Internprissättning av räntor på koncerninterna lån - Sett i ljuset av Diligentiamålet och påverkan från ägarinflytande.

Abstract (Swedish)

Uppsatsen behandlar internprissättning av koncerninterna lån i ljuset av den svenska rätten. Internpriset är det pris ett visst bolag, eller en viss del av ett företag, debiterar ett närstående företag i en annan jurisdiktion för varor och tjänster som köpts. Grundregeln är att sådan prissättning skall ske på en nivå som motsvarar den två oberoende parter hade enats om under liknande omständigheter. Den rättsliga grunden för korrigering av svenska företags resultat till följd av felaktig internprissättning är 14 kap. 19 § IL. För att sådan korrigering skall vara tillåten krävs alltså att priset avviker från vad som kan anses marknadsmässigt. Den svenska lagen uttalar dock inte vad som är, och vad inte är marknadsmässigt, vägledning hämtas istället i OECD:s riktlinjer för internprissättning. Riktlinjerna beskriver olika metoder för att avgöra vilka priser som kan anses marknadsmässiga, samt vilka tekniker som skall användas för att tillämpa dessa.

I Sverige har under senare år en debatt pågått kring hur OECD:s riktlinjer ska tillämpas för att på ett korrekt sätt internprissätta koncerninterna lån. Detta har sin grund i att Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 67 (den så kallade Diligentiadomen) förklarade att den för beskattning godtagbara räntan inte utan vidare kunde bestämmas till den som hade ansetts marknadsmässig om långivaren varit extern. Det har efter detta argumenterats att en långivares ägarinflytande kan påverka internprissättningen av lån mellan denne och ett låntagande dotterbolag.

Med detta som bakgrund, syftar uppsatsen till att utreda och analysera vilken skatterättslig internprissättning av koncerninterna lån som kan anses korrekt, samt vilka faktiska omständigheter som kan och bör påverka vad som anses vara en korrekt prissättning på sådana lån. Eftersom dessa frågor är öppna för rättslig tolkning syftar uppsatsen även till att undersöka och sammanfatta de skilda åsikter som framförts kring internprissättning av koncerninterna lån. Av samma anledning ska även en undersökning göras av den rättsutveckling som, framförallt i underinstanser, varit förhärskande under de senaste åren till följd av Diligentiadomen. De nya tolkningar av rätten som under denna period har uppkommit ska granskas och analyseras från ett rättsdogmatiskt perspektiv. Lag, förarbete, praxis och doktrin på området utgör alltså uppsatsens grundkällor, men det största bidraget till källmaterialet kommer från OECD:s riktlinjer.

Abstract

The paper deals with transfer pricing of inter-company loans with regards to the Swedish law. The transfer price is the price at a certain company or a certain part of a company, charges a related company in another jurisdiction for goods and services purchased. The fundamental rule is that such pricing shall be on a level corresponding to the one which two independent parties would have agreed upon under similar circumstances. The legal source for correction of the Swedish companies’ earnings due to incorrect pricing is found in chapter 14, 19 § IL. For such correction to be allowed, a deviation from the market-based price is necessary. The Swedish law does not state what is and is not market-based. Instead, guidance is sought in the OECD transfer pricing guidelines for multinational enterprises and tax administrations. The guidelines describe various methods to determine the rates that should be considered market-based, and what techniques should be used to implement them.

In recent years, a debate is going on in Sweden regarding the correct application of the OECD Guidelines in order to correctly price inter-company loans. This is due to the statement of the Supreme Administrative Court in RÅ 2010 ref. 67 (the so-called Diligentia-case) that the interest rate that can be accepted for the purpose of taxation, does not routinely correspond to the interest rate which would have been considered market-based if the lender had been external. It has since been argued that a lender that has the control associated with ownership may affect the correct transfer pricing of loans between the lender and a borrowing subsidiary.

With this background, the study aims to investigate and analyze the transfer pricing of inter-company loans which may be considered correct, and the circumstances that can and should affect what is considered the correct pricing of such loans. As these issues are open to legal interpretation, the study also aims to examine and summarize the different opinions expressed about the transfer pricing of intra-group loans. The legal developments that have been prevalent especially in the courts as a result of the Diligentia-case, will be investigated and examined for the same reason. The new interpretations of the law which have surfaced recently will be reviewed and analyzed from a legal dogmatic perspective. Law, preparatory work, case-law and doctrine in this area thus represents the basic sources of the paper, but the largest contribution to the source material comes from the OECD guidelines.

• author: Magnusson, Marcus
• supervisor: Christina Moëll
• organization: Department of Law
• alternative title: Transfer Pricing of intra-group loans - With regards to the Diligentia-case and the impact of shareholder influence.
• course: JURM02 20131
• year: 2013
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: skatterätt
• language: Swedish
• id: 3798774
• date added to LUP: 2013-06-13 15:38:49
• date last changed: 2013-06-13 15:38:49