Nämndemannasystemet - en undersökning om legal och demokratisk förutsebarhet

Abstract

Lay judges have been able to influence the judgments in our courts for more than 800 years. Their influence has varied somewhat over the centuries but never have they had such great judicial power as today. In District Courts there are usually four judges, one of whom is legally trained and three who are lay judges. In the voting process every judge has the same power. The city council decides who are going to be lay judges and even though people with no political connection can and should be recruited, it's very rare that lay judges do not belong to any political party.

For a state to be considered a constitutional state there are among other things requirements that people of the state can be ensured that everyone is treated equally before the law, that there is an independent and functioning judicial system and that the judiciary is independent and impartial. The constitutional state must also ensure the rule of law for the people, which among other things mean that no one may be sentenced without support of the law and that no one is prosecuted or convicted without sufficient evidence. An important prerequisite for the rule of law is legal predictability, which means that people in different situations should be able to know what the law expects from them. Legal predictability also requires that courts apply the law correctly.

There are many arguments both for and against the lay judge system and the motives of the laws, government investigations and the doctrine raise the following in particular:

For

Citizen participation
Confidence in the courts
Pedagogical reasons
Contribution of life experience
Reflection of the general perception of the law
Cheaper

Against

Lack of legal knowledge
Risk of subjectivism
Risk of politicization
Lower efficiency and inferior methodological progress

In three surveys I investigate some of these arguments and examine how the lay judge system affects the legal and the democratic predictability.

In the first study I examined how the lay judges voted at nearly 3 500 times and the purpose was to see if lay judges of any party more often want to convict/free the accused compared to lay judges from the other parties and compared to the legally trained judge. Though I could not see that lay judges of any party in greater extent wanted to convict or free the accused. However, I dicovered that the lay judges almost always voted the same way as the legally trained judge.

In the second study I examined 125 judgments where at least one judge dissented. I examined how each lay judge voted compared to the other lay judges and the legally trained judge. I did so to see if lay judges in general more often agree/disagree with lay judges from any particular party (block) compared to the lay judges from any other party (block) or the legally trained judge. It turned out that the lay judges agreed/disagreed with the other lay judges and the legally trained judge to the same extent regardless of which parties (blocks) they belong.

In the third study, I gave five multiple-choice questions to 100 people. In this way I wanted to survey people's knowledge of and relation to the lay judge system. As the arguments for the lay judge system in a great extent are based on democratic aspects I wanted to examine whether people's influence in the judgments, the transparency of the legal system and the confidence in this actually increases through the lay judge system. The answers I received suggest that is not the case.

The purpose of my studies was to see how the lay judge system affects the legal and the democratic predictability. My first two studies examine whether the lay judge system bring politicization to the court and thereby reduces the legal predictability. The studies indicate that this is not the case. My third study shows that the lay judge system does not increase the democratic predictability.

My conclusion is therefore that the argument that the lay judge system carries a risk of politicization, and thus a decrease in the legal certainty, should not be exaggerated. However, the lay judge system does not bring an increased democratic predictability and thus the arguments for retaining the lay judge system as it is today are very weak compared to the arguments for abolishing it.

Abstract (Swedish)

Nämndemän har varit med och påverkat dömandet i våra domstolar i mer än 800 år. Deras inflytande har varierat en del under århundradena men aldrig har de haft så stor domsmakt som idag. I tingsrätten dömer vanligtvis fyra domare varav en är juridiskt utbildad (ordföranden) och tre är nämndemän. I röstningsförfarandet väger allas röst lika tungt. Det är kommunfullmäktige som väljer vilka som ska sitta som nämndemän och även om också personer utan politisk koppling kan och bör rekryteras så är det väldigt sällan som nämndemän inte tillhör något politiskt parti.

