Kontakt med barn i sexuellt syfte: En undersökning med utgångspunkt i principen om ultima ratio

Abstract (Swedish)

När lagstiftarna kriminaliserar en viss gärning innebär detta att ett brott har skapats. Detta sker främst i syfte att avhålla människor från att begå handlingen i fråga. Men då en kriminalisering i förlängningen kan innebära ett straff, vilket är en mycket långtgående och repressiv form av myndighetsutövning, krävs att det finns vissa begränsningar för när en kriminalisering får ske för att detta skall vara legitimt.
En väldigt grundläggande princip på det området är principen om ultima ratio, att en kriminalisering endast bör ske som en sista utväg. I sig självt säger principen inte så mycket om vilka begränsningar som finns gällande kriminalisering. Därför har ledning sökts i åklagarutredningens begränsande krav, som främst rör de tre rekvisiten skada, fara och effektivitet. I korthet innebär dessa att den gärning som är föremål för en kriminalisering måste orsaka en viss skada eller fara för ett skyddsvärt intresse, samt att man måste kunna förvänta sig att kriminaliseringen får något resultat, främst vad gäller den avhållande effekten.
För att undersöka hur dessa rekvisit fungerar i praktiken har de tillämpats på lagen om kontakt med barn i sexuellt syfte, som även kortfattat benämns kontaktbrott. Lagen kriminaliserar i grund och botten en process som kallas för sexuell grooming. Denna process innebär att en vuxen på olika sätt vinner ett barns förtroende för att på längre sikt kunna förgripa sig på barnet.
Forskning har visat att internets oerhörda expansion under de senaste två decennierna har inneburit en helt ny jaktmark för sådana gärningsmän. Detta beror främst på den stora mängden potentiella offer som tillhandahålls, men även på hur enkelt det är för en vuxen att kontakta ett barn utan överinsyn från t.ex. barnets föräldrar.
Lagen om kontakt med barn i sexuellt syfte har tre framträdande rekvisit. Det första är sexuellt syfte, vilket innebär att den vuxne måste ha som syfte med sin kontakt att i framtiden begå någon form av sexuellt övergrepp mot barnet. Det andra rekvisitet är överenskommelse om möte, som betyder att den vuxne och barnet måste ha kommit överens om att genomföra ett fysiskt möte utanför internet. Det sista rekvisitet är främjande åtgärd, vilket uppställer ett krav på att den vuxne också måste utföra någon form av åtgärd för att främja att mötet kommer till stånd.
Nästa steg är att applicera de begränsande legitimitetskraven; skada, fara och effektivitet, på kontaktbrottet. I juridisk doktrin har kraven getts delvis olika innebörd, vilket medför att det mer eller mindre är en tolkningsfråga hur de skall tillämpas. Resultatet av detta är att samtliga krav kan anses vara uppfyllda vad gäller kontaktbrottet, beroende på hur man väljer att tolka dem. Konsekvensen av detta är att principen om ultima ratio blir oerhört urvattnad och tappar mycket av sin betydelse.

Abstract

When legislators criminalise a certain act, a crime has been created. The main purpose of this is to deter people from committing the act in question. But as a criminalisation can result in punishment, which is a very severe and suppressive form of administrative supervision, it requires certain restrictions being made as to when such a criminalisation can be considered legitimate.
A very basic principle in this area is the principle of ultima ratio, which means that a criminalisation should only occur as a final remedy. In it’s own, the principle offers little insight as to what limitations there are to a criminalisation. Therefore guidance has been sought in the limiting demands found in an investigation performed by a committee of prosecutors, which basically revolves around the three prerequisites harm, risk and efficiency. In short, this means that the act subject to criminalisation must cause certain harm or risk to an interest worth protecting; and the criminalisation must also be expected to have some result, mainly with regards to the deterring effect.
To examine the practical use of these prerequisites, they have been applied to the law regarding contact with a child for sexual purposes, also shortly titled contact crime. Basically, the law criminalises a process called sexual grooming. This process involves an adult somehow gaining the trust of a child with the intention of eventual sexual abuse.
Research indicates that the Internets massive expansion over the past two decades has offered a brand new hunting ground for such perpetrators. This is mainly due to the large amount of potential victims it provides, but also because of how easy it is for an adult to contact a child without the supervision of, for example, the child’s parents.
The law regarding contact with a child for sexual purposes has three necessary prerequisites. The first is sexual purpose, which means that the intent behind the adults contact must be to commit some form of sexual abuse of the child in the future. The second prerequisite is agreement to meet, which requires the adult and the child to have agreed upon a physical meeting outside of the Internet. The final prerequisite is aiding action, meaning that the adult must also perform some act to further the realisation of the meeting.
The next step is to apply the limiting legitimacy demands; harm, risk and efficiency, on the contact crime. Legal doctrine has given these demands a partially varied content, which means that their application is basically a matter of interpretation. The result of this is that one can consider all demands to be achieved regarding the contact crime, depending on how one chooses to interpret them. In consequence, the principle of ultima ratio becomes highly diluted and loses most if it’s significance.

• author: Wiström, Emma
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: Contact with a child for sexual purposes: An examination based on the principle of ultima ratio
• course: JURM02 20141
• year: 2014
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: straffrätt, ultima ratio, kontakt med barn i sexuellt syfte
• language: Swedish
• id: 4451146
• date added to LUP: 2014-07-11 11:39:09
• date last changed: 2014-07-11 11:39:09