Undantagsparagrafen

Abstract

In the real property formation act 3 chap. 1 and 5 §§ you will find the general conditions of suitability for a property unit and the financial requirements for agricultural - and forestry property units. These conditions should be fulfilled in every conversion or the formation of a property unit and at an easement action. The exception to these conditions is in the real property formation act 3 chap. 9 § and it says that property formation can take place even if the property unit doesn’t fulfill the condition of suitability, provided that the division into property units is improved and that a more appropriate division isn’t countered.

The aim of the thesis is to explain how the exception clause should be used and also indicate whether it is correctly applied in different types of cadastral procedures and for property units with different types of purposes.

Measures that are seen as improvements to the property division include that the property orders get a more natural route. If the number of suitable properties are increased or that larger cohesive property unit are created are seen as improvements. An example that will prevent a more appropriate division is the formation of property units without purpose or a plan for a future purpose. From the survey of cadastral dossier, it could be noted that the exception clause applies more in reallotment then in subdivisions of property units. Agricultural units are the most common property unit that the exception clause has been applied to. In at least 85 % of the cadastral dossiers the exception clause has been applied correctly.

Abstract (Swedish)

I FBL 3 kap. 1 och 5 §§ finns de allmänna lämplighetsvillkoren för en fastighet respektive de ekonomiska krav som ställs för jord – och skogsbruksfastigheter. Dessa villkor gäller vid ombildning eller nybildning av en fastighet och vid en servitutsåtgärd. Undantaget från dessa lämplighetsvillkor finns i FBL 3 kap. 9 § som säger att ”Fastighetsbildning får äga rum, även om fastighet som nybildas eller ombildas icke blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas.” Därmed är en successiv förbättring av fastighetsindelningen möjlig.

Syftet med examensarbetet är att redogöra för hur undantagsparagrafen i FBL 3 kap. 9 § ska användas samt att redogöra för om paragrafen tillämpas på rätt sätt i olika typer av förrättningar och för olika ändamål. De problemställningar som uppstår är:

• Vad är att se som förbättringar av fastighetsindelningen?
• Vad motverkar en mer ändamålsenlig indelning?
• Vilka paragrafer kan det göras undantag ifrån?
• Finns det någon skillnad i tillämpningen i olika typer av förrättningar och för fastigheter med olika ändamål?
• Tillämpas paragrafen på rätt sätt i förrättningar?

För att kunna svara på dessa frågor genomförs först en litteraturstudie för att få en förståelse om hur och när FBL 3 kap. 9 § är tänkt att användas och vilka paragrafer som den kan appliceras på. Först studeras statens offentliga utredningar för att få en bakgrund till varför paragrafen finns.

I propositionen erhålls det slutgiltiga förslaget till paragrafen och synpunkter från bl.a. remissinstansen Kommunal-Tekniska Föreningen och departementschefen. Efter att paragrafen introducerades har det gjorts olika lagkommentarer och handböcker från olika författare där de ger sin bild hur paragrafen är tänkt att användas. Även annan litteratur på området studerades och till slut granskades de rättsfall där FBL 3 kap. 9 § har tillämpats.

För att sedan se om paragrafen tillämpas på rätt sätt i olika typer av förrättningar för fastigheter med olika ändamål görs en undersökning med hjälp av Arkivsök. I undersökningen studeras förrättningar gällande fastighetsreglering och avstyckningar för tre olika kommuner i Sverige med olika typer av markanvändning. Resultatet av undersökningen jämförs sedan mot resultatet av litteraturstudien för att se om paragrafen tillämpas på rätt sätt i förrättningarna.

De åtgärder som är att se som förbättringar av fastighetsindelningen är bl.a. att få bort onaturliga samfälligheter och lösa upp icke fungerande samäganden. Vidare får fastighetsgränser en naturligare sträckning och att antalet registerfastigheter minskar. När antalet lämpliga fastigheter ökar och större sammanhållna enheter skapas förbättrar det fastighetsindelningen. Om det inte finns ett samband mellan brukningscentrum och stamfastigheten vid en avstyckning så är det en förbättring om en lämplig bostadsfastighet bildats.

När det gäller vad som motverkar en mer ändamålsenlig indelning är det viktigt att områdena inte ligger för långt ifrån varandra rent geografiskt vid en fastighetsreglering, eftersom uppbyggnaden av bärkraftiga jordbruk i närområdet försvåras. Att lämpliga skogsbruksfastigheter ökar i omfång, medan ej lämpliga men ändå utvecklingsbara fastigheter minskar, är inte att anse som ändamålsenlig indelning av fastighetsbeståndet. Ett annat exempel på vad som motverkar en ändamålsenlig indelning är bildandet av olämpliga restfastigheter utan ändamål eller någon plan hur fastigheten ska utvecklas mot ett ändamål.