För att en stat ska anses vara en rättsstat så ställs det bland annat krav på att människorna i staten kan förvissa sig om att alla behandlas lika inför lagen, att det finns ett oberoende och fungerande rättsväsende och att domarkåren är obunden och opartisk. Rättsstaten måste även garantera rättssäkerhet åt människorna vilket bland annat betyder att ingen får dömas utan stöd i lagen och att ingen åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning. En viktig förutsättning för rättssäkerheten är legal förutsebarhet vilket betyder att människor i olika situationer ska kunna veta vad lagen förväntar sig utav dem. Förutsebarheten kräver också att domstolarna tillämpar lagen korrekt.

Det finns många argument både för och emot nämndemannasystemet och i lagmotiv, statliga utredningar och doktrinen lyfts framför allt nedanstående fram:

För

Medborgarinflytande
Förtroende för domstolarna
Pedagogiska skäl
Bidragande av livserfarenhet
Speglande av den allmänna rättsuppfattningen
Kostnadsskäl

Emot

Avsaknad av juridisk kunskap
Risk för subjektivism
Risk för partipolitisering
Lägre effektivitet och sämre metodutveckling

I tre undersökningar synar jag några av dessa argument och undersöker hur nämndemannasystemet påverkar den legala och den demokratiska förutsebarheten.

I den första undersökningen granskade jag hur nämndemän röstat vid närmare 3 500 tillfällen och syftet var att se om nämndemän från något särskilt parti oftare vill fälla/fria de åtalade jämfört med nämndemän från de andra partierna samt ordföranden. Jag kunde inte dock inte se att nämndemän från något parti i större utsträckning ville fria eller fälla de åtalade. Det jag däremot upptäckte var att nämndemännen nästan alltid röstar på samma sätt som ordföranden.

I den andra undersökningen granskade jag 125 domar där minst en domare varit skiljaktig. Jag undersökte hur varje nämndeman röstat jämfört med de andra nämndemännen samt ordföranden. Detta gjorde jag för att se om nämndemän oftare är ense/oense med nämndemän från något särskilt parti (block) jämfört med nämndemän från något annat parti (block) eller ordföranden. Det visade sig emellertid att nämndemännen är ense/oense med de andra nämndemännen och ordföranden ungefär lika ofta oavsett vilka partier (block) de tillhör.

I den tredje undersökningen ställde jag fem flervalsfrågor till 100 personer. Jag ville genom detta få reda på människors kunskap om och förhållande till nämndemanna-systemet. Eftersom argumenten för nämndemannasystemet till stor del bygger på demokratiska aspekter ville jag på detta sätt undersöka om människors inflytande i dömandet, insyn i rättssystemet samt förtroende för detta verkligen ökar genom nämndemannasystemet. Svaren jag fick tyder dock på att så inte är fallet.
Det jag ville mäta med mina undersökningar var hur nämndemannasystemet påverkar förutsebarheten, både den legala och den demokratiska. Mina två första undersökningar granskar om nämndemannasystemet medför partipolitisering och därmed en minskning av den legala förutsebarheten. Undersökningarna tyder dock på att så inte är fallet. Min tredje undersökning visar på att den demokratiska förutsebarheten inte ökar genom nämndemannasystemet.

Mina slutsatser är därför att argumentet att nämndemannasystemet medför en risk för partipolitisering, och därmed en minskning av den legala förutsebarheten, inte ska överdrivas. Samtidigt medför nämndemannasystemet inte att den demokratiska förutsebarheten ökar och argumenten för att behålla dagens nämndemannasystem är därför väldigt svaga jämfört med argumenten för att avskaffa det.

• author: Månsson, Peter
• supervisor: Helén Örnemark Hansen
• organization: Department of Law
• alternative title: The lay judge system - a survey on legal and democratic predictability
• course: LAGM01 20151
• year: 2015
• type: H3 - Professional qualifications (4 Years - )
• subject: Law and Political Science
• keywords: demokratisk förutsebarhet, legal förutsebarhet, politisk tillhörighet, nämndemannasystemet, processrätt, nämndemän, straffrätt
• language: Swedish
• id: 7860367
• date added to LUP: 2015-10-02 13:31:23
• date last changed: 2015-10-02 13:31:23