Advanced

Rätt till rättvis rättegång - Om anonyma vittnen och uteblivna förhör

Ståhl, Magnus LU (2015) LAGF03 20151
Department of Law
Faculty of Law
Abstract
Article 6 in the European Convention for the Protection of Human Rights and the Fundamental Freedoms (ECHR), the right to a fair trial, is one of the most important and central substantive rights, especially when it comes to the application of national criminal law. The purpose of this thesis is to account for the regulation concerning anonymous witnesses in the context of ECHR and the Swedish Code of Judicial Procedure (RB) and subsequently compare the two legal systems. I will also try to determine the direction of the judiciary development regarding the allowance of anonymous witnesses and examine the extent to which a defendant has the right to interrogate informants who have added information of relevance for the outcome of the case.... (More)
Article 6 in the European Convention for the Protection of Human Rights and the Fundamental Freedoms (ECHR), the right to a fair trial, is one of the most important and central substantive rights, especially when it comes to the application of national criminal law. The purpose of this thesis is to account for the regulation concerning anonymous witnesses in the context of ECHR and the Swedish Code of Judicial Procedure (RB) and subsequently compare the two legal systems. I will also try to determine the direction of the judiciary development regarding the allowance of anonymous witnesses and examine the extent to which a defendant has the right to interrogate informants who have added information of relevance for the outcome of the case. This will be done through an explicit account of relevant law, judicial decisions and doctrine from both Swedish and European sources.

A basic similarity between ECHR and RB is that they’re both based on a trial characterized by oral presentations. Anonymous witnesses and recital of what an absent informant have previously said should preferably not occur. However, there are situations when such measures can be accepted. When the victim or witnesses, for some reason, can’t take part in the trial, recitals of what has earlier been stated may be admitted as evidence. The procedure is compatible with ECHR as long as the recitals don’t constitute the main evidence of the case. The same goes for anonymous witnesses; a conviction may not be based solely on an anonymous testimony. Such testimony has, however, been accepted by the European Court of Human Rights when witnesses have been afraid of unpleasant repercussions. This doesn’t necessarily require the existence of an impending threat. Thus, we see a development where the witnesses’ interests are widely prioritized. (Less)
Abstract (Swedish)
Artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), rätten till en rättvis rättegång, är en av de viktigaste och mest centrala rättigheterna ur ett rättssäkerhetsperspektiv, i synnerhet när det handlar om tillämpning av nationell straffrätt. Syftet med denna uppsats är att redogöra för regleringen avseende anonyma vittnen i både EKMR och den svenska rättegångsbalken (RB) och sedan göra en jämförelse rättskällorna emellan. I samband med detta analyserar jag rättsutvecklingen angående tillåtligheten av anonyma vittnen. Jag undersöker också i vilken utsträckning en tilltalad har rätt att förhöra uppgiftslämnare som tillfört information av betydelse för utgången i målet. Detta... (More)
Artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR), rätten till en rättvis rättegång, är en av de viktigaste och mest centrala rättigheterna ur ett rättssäkerhetsperspektiv, i synnerhet när det handlar om tillämpning av nationell straffrätt. Syftet med denna uppsats är att redogöra för regleringen avseende anonyma vittnen i både EKMR och den svenska rättegångsbalken (RB) och sedan göra en jämförelse rättskällorna emellan. I samband med detta analyserar jag rättsutvecklingen angående tillåtligheten av anonyma vittnen. Jag undersöker också i vilken utsträckning en tilltalad har rätt att förhöra uppgiftslämnare som tillfört information av betydelse för utgången i målet. Detta görs med hjälp av en utförlig redogörelse av relevant lagtext, praxis och doktrin från såväl svenska som europeiska rättskällor.

En grundläggande likhet mellan EKMR och RB är att de utgår ifrån att rättegången skall präglas av muntlighet. Anonyma vittnen och skriftliga uppgiftsåtergivelser skall helst inte förekomma. Det finns dock situationer när sådana kan accepteras. När målsäganden eller vittnen av någon anledning inte kan medverka vid rättegången får återgivelser av vad som tidigare anförts godtas som bevis. Så länge inte detta utgör den huvudsakliga bevisningen är förfarandet förenligt med EKMR. Detsamma gäller angående anonyma vittnen, en fällande dom får inte enbart grundas på ett anonymt vittnesmål. Europadomstolen har dock godtagit att sådana vittnesmål används som bevis då vittnen fruktat för repressalier. Någon reell hotbild behöver emellertid inte föreligga. Vi ser således en utveckling där vittnens intressen prioriteras framför en hög rättssäkerhet. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Ståhl, Magnus LU
supervisor
organization
course
LAGF03 20151
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
International Law, Processrätt, Anonyma vittnen
language
Swedish
id
5431262
date added to LUP
2015-07-06 10:35:14
date last changed
2015-07-06 10:35:14
@misc{5431262,
  abstract     = {Article 6 in the European Convention for the Protection of Human Rights and the Fundamental Freedoms (ECHR), the right to a fair trial, is one of the most important and central substantive rights, especially when it comes to the application of national criminal law. The purpose of this thesis is to account for the regulation concerning anonymous witnesses in the context of ECHR and the Swedish Code of Judicial Procedure (RB) and subsequently compare the two legal systems. I will also try to determine the direction of the judiciary development regarding the allowance of anonymous witnesses and examine the extent to which a defendant has the right to interrogate informants who have added information of relevance for the outcome of the case. This will be done through an explicit account of relevant law, judicial decisions and doctrine from both Swedish and European sources.

A basic similarity between ECHR and RB is that they’re both based on a trial characterized by oral presentations. Anonymous witnesses and recital of what an absent informant have previously said should preferably not occur. However, there are situations when such measures can be accepted. When the victim or witnesses, for some reason, can’t take part in the trial, recitals of what has earlier been stated may be admitted as evidence. The procedure is compatible with ECHR as long as the recitals don’t constitute the main evidence of the case. The same goes for anonymous witnesses; a conviction may not be based solely on an anonymous testimony. Such testimony has, however, been accepted by the European Court of Human Rights when witnesses have been afraid of unpleasant repercussions. This doesn’t necessarily require the existence of an impending threat. Thus, we see a development where the witnesses’ interests are widely prioritized.},
  author       = {Ståhl, Magnus},
  keyword      = {International Law,Processrätt,Anonyma vittnen},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Rätt till rättvis rättegång - Om anonyma vittnen och uteblivna förhör},
  year         = {2015},
}