Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Förhållandet mellan den allmänna omplaceringsskyldigheten och turordningsreglerna- Rättsläget och individens trygghet

Arkemyr Ahrling, Jonathan LU (2014) HARP23 20141
Department of Business Law
Abstract (Swedish)
Anställningsskyddslagen syftar till att skapa anställningstrygghet genom bestående anställningar. Två mekanismer som bidrar till detta är den allmänna omplaceringsskyldigheten i 7 § andra stycket LAS och turordningsreglerna i 22 § LAS. Utfallet av turordningen är (bland annat) i praktiken beroende på hur omplaceringsskyldigheten tillämpas. En central fråga rör under vilka förutsättningar arbetsgivaren är skyldig att fördela omplaceringar till uppsägnings hotade arbetstagare utifrån ett objektivt kriterium (turordning). Detta framgår inte helt av rättsläget. Av praxis och doktrin framgår att arbetsledningsrätten har stort genomslag vid omplaceringar enligt 7 § andra stycket. Utifrån verksamhetsrelaterade hänsynstaganden kan arbetsgivaren... (More)
Anställningsskyddslagen syftar till att skapa anställningstrygghet genom bestående anställningar. Två mekanismer som bidrar till detta är den allmänna omplaceringsskyldigheten i 7 § andra stycket LAS och turordningsreglerna i 22 § LAS. Utfallet av turordningen är (bland annat) i praktiken beroende på hur omplaceringsskyldigheten tillämpas. En central fråga rör under vilka förutsättningar arbetsgivaren är skyldig att fördela omplaceringar till uppsägnings hotade arbetstagare utifrån ett objektivt kriterium (turordning). Detta framgår inte helt av rättsläget. Av praxis och doktrin framgår att arbetsledningsrätten har stort genomslag vid omplaceringar enligt 7 § andra stycket. Utifrån verksamhetsrelaterade hänsynstaganden kan arbetsgivaren påverka vilka arbetstagare som sägs upp genom att omplacera ”bort” arbetstagare från den berörda turordningskretsen. Frågan som ställs i detta arbete är på vilket sätt rättsläget tillgodoser enskilda arbetstagares intresse av socialt skydd? Ansatsen har två delar; dels lyfts gällande rätt för att besvara frågeställningen och belysa styrkor och svagheter med rättsläget, dels undersöks möjliga alternativ och hur utfallet av dessa ter sig. Undersökningen sker mot bakgrund av den rättspolitiska debatten kring anställningsskyddet och den gängse forskningen kring anställningsskyddets effekter. NORMA-programmets forskningsansats tillämpas för att belysa de normativa grundfaktorer som ligger till grund för anställningsskyddet och gällande rätt.
Undersökningen visar att den rättspolitiska debatten utgår från olika axiomatiska utgångspunkter kring anställningsskyddets effekter. Vidare finns det olika värdemässiga uppfattningar kring vad som är trygghet på arbetsmarknaden. Den gängse forskningsbilden förefaller inte ge någon vidare vägledning kring hur ett optimalt anställningsskydd bör se ut, än mindre så ur den enskildes perspektiv. Den rättsdogmatiska granskningen visar att förarbetena inte avgjort frågan om vilket förhållande som finns de lege lata. Det förefaller dock som att det finns en svag negativ reglering av frågan då tveksamheter i remissuttalanden från arbetstagarparterna gått obesvarade.
Undersökningen visar att rättsläget sannolikt stärker det kollektiva arbetstagarintresset genom att förutsättningarna för fortsatt sysselsättning kan tänkas vara större än om rättsläget vore mer ingripande i arbetsledningsrätten. Ur det enskilda arbetstagarperspektivet medför rättsläget dock negativa aspekter i form av – bland annat – ökad risk för godtycklig behandling. Rättsläget medför även att förutsebarheten om anställningstrygghet minskar. Positivt är att individen a priori sannolikt har större möjligheter att påverka sin egen anställningstrygghet.
