the criminal trial, while the losing party in a labour dispute may be required to pay both his and the other party's costs. The burden of proof is set lower in labour disputes than in criminal cases. Employment disputes can also be resolved either by industrial action or alternatively, as a result of the threat of industrial action. In 2010, 52 cases of human trafficking crimes for those other than ones
6
motivated by sexual purposes were reported. Of these only 8 were prosecuted. Both criminal and labour representatives testify that there are a lot of unknown cases. 4(1) a of the Penal Code is difficult to apply and therefore the prosecutors experience problems in obtaining adequate evidence. In labour law, the trade unions have difficulties to agree collective agreements, and to recruit members among exploited workers. It is also difficult for the authorities to ensure that the satisfactory conditions for foreign companies and workers in Sweden are adhered to. The freedom of movement within the EU also limits the ability to control such activities. Since both the criminal and labour law regulate forced labour, it is of interest to investigate whether these regulatory systems are competing. Theoretically, there is no procedural obstacle in that forced labour is tried in both a criminal process and a labour dispute. Moreover, the purposes of the regulatory systems are not the same. Because of this it can be concluded that the regulatory systems do not compete. It is suggested that labour law, in practice, complements criminal law because there are very few cases that fall within 4(1) a. In relation to the cases that have been brought to prosecution, it is very difficult to prosecute successfully. This means the labour law must then be utilised in order to address these injustices. Our essay presents a set of proposals for action. For example, we believe that the Work Environment Authority should receive more resources, to be able to, within the limits of its mandate, more actively exert supervision. Furthermore, we believe that the criteria of 4(1) a of Penal Code should be revised and that the application be simplified as forced labour has not been defined in Swedish law. In conclusion, although there are regulatory tools and approaches to combat forced labour, it is not effectively controlled in Sweden. In summary, public law criminal law, are currently unable to combat forced labour and therefore the responsibility for this is in practice undertaken by using the labour law. However, labour law does not combat forced labour efficiently. Therefore, it is questionable if Sweden is able to fulfil the international agreements that we have undertaken.},
  author       = {Oredsson, Emma and Barton-Elmstav, Emma},
  keyword      = {Tvångsarbete,Arbetsrätt,Straffrätt},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Att arbeta under tvång - Några straffrättsliga och arbetsrättsliga aspekter på tvångsarbete i Sverige},
  year         = {2012},
}