Skip to main content

LUP Student Papers

LUND UNIVERSITY LIBRARIES

Garantställning på grund av nära levnadsgemenskap - Konstruktion och utveckling i ett komparativt perspektiv

Möller, Henrik LU (2014) LAGF03 20142
Department of Law
Faculty of Law
Abstract (Swedish)
En förutsättning för straffrättsligt underlåtenhetsansvar är i både svensk och engelsk rätt i regel att den underlåtande befinner sig i garantställning i förhållande till den handlande eller brottsoffret. En omständighet som anses kunna grunda en sådan ställning är att de inblandade befinner sig i nära levnadsgemenskap i förhållande till varandra. Uppsatsens syfte är att utreda hur en garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap konstrueras i svensk rätt. Framställningen styrs därför av frågeställningar om rättsfigurens funktion och syften samt dess bakomliggande rättsliga kontext. Denna problematiseras ur ett komparativt och framåtblickande perspektiv.
Undersökningen visar att rättsfiguren garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap... (More)
En förutsättning för straffrättsligt underlåtenhetsansvar är i både svensk och engelsk rätt i regel att den underlåtande befinner sig i garantställning i förhållande till den handlande eller brottsoffret. En omständighet som anses kunna grunda en sådan ställning är att de inblandade befinner sig i nära levnadsgemenskap i förhållande till varandra. Uppsatsens syfte är att utreda hur en garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap konstrueras i svensk rätt. Framställningen styrs därför av frågeställningar om rättsfigurens funktion och syften samt dess bakomliggande rättsliga kontext. Denna problematiseras ur ett komparativt och framåtblickande perspektiv.
Undersökningen visar att rättsfiguren garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap har beröringspunkter med såväl familjerätt som skadeståndsrätt. Sålunda har i svensk rätt vårdnadshavares ställning som skyddsgarant och övervakningsgarant gentemot sina barn motiverats med hänvisning till densammas familjerättsliga omsorgs- och tillsynsansvar samt numera strikta skadeståndsansvar. Det har också ifrågasatts om en garantställning skulle kunna konstrueras i avsaknad av någon korresponderande civilrättslig handlingsplikt; detta resonemang kan sägas vara ett uttryck för den s.k. rättspliktsteorin. I doktrinen har emellertid åsikten framförts att även t.ex. styvföräldrar kan befinna sig i garantställning i förhållande till barn som de bor tillsammans med.
I rättsfallet NJA 2013 s. 588 avgör HD för första gången frågan om andra personer än vårdnadshavare kan befinna sig i skyddsgarantställning i förhållande till barn, d.v.s. om en sådan ställning kan konstrueras i avsaknad av en civilrättslig handlingsplikt. Trots att styvföräldern i fallet inte ansågs befinna sig i en sådan ställning är domstolens svar på principfrågan jakande. HD uppställer som villkor att personen har en sådan nära relation och ställning till barnet att han eller hon deltar i och har ett faktiskt inflytande över barnets omvårdnad och fostran. Även om HD således iakttagit stor försiktighet med att utsträcka det straffrättsliga underlåtenhetsansvaret, står nu klart att en garantställning kan konstrueras helt utifrån faktiska förhållanden, i motsats till rättsliga.
Det sagda innebär samtidigt att svensk rätt tar ett steg mot den engelska rättens innebörd på området. Sålunda har i engelsk rättspraxis garantställningar konstruerats med utgångspunkt i faktiska förhållanden. Att personer är medlemmar av samma hushåll anses här vara en omständighet som medför att de står i garantställning i förhållande till varandra. Det faktum att rättsfiguren fyller samma funktion i såväl svensk som engelsk rätt talar för att den svenska rätten framöver kan komma att ta ytterligare steg i samma riktning. Särskilt med hänsyn till den vikt HD synes ha lagt vid barns ställning som skyddsvärda vid bestämmandet av underlåtenhetsansvarets gräns, skulle det i sin tur skapa goda förutsättningar för en framtida utvidgning av den berörda personkretsen. (Less)
Popular Abstract
In Swedish as well as English law, an omission will give rise to criminal liability only when the law imposes a special duty to act vis-à-vis the performer of the act or the victim of the crime. It is considered that such a duty to act can be based on a close relationship between the individuals involved. The purpose of this essay is to examine, in terms of Swedish law, what constitutes such a duty based on a close relationship. Hence, the study is based on questions concerning partly the function and aim of the liability restriction, partly the legal context of the relation-based duty to act. The latter is then problematized from a comparative and forward-looking perspective.
The examination shows that a duty to act based on a close... (More)
In Swedish as well as English law, an omission will give rise to criminal liability only when the law imposes a special duty to act vis-à-vis the performer of the act or the victim of the crime. It is considered that such a duty to act can be based on a close relationship between the individuals involved. The purpose of this essay is to examine, in terms of Swedish law, what constitutes such a duty based on a close relationship. Hence, the study is based on questions concerning partly the function and aim of the liability restriction, partly the legal context of the relation-based duty to act. The latter is then problematized from a comparative and forward-looking perspective.