Det fanns vissa osäkerheter om vilka paragrafer som det går att göra undantag från med hjälp av undantagsparagrafen. FBL 3 kap. 9 § är tillämplig på de allmänna lämplighetsvillkoren för en fastighet i FBL 3 kap. 1 § 1 st. respektive det ekonomiska lämplighetskravet som ställs för jord – och skogsbruksfastigheter i FBL 3 kap. 5 §. Från undersökningen av förrättningsakterna kan det konstateras att undantagsparagrafen tillämpas mer frekvent vid fastighetsregleringar än vid avstyckningar och mest vid ändamålet jordbruk. I övrigt skiljer det inte mycket i tillämpningen och i minst 85 % av förrättningarna så tillämpas paragrafen på rätt sätt.

Popular Abstract (Swedish)

I FBL 3 kap. 1 och 5 §§ finns de allmänna lämplighetsvillkoren för en fastighet respektive de ekonomiska krav som ställs för jord – och skogsbruksfastigheter. Dessa villkor gäller vid ombildning eller nybildning av en fastighet och vid en servitutsåtgärd. Undantaget från dessa lämplighetsvillkor finns i FBL 3 kap. 9 § som säger att ”Fastighetsbildning får äga rum, även om fastighet som nybildas eller ombildas icke blir varaktigt lämpad för sitt ändamål, såvida fastighetsindelningen förbättras och en mer ändamålsenlig indelning icke motverkas.”

Syftet med examensarbetet är att redogöra för hur undantagsparagrafen i FBL 3 kap. 9 § ska användas samt att redogöra för om paragrafen tillämpas på rätt sätt i olika typer av förrättningar och för olika ändamål. Några av de problemställningar som uppstår är:

Vad är att se som förbättringar av fastighetsindelningen och vad motverkar en mer ändamålsenlig indelning? Vilka paragrafer kan det göras undantag ifrån? Tillämpas paragrafen på rätt sätt i förrättningar och finns det någon skillnad i tillämpningen i olika typer av förrättningar och för olika fastighetsändamål?

För att kunna svara på dessa frågor genomfördes först en litteraturstudie av all relevant litteratur och rättsfall och sedan en undersökning av förrättningsakter. I undersökningen studeras förrättningar gällande fastighetsreglering och avstyckningar för tre olika kommuner i Sverige med olika typer av markanvändning.

Det ges två exempel i propositionen av vad som förbättrar fastighetsindelningen, att en jord- eller skogsbruksfastighet blir mer lönsam och att fastighetsindelningen bättre stämmer överens med en detaljplan. Resterande exempel fås från rättsfallen och de åtgärder som är att se som förbättringar är bl.a. att få bort onaturliga samfälligheter och lösa upp icke fungerande samäganden. Vidare får fastighetsgränser en naturligare sträckning och att antalet registerfastigheter minskar. När antalet lämpliga fastigheter ökar och större sammanhållna enheter skapas förbättrar det fastighetsindelningen.
Om det inte finns ett samband mellan brukningscentrum och stamfastigheten vid en avstyckning så är det en förbättring om en lämplig bostadsfastighet bildats.

När det gäller vad som inte motverkar en mer ändamålsenlig indelning är det viktigt att skiftena inte ligger för långt ifrån varandra rent geografiskt vid en fastighetsreglering, eftersom uppbyggnaden av bärkraftiga jordbruk i närområdet försvåras. Ett annat exempel på vad som motverkar en ändamålsenlig indelning är bildandet av olämpliga restfastigheter utan ändamål eller någon plan hur fastigheten ska utvecklas mot ett ändamål.

Det fanns vissa osäkerheter om vilka paragrafer som det går att göra undantag ifrån med hjälp av FBL 3 kap. 9 §. Men efter en undersökning av litteraturen och rättsfallen så råder det inga tvivel om att undantagsparagrafen möjliggör undantag från de allmänna lämplighetsvillkoren för en fastighet i FBL 3 kap. 1 § 1 st. respektive det ekonomiska lämplighetskravet som ställs för jord – och skogsbruksfastigheter i FBL 3 kap. 5 §.

Från undersökningen av förrättningarna kan det konstateras att undantagsparagrafen tillämpas mer frekvent vid fastighetsregleringar än vid avstyckningar och mest vid ändamålet jordbruk. I övrigt skiljer det inte mycket i tillämpningen och i minst 85 % av förrättningarna så tillämpas paragrafen på rätt sätt.

• author: Lundström, Jonas
• supervisor: Svante Nilsson
• organization: Real Estate Science
• alternative title: The exception clause
• course: VFT920 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science; Technology and Engineering
• keywords: Successiv förbättring, Fastighetsbildning, Undantagsparagraf, FBL 3 kap. 9 §, Lämplighetsvillkor, fastighetsindelning, Property formation, Property development, Suitability conditions, Gradual improvement, division into property units
• publication/series: Fastighetsvetenskap
• language: Swedish
• id: 7358452
• date added to LUP: 2015-06-16 16:50:21
• date last changed: 2015-06-18 14:04:28