Advanced

Flerkärnighet som medel för regional utveckling – en diskursanalys av hur regionala aktörer argumenterar för en polycentrisk ortstruktur

Åhnberg, Moa LU (2015) SGE302 20151
Department of Human Geography
Abstract (Swedish)
Behovet av en ökad koppling mellan regional utveckling och fysisk planering är något som under de senaste åren lyfts fram som viktigt på nationell nivå i Sverige. Ett perspektiv som utifrån denna diskussion har fått stort utrymme är hur ortstrukturen, det vill säga hur olika orter förhåller sig till varandra, ser ut på en regional nivå. Ofta lyfts en flerkärnig ortstruktur fram som en utveckling att sträva mot. Som anledning till detta betonas att det finns ett samband mellan å ena sidan en fördelning av funktioner och roller rumsligt mellan orter och städer och å andra sidan en positiv utvecklingsspiral. På en europeisk nivå har flerkärnighet lyfts fram som ett sätt att samtidigt skapa territoriell sammanhållning och en regional balans... (More)
Behovet av en ökad koppling mellan regional utveckling och fysisk planering är något som under de senaste åren lyfts fram som viktigt på nationell nivå i Sverige. Ett perspektiv som utifrån denna diskussion har fått stort utrymme är hur ortstrukturen, det vill säga hur olika orter förhåller sig till varandra, ser ut på en regional nivå. Ofta lyfts en flerkärnig ortstruktur fram som en utveckling att sträva mot. Som anledning till detta betonas att det finns ett samband mellan å ena sidan en fördelning av funktioner och roller rumsligt mellan orter och städer och å andra sidan en positiv utvecklingsspiral. På en europeisk nivå har flerkärnighet lyfts fram som ett sätt att samtidigt skapa territoriell sammanhållning och en regional balans samt öka konkurrenskraften. 1999 antogs genom ESDP (European Spatial Development Perspective) mål om att uppnå en mer balanserad och uthållig utveckling inom EU.

Men det finns även kritik mot tankesättet att flerkärnighet är en given lösning för det regionala utvecklingsarbetet. Bland annat för att förutsättningarna skiljer sig mellan olika regioner och det används i flera olika geografiska skalor. Dessutom förs resonemang kring problematiken om att det är ett normativt perspektiv och att det snarare handlar om politiska mål än vetenskap. Därtill är det ett brett begrepp med flera möjliga innebörder, vilket kan göra det svårt att förhålla sig till.

Denna uppsats fokuserar på hur olika regionala aktörer, Region Skåne, Stockholms läns landsting samt Region Kronoberg, har valt att lyfta fram vikten och behovet av att identifiera och stärka just den flerkärniga ortstrukturen för att skapa utveckling på kommunal och regional nivå. Vilka argument lyfts fram som viktigast i de olika regionerna, finns det platsspecifika resonemang?

De slutsatser som kan dras av analysen är att det både går att hitta gemensamma nämnare och tydliga skillnader i de tre undersökta regionala aktörernas förhållande till en polycentrisk utveckling. Trots förhållandevis olika geografiska förutsättningar och olika utvecklingssituationer använder aktörerna samma övergripande lösning, flerkärnighet, för att nå regionala utvecklingsmål. Samtidigt blir det, när dokumenten analyseras, också tydligt att det finns olika sätt att definiera den flerkärniga strukturen och förhålla sig till den. Det är positivt att fysiska strukturer och geografiska förutsättningar får större utrymme för de regionala utvecklingsaktörerna. Det är dock bekymmersamt om flerkärnighet ses som det enda sättet att diskutera den fysiska planeringens betydelse för regional utveckling. Istället borde en mer förutsättningslös diskussion föras med de platsspecifika förutsättningarna som grund för vilken typ av ortsutveckling som bäst gynnar den aktuella regionen. (Less)
Please use this url to cite or link to this publication:
author
Åhnberg, Moa LU
supervisor
organization
course
SGE302 20151
year
type
M2 - Bachelor Degree
subject
keywords
Regional utveckling, Flerkärnighet, Polycentrism, Fysisk planering, Diskursanalys
language
Swedish
id
5436221
date added to LUP
2015-06-30 10:57:22
date last changed
2015-06-30 10:57:22
@misc{5436221,
  abstract     = {Behovet av en ökad koppling mellan regional utveckling och fysisk planering är något som under de senaste åren lyfts fram som viktigt på nationell nivå i Sverige. Ett perspektiv som utifrån denna diskussion har fått stort utrymme är hur ortstrukturen, det vill säga hur olika orter förhåller sig till varandra, ser ut på en regional nivå. Ofta lyfts en flerkärnig ortstruktur fram som en utveckling att sträva mot. Som anledning till detta betonas att det finns ett samband mellan å ena sidan en fördelning av funktioner och roller rumsligt mellan orter och städer och å andra sidan en positiv utvecklingsspiral. På en europeisk nivå har flerkärnighet lyfts fram som ett sätt att samtidigt skapa territoriell sammanhållning och en regional balans samt öka konkurrenskraften. 1999 antogs genom ESDP (European Spatial Development Perspective) mål om att uppnå en mer balanserad och uthållig utveckling inom EU.

Men det finns även kritik mot tankesättet att flerkärnighet är en given lösning för det regionala utvecklingsarbetet. Bland annat för att förutsättningarna skiljer sig mellan olika regioner och det används i flera olika geografiska skalor. Dessutom förs resonemang kring problematiken om att det är ett normativt perspektiv och att det snarare handlar om politiska mål än vetenskap. Därtill är det ett brett begrepp med flera möjliga innebörder, vilket kan göra det svårt att förhålla sig till.

Denna uppsats fokuserar på hur olika regionala aktörer, Region Skåne, Stockholms läns landsting samt Region Kronoberg, har valt att lyfta fram vikten och behovet av att identifiera och stärka just den flerkärniga ortstrukturen för att skapa utveckling på kommunal och regional nivå. Vilka argument lyfts fram som viktigast i de olika regionerna, finns det platsspecifika resonemang? 

De slutsatser som kan dras av analysen är att det både går att hitta gemensamma nämnare och tydliga skillnader i de tre undersökta regionala aktörernas förhållande till en polycentrisk utveckling. Trots förhållandevis olika geografiska förutsättningar och olika utvecklingssituationer använder aktörerna samma övergripande lösning, flerkärnighet, för att nå regionala utvecklingsmål. Samtidigt blir det, när dokumenten analyseras, också tydligt att det finns olika sätt att definiera den flerkärniga strukturen och förhålla sig till den. Det är positivt att fysiska strukturer och geografiska förutsättningar får större utrymme för de regionala utvecklingsaktörerna. Det är dock bekymmersamt om flerkärnighet ses som det enda sättet att diskutera den fysiska planeringens betydelse för regional utveckling. Istället borde en mer förutsättningslös diskussion föras med de platsspecifika förutsättningarna som grund för vilken typ av ortsutveckling som bäst gynnar den aktuella regionen.},
  author       = {Åhnberg, Moa},
  keyword      = {Regional utveckling,Flerkärnighet,Polycentrism,Fysisk planering,Diskursanalys},
  language     = {swe},
  note         = {Student Paper},
  title        = {Flerkärnighet som medel för regional utveckling – en diskursanalys av hur regionala aktörer argumenterar för en polycentrisk ortstruktur},
  year         = {2015},
}