Alternativen till gällande rätt som undersökts ger vid handen att alternativa rättslägen vore realistiska. Ökat skydd för den enskilde behöver inte medföra att de positiva effekterna av rättsläget omintetgörs. Det framstår som att en möjlighet är att ålägga arbetsgivaren att undersöka om ett omplaceringserbjudande är skäligt gentemot individen med hänsyn till tillämpliga turordningsprinciper i lag eller avtal. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Arkemyr Ahrling, Jonathan LU
supervisor
organization
course
HARP23 20141
year
type
H2 - Master's Degree (Two Years)
subject
keywords
Anställningsskydd, Omplacering, turordning, omplaceringsskyldighet, LAS
language
Swedish
id
4465254
date added to LUP
2014-06-16 17:22:30
date last changed
2014-06-16 17:22:30
@misc{4465254,
  abstract     = {{Anställningsskyddslagen syftar till att skapa anställningstrygghet genom bestående anställningar. Två mekanismer som bidrar till detta är den allmänna omplaceringsskyldigheten i 7 § andra stycket LAS och turordningsreglerna i 22 § LAS. Utfallet av turordningen är (bland annat) i praktiken beroende på hur omplaceringsskyldigheten tillämpas. En central fråga rör under vilka förutsättningar arbetsgivaren är skyldig att fördela omplaceringar till uppsägnings hotade arbetstagare utifrån ett objektivt kriterium (turordning). Detta framgår inte helt av rättsläget. Av praxis och doktrin framgår att arbetsledningsrätten har stort genomslag vid omplaceringar enligt 7 § andra stycket. Utifrån verksamhetsrelaterade hänsynstaganden kan arbetsgivaren påverka vilka arbetstagare som sägs upp genom att omplacera ”bort” arbetstagare från den berörda turordningskretsen. Frågan som ställs i detta arbete är på vilket sätt rättsläget tillgodoser enskilda arbetstagares intresse av socialt skydd? Ansatsen har två delar; dels lyfts gällande rätt för att besvara frågeställningen och belysa styrkor och svagheter med rättsläget, dels undersöks möjliga alternativ och hur utfallet av dessa ter sig. Undersökningen sker mot bakgrund av den rättspolitiska debatten kring anställningsskyddet och den gängse forskningen kring anställningsskyddets effekter. NORMA-programmets forskningsansats tillämpas för att belysa de normativa grundfaktorer som ligger till grund för anställningsskyddet och gällande rätt.
Undersökningen visar att den rättspolitiska debatten utgår från olika axiomatiska utgångspunkter kring anställningsskyddets effekter. Vidare finns det olika värdemässiga uppfattningar kring vad som är trygghet på arbetsmarknaden. Den gängse forskningsbilden förefaller inte ge någon vidare vägledning kring hur ett optimalt anställningsskydd bör se ut, än mindre så ur den enskildes perspektiv. Den rättsdogmatiska granskningen visar att förarbetena inte avgjort frågan om vilket förhållande som finns de lege lata. Det förefaller dock som att det finns en svag negativ reglering av frågan då tveksamheter i remissuttalanden från arbetstagarparterna gått obesvarade.
Undersökningen visar att rättsläget sannolikt stärker det kollektiva arbetstagarintresset genom att förutsättningarna för fortsatt sysselsättning kan tänkas vara större än om rättsläget vore mer ingripande i arbetsledningsrätten. Ur det enskilda arbetstagarperspektivet medför rättsläget dock negativa aspekter i form av – bland annat – ökad risk för godtycklig behandling. Rättsläget medför även att förutsebarheten om anställningstrygghet minskar. Positivt är att individen a priori sannolikt har större möjligheter att påverka sin egen anställningstrygghet.
Alternativen till gällande rätt som undersökts ger vid handen att alternativa rättslägen vore realistiska. Ökat skydd för den enskilde behöver inte medföra att de positiva effekterna av rättsläget omintetgörs. Det framstår som att en möjlighet är att ålägga arbetsgivaren att undersöka om ett omplaceringserbjudande är skäligt gentemot individen med hänsyn till tillämpliga turordningsprinciper i lag eller avtal.}},
  author       = {{Arkemyr Ahrling, Jonathan}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Förhållandet mellan den allmänna omplaceringsskyldigheten och turordningsreglerna- Rättsläget och individens trygghet}},
  year         = {{2014}},
}