The examination shows that a duty to act based on a close relationship has connections with family law as well as the law on damages. In Swedish law, a parent’s duty to act to prevent his or her child from suffering harm and causing harm to others, has thus been justified with regard to his or her caretaking responsibility and strict liability to pay damages. Consequently, it has been denied that such a duty to act could arise in the absence of any corresponding private law responsibility; that reasoning being an expression of the so-called “theory of derived duties”. On the contrary, the general view in doctrine has been that e.g. step-parents too have a duty to act vis-à-vis children living under the same roof as them.
In the case NJA 2013 s. 588, the Swedish Supreme Court for the first time rules upon the question of whether a duty to act to prevent a child from suffering harm can be imposed upon individuals other than parents, i.e. if such a duty can arise in the absence of a corresponding private law responsibility. Although no duty is imposed upon the step-parent in the case, the court’s response to the question of principle is in fact affirmative. According to the court, the necessary condition is that the individual in practice has such a relation to the child that he or she takes part in and has an actual influence on the caring and rearing of it. While the Supreme Court has thus exercised great caution extending the criminal liability for omissions, there can no longer be any doubt that a duty to act can arise from factual circumstances, as opposed to judicial ones.
These considerations imply in turn that Swedish law now approaches English law in this particular field. Thus, in English case law a duty to act has generally been imposed with regard to factual circumstances. The fact that individuals are members of the same household is here considered to give rise to a duty to act vis-à-vis each other. Since the criminal liability for omissions serves the same purpose in Swedish as in English law, chances are that development of Swedish law will continue in the same direction. Especially with regard to the importance the Supreme Court has seemingly given children’s status as worthy of protection when determining the scope of the criminal liability, this would in turn create good provisions for a possible future extension of the circle of people concerned. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
@misc{4925152,
  abstract     = {{En förutsättning för straffrättsligt underlåtenhetsansvar är i både svensk och engelsk rätt i regel att den underlåtande befinner sig i garantställning i förhållande till den handlande eller brottsoffret. En omständighet som anses kunna grunda en sådan ställning är att de inblandade befinner sig i nära levnadsgemenskap i förhållande till varandra. Uppsatsens syfte är att utreda hur en garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap konstrueras i svensk rätt. Framställningen styrs därför av frågeställningar om rättsfigurens funktion och syften samt dess bakomliggande rättsliga kontext. Denna problematiseras ur ett komparativt och framåtblickande perspektiv. 
Undersökningen visar att rättsfiguren garantställning p.g.a. nära levnadsgemenskap har beröringspunkter med såväl familjerätt som skadeståndsrätt. Sålunda har i svensk rätt vårdnadshavares ställning som skyddsgarant och övervakningsgarant gentemot sina barn motiverats med hänvisning till densammas familjerättsliga omsorgs- och tillsynsansvar samt numera strikta skadeståndsansvar. Det har också ifrågasatts om en garantställning skulle kunna konstrueras i avsaknad av någon korresponderande civilrättslig handlingsplikt; detta resonemang kan sägas vara ett uttryck för den s.k. rättspliktsteorin. I doktrinen har emellertid åsikten framförts att även t.ex. styvföräldrar kan befinna sig i garantställning i förhållande till barn som de bor tillsammans med.
I rättsfallet NJA 2013 s. 588 avgör HD för första gången frågan om andra personer än vårdnadshavare kan befinna sig i skyddsgarantställning i förhållande till barn, d.v.s. om en sådan ställning kan konstrueras i avsaknad av en civilrättslig handlingsplikt. Trots att styvföräldern i fallet inte ansågs befinna sig i en sådan ställning är domstolens svar på principfrågan jakande. HD uppställer som villkor att personen har en sådan nära relation och ställning till barnet att han eller hon deltar i och har ett faktiskt inflytande över barnets omvårdnad och fostran. Även om HD således iakttagit stor försiktighet med att utsträcka det straffrättsliga underlåtenhetsansvaret, står nu klart att en garantställning kan konstrueras helt utifrån faktiska förhållanden, i motsats till rättsliga. 
Det sagda innebär samtidigt att svensk rätt tar ett steg mot den engelska rättens innebörd på området. Sålunda har i engelsk rättspraxis garantställningar konstruerats med utgångspunkt i faktiska förhållanden. Att personer är medlemmar av samma hushåll anses här vara en omständighet som medför att de står i garantställning i förhållande till varandra. Det faktum att rättsfiguren fyller samma funktion i såväl svensk som engelsk rätt talar för att den svenska rätten framöver kan komma att ta ytterligare steg i samma riktning. Särskilt med hänsyn till den vikt HD synes ha lagt vid barns ställning som skyddsvärda vid bestämmandet av underlåtenhetsansvarets gräns, skulle det i sin tur skapa goda förutsättningar för en framtida utvidgning av den berörda personkretsen.}},
  author       = {{Möller, Henrik}},
  language     = {{swe}},
  note         = {{Student Paper}},
  title        = {{Garantställning på grund av nära levnadsgemenskap - Konstruktion och utveckling i ett komparativt perspektiv}},
  year         = {{2014}},
}